Jag såg en sådan där delad ordbild på Facebook. Jag hittar den tyvärr inte igen, men texten var ungefär så här, fast på engelska:

Jag: låt mig sova.
Hjärnan: ha ha, nej, låt oss vara vakna och gå igenom varje dumt misstag du gjort i ditt liv.
Jag: okej.

När jag läser sådant blir jag helt paff. Texten antyder att det finns personer som alltså ligger vakna på nätterna därför att de inte kan sluta att tänka på gjorda misstag? Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle kunna ägna natten åt något sådant.

Dessutom har jag lite svårt med begreppet ”misstag”. Jo, i efterhand är det ju enkelt att se att somliga val inte var så bra och därmed kan klassas som misstag. Men just i stunden när man gör sina val, så gör man ju alltid det klokaste valet. Alltid. Man utgår från exakt allt man känner till i det ögonblicket och fattar det exakt klokaste beslut man kan komma på. Att man fattat ett klokt beslut är ju inte direkt ett misstag DÅ.

Efteråt kan man utvärdera och fundera över om somligt var så smart som det verkade i beslutsögonblicket, men det enda vettiga en sådan utvärdering kan leda till är att man i framtiden fattar i alla fall en aning klokare beslut.

Men att i efterskott klandra sig för beslut som visade sig vara mindre bra – vad är poängen med det? Hur kan någon ha lust att lägga tid på det?

Eftersom jag varit egen företagare i merparten av mitt vuxna liv har jag inte varit på så många anställningsintervjuer, men jag hann med någon som ung och en fråga har stannat i mitt minne:
– Kan du räkna upp några fel eller brister du har?

Den frågan fattade jag inte. Det är väl inget fel på mig? Så jag svarade:
– Möjligen att jag har svårt att se mina fel och brister.

Fast allvarligt, det där sa jag mest därför att det verkade så högfärdigt att inte kunna komma på någon fel eller brist. Grejen är att jag inte tänker på mig som att jag har egenskaper som är rätt eller fel. Jag tänker snarare på  mig själv som någon som hela tiden strävar efter att bli bättre, bli mer av mig så som jag vill vara. Om jag nu exempelvis inte är så himla bra på att stänga vissa skåpdörrar i köket, så ser jag det inte som ett fel eller en brist, jag ser det som ett förbättringsområde.

Så frågar ni:
– Kan du räkna upp några av dina förbättringsområden?
Då kan jag komma på flera: motionera mer, ta mig tid att teckna och måla, hitta sätt att bli av med min migrän, gå ner i vikt och så vidare. Då blir det en ganska lång lista och den listan jobbar jag med ständigt. Men det är ju inte för att det precis är fel på mig. Möjligen kan jag gå med på att det är fel på min kropp som dummat till det med hormonstrul, migrän och övergångsbesvär. Fast samtidigt pågår även där ett ständigt förbättringsarbete.

Jag tycker det är jättetråkigt om det finns personer som ligger vakna på nätterna och ältar sina ”misstag”. Det låter så hjärteknipande jobbigt att jag blir alldeles matt av att tänka på det. Jag vet inte varför jag inte är lagd åt det hållet att jag inte gör sådant. Antingen är det något i generna eller så är det uppfostran eller så är det jag själv som liksom bara gjort ett inre val om att inte ägna nätterna åt sådant. Om det är något i generna, något som typ skapar en kemisk miljö i hjärnan som gör att tankarna går åt just det hållet, så tycker jag innerligt synd om dem som har det så. Fast samtidigt, allt som man inte mår bra av är typiska förbättringsområden.

Fast, okej då, ibland tänker jag att det är fel på mig som inte fattar när folk lever sina liv krångligare än vad de behöver. Ett fel som kanske mer är ett mysterium?

Vi har diskuterat företagsklimatet gång på gång här på ön. Region Gotland jobbar på att förbättra kundbemötande och rutiner vid hantering av olika ärenden.

