
Sulut-kanon
Jag brukar betrakta mycket av de gotländska ”katastroferna” ganska lugnt. Det har visat sig att nedläggningen av militära förband leder vidare till nya, mycket mer spännande och utvecklande idéer om verksamhet och jag har tillit till att människor hittar lösningar. Men då pratar vi om det lokala planet.
Just nu pratar man om Gotland som en av tillväxtregionerna i Europa och här på ön menar man att turismen har den största tillväxtpotentialen. Känns skönt, ger optimism och framåtanda. Då kommer dråpslaget mot vår navelsträng med fastlandet: försämringar av båttrafiken! FÖRSÄMRINGAR? Hallå, vi har äntligen börjat anpassa oss efter de förbättringar som gjordes med större turtäthet och snabbare båtar. Båttrafiken påverkar utvecklingen av annan verksamhet här på ön, både turismnäring och övriga branscher. (Turismbranschen har dessutom en konkurrensnackdel jämfört med andra turistmål i Sverige: för att sälja paketresor till Gotland krävs att reseföretagen deponerar sk resegaranti hos Kammarkollegiet. Resegarantin har tillkommit för att skydda charterresenärer som t.ex. åker till Turkiet med ett flygbolag som går i konkurs så att de inte kan ta sig hem. Det är helt obegripligt att även inrikesresor där trafiken ligger under statligt beskydd ska omfattas av den här regeln!)
Nu vill Rikstrafiken höja biljettpriset och försämra turtätheten. Just nu sköts båttrafiken av Gotlandsbolaget/Destination Gotland och de har färgat vår tillvaro med den största muträttegången i Sverige, anmälan från Skatteverket och en kombination av höjda biljettpriser och egen vinst på 75 miljoner. Det känns som att det är läge för ett rederibyte. Men vem är intresserad av att ta över när staten försämrar villkoren?
Visst, vi har Pigge Werkelin och Micke Juniwiks goda satsning med gotlandsflyg.se som gett oss bättre flygförbindelser till bra priser – men vi klarar oss inte utan båttransporter! Antingen hör Gotland till Sverige, eller inte. Om regeringen anser att Gotland ÄR en del av Sverige så måste vi har en fungerande båttrafik med schyssta priser och tillräckligt många turer. Vägpriser är det enda vettiga rättesnöret.
I basen måste det finnas biljettalternativ för de som bara vill transporteras. Kategorin som har med sig egen matsäck och vill ha vanliga sittplatser. Resenärer som önskar något mer typ mat, film eller annan service får betala extra – men då ska det också vara ett bra utbud. Jag har ännu inte hört någon säga att de gillar maten på båtarna, hur svårt kan det vara? Om man vet att det finns läcker mat, massage, bubbelpool, kontorsbås med internetuppkoppling, en bra presentshop osv så kan man betala för det, men om utbudet är dåligt, så bryr man sig inte. Just nu sitter jag med tacksamhet och kollar på film varje överresa, eftersom det ändå inte finns något annat att göra.
Det finns många problem att lösa vad gäller våra båttransporter, men att Rikstrafiken nu ger gotlänningarna ännu mer problem att lösa känns så ORÄTTVIST! Jag brukar tycka det är töntigt när det kommer förslag om att göra Gotland till en fristående stat, men just i den här stunden känns det som att vi ändå betraktas som en sådan av Moder Svea. Kanske skulle vi klara oss bättre om vi var fristående och kunde bygga upp Gotland som ett riktigt ”nav i havet” och bygga allianser med alla kringliggande länder som också är hungriga på att driva utvecklingen famåt?