Projekttrött

/i /av

I projektbidragsvärlden hyllar man gärna föreningar där folk går samman och jobbar med någon spännande idé, samtidigt som reglerna för bidrag ofta förutsätter att det finns någon som vill sätta in en rejäl summa pengar i projektet. De bygger liksom in i bidragsvillkoren att det behövs en part med finansiella muskler, alltså vanligen ett företag som satsar lite extra. Då skulle man kunna tänka sig att de instanser som beviljar bidrag blir glada när sådana företag ställer upp.

Det blir de inte.

Istället börjar man diskutera osund konkurrens och jäv och en massa andra saker. Och det är väl därför som de flesta bidragsfinansierade projekt som drivs i landet mest handlar om att spåna idéer, men aldrig komma till skott med försäljning. Finns inte ett företag med i bilden som kan gå in övergripande och lösa en del problem, så kan de övriga i projektet inte lösa finansieringen.

Suck. Känner att jag börjar tröttna på det här hyckleriet.

Men Dooooooooooris!

/2 Kommentarer/i /av

Katten Silver är en lugn herre som lever sitt liv välordnat. Han beger sig till farstun och väntar på att någon ska komma förbi när han vill ut. Han äter i belevad takt. Han leker gärna kurragömma. Han är intresserad av matlagning (fast han inte får smakbitar). Han älskar att bli kammad. Det mest irriterande han gör är att han så påtagligt ger kärlek genom att kliva rakt upp på en, kind mot kind och så dreglar han och trampar. Men, sen brukar han gosa till sig efter en stund, kanske med sitt huvud under min haka och då är han förlåten.

Men Doooooooooooris… Hon har alltid varit mer nervpåfrestande! Hon far runt som en oljad blixt, kastar sig som en handbollsmålvakt i jakten på flugor, störtar sig över maten (eller gjorde det första halvåret hos oss, innan hon fattade att det alltid fanns mat till henne), kan inte sitta still och gosa mer än 30 sekunder, jamar klagande när hon vill ut så att det skär rakt genom telefonledningarna när jag har en viktig person på tråden och sen när hon vill in kastar hon sig upp på fönstret och jamar och knackar och skrapar…

Sen när hon väl relaxar, när hon faktiskt kopplar av totalt, då ligger hon som en värmesökande robot och flyttar sig som en slimmad skugga efter den person hon sover med – vanligen Alice. Då är hon nästan oväckbar!

När hon blev sjuk i förra veckan var hon så himla sjuk. Så ynklig att alla i huset reagerade och blev oroliga. Sen fick hon en halv maskmedelstablett och blev pigg som en raket (fast det var två doser kvar att ta). Doris tar liksom inte hänsyn, hon bara ÄR. På eller av, svart eller vitt och lyckas tirritera en oavsett om hon sover som en stock eller sitter i bokhyllan och trycker ut böcker. OCH självklart kan jag nu inte skriva mer om Doris, för NU vill hon in!

Impad av Laleh!

/1 Kommentar/i /av

Både Roine och Alice har tjatat om att Laleh är så bra. Men har jag hajat? Har jag brytt mig? Nej. Först idag hämtade jag Lalehs låtar till min iPod och blev både häpen och lycklig. Det händer ibland att artister är så bra att jag blir arg, därför att jag också vill vara så bra. Sådan är Laleh. Som en kvinnlig mix av Sting och Cornelis kryddat med Afrika och Latino. Kolla in Lalehs hemsida!

Luciadags

/5 Kommentarer/i /av


Lussandet börjar långt innan, med påklädning, glitter, batterier, fniss och nervositet…


… och tomtenissen tar plats vid en tärna.


Pepparkaksgubbe ska man också ha!


Men viktigast är förstås Lucian. Det är precis lagom tillväxt med Lucior för att alla tjejer som bor i Kappelshamn ska hinna med att vara Lucia en gång.


Oj oj, nu börjar alla sätta sig på plats där nere i lokalen!


Nu skrider lussetåget in genom Folkets Hus i Kappelshamn. ”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva.”


Som en julängel.


”så mörk är natten i midvintertid men se då nalkas lucia”

Kul om Adam och hans efterföljande…

/4 Kommentarer/i /av

Om ni klickar på Lotta Back i min länklista till höger och läser hennes inlägg om Gåvor från idag den 9 december så kan det hända att ni blir lite glada. Särskilt kul tycker nog tjejer att det är. Jag medger att det det är lite fördomsfullt om män, men hoppas att mina manliga läsare inte blir sura, utan glada de också! Om inte framgår det ju av historien att de har enkla sätt att glädja sig.