Vi har också genomfört ett stort visionsarbete som resulterade i Vision 2025 samt ett stort varumärkesarbete som resulterade i Varumärket Gotland.

Vi är många som verkligen vill jobba för att vi ska nå fram till visionens mål med 65.000 invånare och för att åstadkomma en positionsförflyttning vad gäller bilden av Gotland, så att till exempel fler personer och företag flyttar hit.

Trots alla formulerade goda intentioner får vi gång på gång bevittna hur tjänstemän och politiker inom Region Gotland sjabblar till ärenden och det värsta ärendet av alla är hanteringen av Snäck Camping. Jag har följt ärendet på nära håll eftersom jag hjälpt Pigge att exempelvis skriva ihop ett dokument där han redan 2009 försökte reda ut alla turer och sedan via diskussioner med honom och via hans blogginlägg. Jag har inte samma inblick i hur tankegångarna gått inom Region Gotland och kanske saknar jag viktiga pusselbitar för att förstå det som hänt?

Men, från det jag känner till förefaller hela Snäck-affären vara en sorglig härdsmälta som indikerar att det är något fundamentalt fel inom Region Gotland. Det känns som att Snäck-affären rymmer många delfrågor som kan ha krånglat till det:

• Misstänksamhet mot Pigge. Det finns en utbredd misstro mot Pigge Werkelin på Gotland. Det finns också många som tvärtom både respekterar och imponeras av Pigge. Men det är ett faktum att alla som på något sätt är i närheten av hans affärer tvingas att bemöta omgivningens syn på Pigge. När jag började jobba med honom 2004 lärde jag mig snabbt att inte prata högt om att jag jobbar med honom förrän jag bildat mig en uppfattning om vad personen framför mig hade för inställning till Pigge. Om det var en person som var negativ mot Pigge, måste jag liksom lägga upp en plan för att bemöta fördomarna. Jag noterade också att det i misstänksamheten låg en övertro på vad Pigge kan åstadkomma, faktiskt som att de gjorde honom till någon slags ”magiker” som kunde få folk att göra vad som helst… Fast, Pigge är ju en människa som alla vi andra… Men detta sätt att betrakta honom som att han innehar ”magiska krafter” skulle också kunna vara skälet till att vissa politiker och tjänstemän knappt vågar ta i ärenden som Pigge är inblandad i? Om det är så. Men jag undrar verkligen vad som ligger bakom sjabblet och detta skulle kunna vara en del av förklaringen. Många har länge trott att Pigge kan ”beställa beslut” från Region Gotland, fast sanningen är snarare att många ärenden blir som radioaktiva när Pigge är inblandad och de som ska fatta besluten verkar vara rädda för att oavsett vad de beslutar, så kommer de att få skit för det från något håll. Jag hoppas att denna övertro på Pigges magiska förmåga att kunna styra och ställa över politiker och tjänstemän härmed får sig en knäck så att hans ärenden får en chans att bli behandlade som vanligt folks ärenden.
• Synen på turism som näring. Pigge har många gånger ifrågasatt hur Region Gotland hanterar besöksnäringen som bransch och jag kan inte annat än hålla med. Jag har inte sett något som visar att Region Gotland kallar till sig experter på besöksnäringen som stöd när de ska fattar beslut som påverkar just besöksnäringen. Särskilt inte när det gäller campingar. Diskussionen runt Sudersands camping är ett exempel där Pigge inte alls varit inblandad, men där det också känns som att beslutsfattarna har en nostalgisk och otidsenlig syn på vad camping innebär – så okunskapen om vad camping innebär drabbar inte bara just Snäck. Vi har kommit väldigt långt ifrån femtiotalets campingar med små tält och stormkök. Det är väldigt många gäster som övernattar på campingar. Sjabblet med Snäcks camping innebär att cirka 65.000 gästnätter påverkas, en del av de gästerna kommer att boka in sig på andra boenden, andra väljer bort Gotland. Men frågan är hur och var de ska få plats? Jag tycker det verkar som att det är först nu som allmänheten börjar fatta vad Snäck camping fyllt för funktion. Man saknar inte kon förrän båset är tomt…
