–Kom du hem ordentligt? undrade Berra ”Dakar” på kvällen.
–Ja, det är väl klart att jag kom hem ordentligt, skrattade jag.
–För vi hade en del problem, fortsätter Berra (de skulle hantera både en stor lastbil, en skåpbil och fyra mc på snöpudrad mark i temperatur runt noll). Men du märkte inget sånt då?
–Nej nej, jag bara körde. Inga problem alls med min bil. (Suzuki Jimny, liten ”jeepbil”)

Fast sen hoppar det förbi tvivlande tankar i mitt huvud: hur halt var det egentligen? Körde jag ovarsamt? Varför märkte inte jag att det var halt?

Förra vintern skulle jag och en kille som börjat tävla i racing åka på ett möte ute på vischan. Jag bara åkte dit. Killen ringde och sa att han skulle bli sen för det var så halt. Och jag bara: Va? Halt? (Den killen kallade för övrigt min bil för ”hattask” vid ett tillfälle, det glömmer jag inte).

Nu undrar jag om jag är pålitlig – varför tycker motortävlingskillar att det är så halt när jag knappt märker det? Antingen ÄR det halt och jag har supertur. Eller så är det halt på ett speciellt sätt när temperaturen vacklar runt noll, som passar bra till min bil – för när det är minusgrader och halt så har jag minsann märkt det! Eller så ÄR det halt och så kör jag så otroligt bra!

Min favoritpsykiatriker heter Ben Furman. Han lär ut lösningsfokuserade metoder för olika situationer. Hans synsätt är härligt positivt och han ägnar sig inte åt att leta fel med förstoringsglas. Bland annat har han konstruerat en Ansvarstrappa avsedd för barn och ungdomar, men barn och ungdomar är bara ”unga vuxna” – så tankesättet är applicerbart även i vuxensituationer. Jag tror att Katastrofkommisionen eller KU skulle ha hjälp av Ansvarstrappan…

Utdrag från Reteamings hemsida
”Att ta ansvar innebär en gradvis skeende process i vilken de elever som har gjort något orätt (1) går med på att diskutera det som har hänt och erkänner sina handlingar, (2) visar sig förstå de negativa följderna av sina handlingar, (3) ber om ursäkt för det orätta som de har gjort, (4) går med på de påföljder som gemensamt har överenskommits med dem och andra berörda parter, (5) lovar att inte upprepa handlingen och på förhand kommer överens om vad som blir följden om de inte håller sitt löfte och (6) visar ansvarskänsla genom att på något sätt delta i att förebygga liknande orätta handlingar.”

Kolla punkt 4: man ska gå med på påföljder som gemensamt har överenskommits med berörda parter. De som är berörda av någons bristande ansvar ska vara med och bestämma påföljden. När man hittat en bra påföljd kan man uppnå ett tillstånd av lättnad, det blir balans i vågskålarna. Det räcker inte att bara be om ursäkt, man måste göra något konkret också.

Freivalds, Persson och resten av gänget: konsultera Ben Furman innan ni kliver upp på Skansens scen under minnescermonin!