Det är fortfarande ”inne” att vara utbränd. Jag säger inget alls om de som verkligen har utmattningssymtom och som måste vara sjukskrivna under en längre period för att mödosamt ta sig tillbaka till livet. Men ibland blir jag lite irriterad.
Idag läste jag i tidningen om en tjej som ”gick in i väggen” när hon var 27 år. Hon hade dubbelarbetat och stressat under en period, åker hem och har migrän i två dygn. Då låg hon stilla i sängen i totalt mörker. Migränhuvudvärken var så stark att hon trodde att hon skulle dö. Hon var helt säker på att hon skulle få en hjärnblodning.
Och det var allt! Jösses, om det är kriteriet på att ”gå in i väggen” så gjorde jag det minst en gång i veckan under fyra års tid. Grejen är, att om migränen var hennes enda symtom – det nämndes inga fler i artikeln – så hade hon just ett migränanfall. Vårt land är fullt av migräniker som har sådana anfall om och om igen utan att vara utbrända eller att ha gått in i någon vägg. Migränanfall kan hålla på i 1–3 dygn. Förutom att de gör vansinnigt ont, brukar de också kombineras med kräkningar.
Jag tänker inte ta ifrån tjejen att hon mådde dåligt och jag tycker att det är bra att hon tog sitt stressutlösta migränanfall som en signal på att hon måste tänka om och ta hand om sig. Men att kalla ett ordinärt migränanfall för att gå in i väggen? Som härdad migräniker vet jag inte om jag ska skratta, sucka eller fnysa. Det handlar förstås om okunskap om migrän och det är sorgligt, dels för att ett anfall kan te sig mer skrämmande än vad det behöver vara, dels för att allmänheten fortfarande har bristande förståelse för en huvudvärk som när den ”slår ut i full blom” gör att den drabbade blir helt utslagen.