• Naturvärden, strandskydd och camping. Här verkar beslutsfattarna ligga i evig konflikt med varandra.  Vi har mycket kust på Gotland. Om vi väljer ut ett par sträckor och säger att just här är det tillåtet att campa, är det knappast något som förstör naturupplevelsen totalt sett. Campingar är till sin form öppna anläggningar där folk kan gå kors och tvärs. Till och med när Drömstugan byggt sina Drömstugor fortsätter det att vara så. Ingen får lov att inhägna tomter eller på annat sätt försöka stoppa personer som vill kunna gå fritt på området. Om man verkligen vill njuta av de gotländska stränderna som naturupplevelse, så väljer man knappast att göra det just på en camping. Det verkar som att en del personer får panik vid blotta tanken på att campingar ska kunna utvecklas med olika boendeformer, moderna servicehus och liknande – som att det skulle innebära att man bebygger en hel camping, fast det går ju inte, då blir det ingen plats kvar för de som vill campa…
• Skönhet. En del av den infekterade diskussionen om Snäck har handlat om villavagnarnas utseende. En intressant aspekt är att jag aldrig hört den här estetiska diskussionen runt husvagnars utseende – hur plastiga och fula är inte husvagnar? Villavagnarna som placerades närmast havet tog upp plats som annars hade upptagits av just husvagnar. Husvagnsägare som snabbt fixade bästa platsen och som sedan höll sig kvar där en hel sommar. De som hyr villavagnar hyr knappast in sig för en hel säsong, utan de blir där en vecka och sen får ett annat sällskap chansen att bo havsnära. I den estetiska diskussionen tolkar jag det som att de som hatar villavagnar ser antingen orörd natur eller snygga stugor som alternativ. Orörd natur blir det sällan på campingar, så skulle man låta bli att ha villavagnar skulle utrymmet antagligen upptas av husvagnar – om inte detaljplanen ändras så att inget av det tillåts. Snygga stugor? Ja, det är väl det som var tanken från början? Som jag förstår det var villavagnarna en tillfällig lösning i väntan på detaljplanen som ju bara skulle ta ett par år, fast som nu har tagit 11 år… Oavsett det har många gäster trivts i villavagnarna och det känns som att deras upplevelse inte räknas. De kanske aldrig skulle ha haft råd att bo så nära havet om det handlat om ”fina stugor”?
• Oförståelse för företagandets villkor. Från mitt perspektiv är det helt obegripligt att om ett företag orsakar något, så måste de ta ansvar för det, men om det är politiker och tjänstemän som orsakar något, så behöver ingen ta ansvar för det. Segdragna processer kan sätta företagare i ekonomisk knipa, men politiker och tjänstemän verkar inte ha någon förståelse för det? Ett tydligt Nej är bättre än exempelvis 10 års velande… Klara besked ger handlingskraft till företag.

Jag saknar en tydlig redogörelse från Region Gotland om vad som har hänt. Jag har ingen motbild till Pigges eller mediernas version. Det som kommer fram i medierna är oftast bara fragment och det säger mycket lite om var felet ligger. Någon måste veta vad felet är, vilken är ”elefanten i rummet som alla inblandade känner till”? Vi som bor på Gotland behöver få information om vad det är som inte fungerar. Vi är värda att få relevant information för att kunna avgöra hur vi vill agera och om vi vill bo här. Och för att vi kanske kan hjälpa till med att lösa problemen.

Jag älskar Gotland, men skäms över att beslutsapparaten verkar ha något systemfel – för hur kan det annars bli så här mycket sjabbel runt en camping? Hur kan vi annars ligga så gott som i botten av Svenskt Näringslivs mätning av företagarklimatet?