Fåglar på väg

/6 Kommentarer/i /av


En av de saker som gör det härligt att bo i Kappelshamn är att det finns mycket fåglar här. Kustfågel, skogsfågel, våtmarksfågel och småfågel. Jag kan sitta på mitt kontor och se halsbandsflugsnappare, brun kärrhök, fasaner och t.o.m. rosenstare vid ett par tillfällen! Jag blir glad av fåglar, ser dem som gåvor som plötsligt kan uppenbara sig om man har tur.

Men hur ska man förhålla sig nu? Idag står det att smittade gräsänder kommer flygande från Ryssland – om de inte redan har kommit. Fågelinfluensa. Ännu inte farligt för människor, men ruskigt farligt för alla tamfåglar. Men någon gång kommer viruset att mutera, smitta till människor och sen från människa till människa.

Det händer att man hittar döda fåglar på stranden. Ganska ofta har jag plockat fjädrar. Det känns som att det inte är läge att plocka fjädrar nu. Istället för att glädjas åt levande fåglar, kommer mina ögon att spana efter döda eller sjuka fåglar.

Bowling på hög nivå

/7 Kommentarer/i /av


Roine har kommit hem lycklig som ett barn på julafton. Hans bowlingkompis Oskar har beställt träningsmaterial från USA till honom. En CD med filmer, två kassetband och en bok.

Jag har bläddrat igenom boken och konstaterar att min idé om bowling, att man helt enkelt hivar iväg klotet och gör en strike, den idén är kanske lite, eh, ytlig? För att bli en RIKTIG bowlare måste man sätta sig in i en djungel av olika saker som friktion, sandpapper, armswing, tyngdpunkt, skruvningsvinklar och litet till som ryms på 138 sidor.

Men Roine är nöjd. Lycka Till säger jag!

Lite mer Pigge-skryt

/1 Kommentar/i /av

Om ni vill läsa motiveringen till att Pigge blev Årets Entreprenör kan ni kolla här:
Pigge: Årets Entreprenör i Stockholmsregionen

Klicka vidare på ”pressinformation” så kommer ni rätt.

Skulle haft kameran med…

/2 Kommentarer/i /av

När jag körde sträckan Kappelshamn–Lärbro–Slite–Othem–Tingstäde–Visby idag med start klockan 8.45 och framme i Visby kl.9.45 startade färden i morgondimma och rimfrost.

Efter Lärbro låg tjock dimma i randiga sjok över åkrar och dungar, ”som i en Sagan om Ringen-film” sa Alice. Vid Tingstäde träsk låg vattenspegeln högblank och försvann obemärkligt in i dimman, samtidigt som solen lyste upp höstfärgade träd som speglades i vattnet. Raksträckan över Martebo myr – längst bort försvann vägen in i dimman och solen fortsatte att sila sina strålar i diset.

Och ingen kamera hade jag med mig. Ni skulle ha varit här!

Vem är jag lik?

/6 Kommentarer/i /av


Läste bloggen Det Ljuva Livet och hittade då uppräkningen på vilka Goesta är lik. Då drog jag mig till minnes en ruskig period i min ungdom då jag alltid var lik Per Gessle! Blont hår, pannlugg och mörka ögonbryn – det räckte. Sen bytte jag frisyr, då bytte Gessle också frisyr!

Jag extrajobbade som kassörska på sommaren och minns särskilt ett barn som kom in och fnissade och frustade ur sig ”du är lik han den där i Gyllene Tider” och sen pep ut genom dörren snabbt som attan. När jag var ute så kunde en vilt främmande kille kisa lite spännande över glaset och viska fram: ”F-n vad du är lik Per Gessle…” Hur kul var det?

Sen gick våra frisyrer skilda vägar och strax tyckte folk istället att jag var lik Marie Fredriksson alternativt Annie Lennox… (Det fanns också en tjej som tyckte att jag var lik hennes kusin Micke, men det försöker jag förtränga).

Nu för tiden är jag sällan lik någon. Jag blev i och för sig kallad Åsa-Lotta Viktualia Rullgardina Efraimsdotter Långstrump för någon månad sen och det är ju ganska tjusigt.