Min pappa hade egen firma. Han ogillade starkt tanken på att vara anställd för egen del, han ville vara fri. (Däremot såg han nog gärna att hans barn fick trygga anställningar). Min pappa ville inte vara ägd av någon.
Min syster har varit företagare i två omgångar, men har mest varit anställd. Min bror har alltid varit anställd. Jag har däremot haft eget företag sedan 1991. Det blir femton år i augusti. Jag är också den enda av oss syskon som återvänt till Gotland – precis som pappa gjorde. Han var arton år på fastlandet, jag tjugo.
Nu har jag varit anställd sedan april. Anställning innebär bra saker som att man får lön varje månad och att man har semester. Men det är något mer som gör skillnad mot att göra samma arbetsuppgifter som frilansande konsult. Jag tappar en del i frihet. Det är så skumt.
Jag har en vän som är inbiten företagare och som just därför besatt värdefulla kunskaper och erfarenheter för en organisation. Han erbjöds anställning och sa Ja, tänkte kanske att det var en ny erfarenhet. Han kom till sin första arbetsdag, de hjälptes åt att möblera hans kontor och så började han fundera lite:
–Om jag blir intervjuad av tidningar, måste jag tala som er representant då?
–Ja, självklart!
–Men, tänk om jag har en annan åsikt då?
–Nä, det går ju inte, här är du i rollen av vår anställde.
Min vän tänkte till och sa ögonblicket senare:
–Jag måste tyvärr säga upp mig!
Och så blev det. Han hann med att vara anställd i tio minuter…
Ibland tror folk att alla som har företag tjänar ruskigt med pengar, men så är det ju inte. Det är ett vågspel att ha eget företag och om man spelar spelet skickligt kan man bli framgångsrik, men det är ett hårt slit. Så även om drömmen om framgång kan vara en morot, så är det något annat som gör att folk väljer att bli företagare.
Vem är du? Trivs du bäst som anställd eller företagare och varför?