Stress* är en av de främsta universalförklaringarna till att folk mår dåligt är sedan kanske tjugo år tillbaka. Högt blodtryck, spända muskler och sömnsvårigheter är några av symtomen vid stress*. Motmedlet heter att man ska ta det lugnt och slappna av. Och det fungerar jättebra för många, det finns t.ex. många som får migrän utlöst av stress* och som blir bättre av avspänningsövningar.
Men, så finns det andra människor där symtomen snarare är lågt blodtryck och man har inga problem med att slappna av eller att sova. Problemet är att man som i mitt fall ändå har migrän. Vad göra?
Nu har jag läst i en bok som heter Ät dig glad. Där delar man in folk i två huvudgrupper: de som har nedkylningsbrist och de som har uppvärmningsbrist. De som har nedkylningsbrist passar i beskrivningen ganska bra in på stressade människor – om man med stress menar för mycket att göra på för kort tid, för högt tempo och oro. Uppvärmningsbrist är ett annat tillstånd som i sig också ”stressar” kroppen, alltså är påfrestande för kroppen, men på ett annat sätt. Bristerna orsakas av kroppens sätt att balansera nivåerna av signalsubstanser i hjärnan. Signalsubstanser fungerar som elledningar mellan nervcellerna, ledningar som får vår hjärndator att styra kroppen på rätt sätt. Påverkar hur vi bearbetar intryck. Reglerar hunger, törst, sömn och andra kroppsfunktioner. Ger oss känsla av lycka, får oss att tänka positivt, eller, vid extrem brist på serotonin, gör oss självmordsbenägna. Vi går runt som kemiska cocktails, av mer eller mindre lyckade blandningar.
Jag tror att jag har uppvärmningsbrist. Min kropp får kämpa som rackarn med att ”värma upp mitt kroppsystem”. Jag behöver impulser och intryck för att komma igång. Att börja dagen med rytmisk musik eller roliga radiopratare fanns med bland rekommendationerna i boken. Jag har aldrig varit förtjust i att göra vanliga avspänningsövningar, eftersom jag inte tycker att de ger mig så värst mycket. Men, jag gillar qigong, därför att i den qigong jag har lärt mig är avspänning bara en förutsättning för att man ska kunna få bra effekt av träningen och när man tränar tillför man energi. Att få mer energi gillar jag!
Det konstiga är att trots att jag bestämt mig för att min migrän inte är stressutlöst sedan kanske tjugo år tillbaka, så får omgivningen mig att vackla i min tro med jämna mellanrum. Det är en så etablerad förklaringsmodell att allt beror på stress*, men den fungerar inte på alla människor. Jag undrar hur lång tid det ska ta innan samhället accepterat idéer i stil med uppvärmningsbrist?
*Stress. I texten talar jag om stress som gemena man gör, alltså ett tillstånd då man har för mycket att göra på för kort tid. Eller att man utsätts för kraftig negativ anspänning, som vid dödsfall eller skilsmässa. I själva verket rymmer begreppet stress mer, kroppen blir t.ex. stressad även av positiva händelser: vinna 122 miljoner, gifta sig eller bli befordrad.
