Idag har Feministiskt Initiativ lagt ut en checklista där pappor kan testa om de är feminister. Jag har här tagit mig friheten att göra om frågorna så att man kan testa om mammor är maskulinister och på så sätt testat mig själv.

Testa med M!s checklista:
❑ Jag tar halva föräldraledigheten.
Ja, det gjorde jag ju och faktiskt mer än så. Jag hade ju inte ens något jobb på den tiden Alice föddes 1990. Sen startade jag företag 1991 – räknas det som att jag är maskulinistisk eller inte?

❑ Jag delar gärna både löneutrymme och hushållsarbete.
Ja det gör jag. Under mina värsta migränår så var det dock inte så mycket jag orkade med vad gäller hushållsarbete, så tyvärr kunde jag inte hjälpa till så mycket som hälften. Jag tror fortfarande att det är lite obalans, jag måste skärpa mig!

❑ Jag lämnar och hämtar på förskolan lika mycket som min partner.
På den tiden vi gjorde sånt, självklart. Nu är det hämta vid bussen som gäller och det delar vi på.

❑ Jag pratar med mina barn om att det är okey att bli kär i någon av samma kön.
Jaha, det har jag gjort – men, är det en maskulinistisk fråga?

❑ Jag uppmuntrar min dotter att ta plats och min son att visa känslor.
Har bara en dotter på 15 år som både tar plats och visar känslor.

❑ Jag är lika slängd på tvättmaskinens program som på hylsnyckelsatser.
Där sprack det, jag är nog inte så bra på just hylsnyckelsatser, fast jag har ändå rätt så bra verktygskännedom, eftersom min pappa var snickare.

❑ Jag är inte fastlåst vid ratten i alla lägen.
(Va? Fattar inte frågan? Finns det folk som är fastlåsta vid rattar?)

❑ Jag skrattar inte åt nedsättande skämt om män, utan säger ifrån.
Just, jag gillar faktiskt inte att man skämtar förnedrande om män. Gillar inte när man skämtar nedsättande över huvudtaget.

❑ Jag vill att mina barn ska känna full trygghet hos mig.
Självklart!

❑ Jag kan barnens storlekar och minns deras kompisars födelsedagar.
Jo, jag kan min dotters storlek. (Va? Finns det föräldrar som kan sina barns kompisars födelsedagar?)

❑ Jag slänger ihop en ugnspannkaka lätt som en plätt.
Jajjamen!

❑ Jag respekterar alltid en mans beslut om att bli pappa eller inte.
Självklart, om han respekterar mitt beslut om jag vill att han ska bli pappa till just mitt barn eller inte.

❑ Jag kommer aldrig att backa från ett hundraprocentigt föräldraskap!
Nej, det vore väl dumt?

❑ Jag inser att kvinnor som grupp är överordnad män, det tänker jag göra något åt.
Just, de där stackarna som inte kan utföra två saker samtidigt, är dåliga på att köra bil, inte har kontakt med sina känslor, riskerar att bli utsatta för bögskämt om de färgar håret, är dåliga chefer, är kassa på att kommunicera och allt annat vi lär oss om hur män är – kan man fatta det på annat sätt än att kvinnor är överordnade? Nja, jag är rädd att det spricker här, jag kan inte uttala mig generellt om att det ena könet som grupp skulle vara överordnat det andra könet. Om vi talar om specifika frågor eller områden, ja, då kan jag se att det ena könet är överlägset det andra – men vilket kön det är, det är olika. Men om det handlar om att stötta den som är underordnad i olika situationer, självklart!