Jag tycker att jag är ett ganska bra exempel på kvinna ur jämställdhetsperspektiv. Och Roine är ett bra exempel på man ur jämställdhetsperspektiv. Varför ställer ingen frågor till oss om vilka faktorer som påverkat oss?

Det slog mig idag att en grej som jag hakar upp mig på är felsökarmetoden som används i många sammanhang och jag undrar om jag någonsin sett röken av någon annan metod när det gäller jämställdhet? Man letar fel. Och fel kan man ju alltid hitta. Men varför inte lägga en större del av krutet på att hitta de goda exemplen?

Tänk om någon tog sig för med att fråga ut till exempel mig och Roine om hur våra respektive jämställdhetstänk har formats. Om någon ställde frågor om hur vi löser vårt liv tillsammans ur genusperspektiv eller hur vi tycker att det fungerat i jobbsammanhang.

Hittills har ingen kommit på den tanken. Är inte det konstigt?

Är SJ ett godstransportföretag, ett människotransportföretag eller ett företag som erbjuder service i form av kundanpassade transporter av både människor och gods?

Det kan man undra.

Man kan också undra: varför har man en tidtabell? Är det för att med realistiska marginaler planera transporterna längs olika sträckor eller är det för att jobba med ytterst små tidsmarginaler för att i jämförelse med andra transportalternativ framstå som det snabbaste alternativet?

Vem är det som i så fall tjänar på denna snabbhet? Man skulle kunna tänka sig att målet med snabbheten är att förbättra servicen till passagerarna, eller hur? För det verkar ju dumt om snabbheten bara är till för att exempelvis lokförare eller kanske smarta tidtabellsplanerare ska få glänsa lite extra. Så, snabbheten måste alltså vara till för passagerarna.

Sen undrar man lite så här: om det nu finns platser för personer som är rullstolsburna, vore det inte bra om de som är rullstolsburna kan få åka med på tågen? Och när jag skriver ”få åka med på tågen” så menar jag en procedur som innefattar att de får komma ombord på tåget och att de får komma av. Det verkar otroligt dumt om de bara får komma ombord och aldrig gå av.

Något som verkar ännu dummare är om vi låter folk kliva ombord på tåget, men sen inte låter alla kliva av på vissa stationer trots att tåget stannar där, utan istället får somliga åka med ett par stationer till för att sedan skjutsas tillbaka i taxi betald av tågföretaget SJ.

När man tror att det inte skulle kunna bli dummare, så är det något ljushuvud som tänker ut att just de personer som man ska vägra avstigning och tvinga att åka med ett par stationer till för att sedan transportera tillbaka med taxi är sådana personer som har en funktionsnedsättning och är rullstolsburna. Det skulle ju nämligen kunna vara så, att om man ser det ur kundens perspektiv, är det alldeles särskilt påfrestande att resa när man har ett funktionshinder och är rullstolsburen.

Så SJ, hur tänkte ni? Jag kan inte förstå alls varför ni på fullt allvar föreslår en sådan resa för Viktor 14 år. Men det är alltså det ni har gjort.

– Tidtabellen gör att vi inte hinner hjälpa av rullstolsburna på andra stationer än ändstationerna, säger SJ:s presschef Dag Rosander.

Vet ni vad SJ: Ibland måste man tänka lite ”out of the box” som man så populärt säger idag. Okej, jag medger att er lösning med taxitransport verkligen är högst överraskande, men den är knappast en lösning som ni tänkt ut med kunden i centrum. Ni behöver helt enkelt anstränga er mer. Hur svårt kan det vara att anpassa tidtabellen efter verkligheten och se till att alla typer av passagerare som ni tar betalt av och som ni låter kliva ombord på era tåg, också får möjlighet att kliva av vid valfri station bland de stationer ni stannar vid? Hur svårt kan det vara?

Men Ann-Louise Magnusson köper inte det resonemanget.
– Vi har använt liftarna förut och det tar inte alls lång tid. Om stationspersonalen är förberedd och våra assistenter kört fram honom till dörren tar det inte längre än tio sekunder, säger hon.

Kundperspektiv SJ. Kundperspektiv.