Succéprogram inspelat på Gotland – med kärlek!

S%C3%A5%20mycket%20b%C3%A4ttre%20del%203
Man kan undra vad de tänker nu på Kanal 5? ”Vad är det här, kan ett program bli populärt utan att man först häller i deltagarna kopiöst med sprit?” Och Robinsongänget, vad tänker de? ”Är det coolt att vara snäll? Är de faktiskt schyssta mot varandra i det där programmet – och så blir det ändå populärt?”

Enligt Resumé har Så mycket bättre gått om Idol i antal tittare på TV4 Play.

Jag tycker det känns som en seger för det goda att Så mycket bättre har blivit en sådan succé! Folk gillar att kolla på snälla människor.

Papperstidningens död?

Jag har skrivit ett blogginlägg om Skärm eller papper på vår företagsblogg. Det inlägget handlar om insikter som kommit i och med att jag börjat tänka på vad det här med en iPad innebär.

Idag läste jag krönikan Ungas datorvanor slår mig med häpnad av Ulf Hammarlund i Gotlands Tidningar. Det som får mig att hicka till är:

Men i veckan kom det en ny rapport som går ut på att den sista dagstidningen i Sveriges trycks 2025.
Jaha, hur kan man nu veta det?
Här på Gotland ser i varje fall inte vi på GT några tecken som tyder på att tidningen är på väg bort.

De som arbetar på GT ser alltså inga tecken på att papperstidningen är på väg bort? Hallå! Åsa calling earth! Lever jag i ett parallellt universum eller? Läs gärna blogginlägget om skärm eller papper som jag länkade till i början. Sen vill jag ge ett enda argument till varför papperstidningen är på väg bort: miljön.

Att producera allt detta papper, att transportera allt detta papper, att tillverka alla tryckpressar och tryckfärger bara för att en gång om dagen trycka upp alla dessa dagliga nyhetstidningar som sen ska köras ut med bilar, tåg, båtar och flyg och sen vidare med bil för att nå fram till läsaren som läser igenom tidningen en gång och sedan lämnar den till pappersåtervinningen. (För Gotlands lokaltidningar kan man förstås stryka första delen i distributionskedjan) Hur kan vi fortsätta att göra så när de nya tekniska möjligheterna för att publicera elektroniskt digitalt växer fram?

Hur ska tidningsbranschen kunna stå emot ”rädda ett träd, läs tidningen på din läsplatta”? Vem vill hugga ner träd i onödan? På GT ser de inga tecken på att papperstidningen är på väg bort. Jag ser inget tecken på att den ska kunna motivera sin existens i framtiden.

Vi kommer säkert att fortsätta att använda papper, men på ett mer eftertänksamt sätt. Ibland behövs papprets taktila egenskaper och då kan det vara berättigat. Men för att tillgodogöra sig de dagliga nyheterna behövs knappast papper.

Kungen idag

Jag har alltid varit lite kluven till vårt svenska kungahus. Om vi hade gjort en total omstart av Sverige hade jag solklart valt bort kungahuset, men när det nu ändå finns och är etablerat – ska man bara ta bort det då?

Jag vill aldrig döma folk på förhand. Det finns de som dömer ut folk som är födda rakt in i överklassen, bara därför att de är överklass. Det gör inte jag. Jag tänker att det handlar om vad man gör med den situation man föds till. Det är upp till var och en att leva som en god människa.

Med liknande motiveringar har jag tyckt att vårt kungahus är bra. Jag har tyckt att Carl-Gustaf, Silvia, Victoria och resten av gänget har skött sig bra. Och på så sätt fyllt sin funktion som goda symboler för Sverige. Det har varit lite skönt att ha svenska representanter som står bredvid politiken och som inte byts ut vart fjärde år.

Det har förstås varit ganska orimligt med den ekonomiska ersättning, apanaget, som utgår till kungafamiljen för deras insatser – men visst, de är också tvingade att leva i en konstlad värld. Tänk på de år då Victoria kämpade med sina ätstörningar. Tänk på när Madeleine flydde landet. Det är inte bara rosor att leva i en offentlig familj.

Motprestationen är att leva som goda, rättrådiga människor och faktiskt vara de här goda representanterna för Sverige.

En god representant för Sverige lämnar inte sin fru hemma när han åker iväg på skumma fester med sina vänner. En god representant för Sverige ska inte ägna sig åt ”rockn’roll-liv” med sprit, tjejer och sex. En god representant för Sverige utnyttjar inte sin maktposition och pengar för att manipulera tjejer som är jämnåriga med hans dotter.

