Nu är det dags att ställa om klockorna igen och så får man det traditionella hjärnsläppet när det ska klicka på plats i hjärnan: Är det en timme framåt eller bakåt? Och betyder det i så fall att man får sova en timme längre eller att man måste kliva upp en timme innan man vaknat?

För exakt 5 år sedan flyttade vi till Gotland. Då hade Roine förberett så vi skulle åka och titta på ett hus på söndagen. Alice och jag kom med båten på fredagsnatten och lördagen gick åt till att bära grejor. På söndagen åkte vi och tittade på huset i Botvaldevik – ägarna verkade lite förvånade, men det var inget vi fäste oss vid. Först när vi efter rundvisning och fika skulle ge oss av kom vi på att ”oj då, blev det vintertid i natt?”. Vi hade alltså dykt upp en timme tidigare än avtalat!

Jag är ju så gammal att jag minns hur det var när man införde nymodigheten med sommar- och vintertid. Jag jobbade extra i kassan på Kometen då. Dit kom kvällstidningarna klockan två på eftermiddagen, levererades med flyg till Visby Flygplats för vidare distribution. På måndagen efter att det blivit sommartid stod en tant tålmodigt och väntade i affären redan klockan ett. Så småningom kröp det fram att hon väntade på kvällstidningen.
– Den kommer klockan två, sa jag.
– Jo, men det är ju sommartid, sa tanten.
– Ja, fast tidningen kommer ju ändå klockan två, sa jag.
Tanten morskade till sig och började argumentera tills jag kom på nyckelrepliken:
– Piloterna har också ställt om sina klockor till sommartid.
DÅ fattade tanten.

Nä, det är kluriga grejor det här med att flytta fram eller bak klockan. Roine har den hittills bästa lösningen: varje gång det byter mellan sommar-vintertid eller tvärtom, så flyttar man ALLTID bak klockan en timme. På det viset får man till att börja med sova en timme längre varje gång och efter ett tag har man förskjutit hela dygnet, men, so what, man slipper hjärnsläppet varje gång det är dags att ställa om klockan.