Sorry kungen. Nu föll du. Som en sten. Avsätt kungen! Kan man göra det idag? Jag vill fortfarande tro att Kronprinsessan Victoria lever som en bättre människa. Möjligen kan hon fortsätta att ge kungahuset sitt berättigande. Eller så skrotar vi alltihop. Vi behöver inga halvhjärtade symboler för Sverige.

Uppdatering: kolla sökresultaten för Googles nyheter ”swedish king”

Uppdatering 2: tänk så jag ruskat på huvudet åt Italien och hur de har kunnat välja Silvio Berlusconi som president? Okej, vi har inte valt kungen, men i alla fall accepterat honom. Tills nu?

Uppdatering 3: om jag ska våga mig på att vara lite psykologisk. Om man har en position som kungen så vet man hur man ska bete sig. Bokens titel är ”Den motvillige monarken”. Är det så att han undermedvetet har velat slippa ifrån sitt ärvda uppdrag och därför kanske hoppats på att hans vilda leverne skulle upptäckas? Eller har han bara varit så förblindad av sin position att han trott att han på allvar skulle komma undan?

Uppdatering 4: Bison har i sin krönika i Gotlands Tidningar skrivit om När kungen svinade ner i Mora. ”Vår dåvarande kronprins Carl Gustaf och hans vänner hade festat om ordentligt, förstört och svinat ner. Städerskan pekade på toalettstolen, som var fylld av krossat glas ända upp till sittringen och hon hade ingenting emot att ställa upp på bild när hon stod och plockade upp glasskärvorna. Artikeln blev aldrig publicerad.”

Nu blir det inga fler bilder av Hans Arnold

(Den här bilden har jag hittat på webben, men jag har den också i en bok som jag köpt bara för att den är illustrerad av Hans Arnold, Allrakäraste Syster. Om Hans Arnolds efterlevande önskar att jag ska ta bort den, så gör jag det. Men det känns konstigt att inte ha med en bild av Hans Arnold i det här blogginlägget.)

Först idag fick jag se att Hans Arnold avled i måndags, 85 år gammal. Jag blev mycket ledsen. Hans Arnold och hans fantastiska bilder har inspirerat mig och imponerat på mig sedan jag var liten. För mig var det högtidsstund när han hade utställning i Claudelinska huset i Ljugarn. När jag var kanske 10 år fick jag tillfälle att hälsa på honom, prata lite. Det var stort.

Jag hade förstås inte råd att köpa något av honom då, men en gång fick jag en affisch för Cirkus Scala som han hade gjort. Den hade jag länge på min dörr.

Många ser Hans Arnold som en skräckmästare och det var han, men på sitt sätt. Alltid med humoristiska detaljer och ofta med en kontrast mellan det mörka otäcka och det ljusa, vackra, nästan genomskinliga goda. Han kunde teckna otroligt söta och gulliga figurer också. Mitt i den värsta skräck kunde det dyka upp någon lite ”kulig luring” som gjorde att bilden totalt sett inte blev så läskig.

Alla måste vi dö någon gång och Hans var i den åldern när det sker, förr eller senare. Men det är ändå tomt att tänka sig att han aldrig mer ska fylla ett papper med sina fantastiska streck.

Cirkus Silver

Silver är en mycket snäll katt. Om han kommer in och morrar kan man ge sig den på att han har fångat något, för annars morrar han inte. Och jo då. När han snitslade sig förbi Doris och mig in till köket så stod det klart att han höll en mus i sin mun. En levande mus.

Den här musen släppte han i köket. Fångade. Släppte igen. Fångade. Jag öppnade ytterdörren och smög in bakom Silver för att få honom att springa ut med musen. Han lyfter musen, springer ut i farstun och släpper musen bland skorna! Sen fångar han musen. Släpper musen och musen springer rakt mot mig! Jag både skrek och skrattade för situationen var så absurd. Ett tag såg musen ut att vilja springa uppför väggen, men så kom Silver och jagade på och tjoff så fångade han musen igen och sprang i riktning mot verandan. Sen slamrade det till i kattluckan.

Min ofattbart behändiga katten Silver tog alltså med sig musen ut igen. Alla andra katter verkar bära in sina fångster eller lägga dem utan huvuden på trappan eller något i den stilen. Det här är andra gången som jag får Silver att bära ut en mus. Då och då undrar jag om Silver läser mina tankar?