• Att köra längs de gotländska, vackra landsvägarna med lite trafik när man ska på affärsmöten och annat är bra för själen. Jämför att komma till ett möte efter att ha kört i Stockholmstempo, legat i köer, trasslat mellan filer och letat parkering. I gotlandstempo hinner man förbereda mötet medan man kör.
• När man besöker sitt tryckeri avhandlar man en gemensam fest. När man ska på ett möte råkar man träffa en viktig person att äta lunch med innan och en annan viktig person att gå igenom några viktiga frågor med efteråt. När man går och handlar möter man först två grannar vid ingången, sedan en fd chef inne i affären och väl ute vid bilen står där en främmande kvinna och väntar: hon har spanat in min Suzuki Jimny och vill veta hur den är och köra… Det blir en massa informellt prat och här och där får man en bit viktig information. Okej, det tar ju litet tid på sitt sätt – men jämför den här användningen av tid med att stå i kö eller kuta till tunnelbanan och ägna halva dagen åt att förflytta sig. OCH det här informella nätverkandet är värt massor när det gäller att få saker gjorda.
• I våras hade jag panik när jag skulle beställa flygbiljetter då vi skulle upp på ett möte över dagen. Hos gotlandsflyg.se fanns inga platser kvar. Skyways hade fem platser kvar och biljetterna skulle bokas på företag. Att man måste vara företagskund var ju självklart – dock inte hur man skulle göra för att bli det. När jag ringde Skyways fick jag inget svar. Jag mailade Skyways istället och tänkte att ”det här går ju inte, platserna hinner försvinna innan de hör av sig”, varför jag tänkte boka som privatkund och betala med mitt VISA-kort. Då påstår bokningssystemet att jag har ett VISA Electra vilket de inte accepterar. Hallå? Jag har bara ett vanligt VISA-kort!!! Nähä, då fick jag mail från Skyways och där stod väl ungefär att jag först måste bli företagskund, men inget om hur man gör för att bli det. Jag ringde telefonnumret i mailet och fick då reda på att jag måste kontakta SAS för att bli företagskund. MEN jag behöver ju boka NU! Inte ens ett telefonnummer till SAS fick jag, ingen hjälp vidare på vägen. Då blev jag galen och tänkte att nu ringer jag en resebyrå.
Jag hittade Gotlands Resebyrå i katalogen och ringde upp. En trevlig kvinna svarar, fattar blixtsnabbt läget, knappar snabbt in bokningen och kniper de sista två platserna, vi drar en lättnadens suck och sen säger hon ”och hur vill ni betala?”. Jag förklarar att vi helst vill bli företagskund och betala mot faktura. Hon är hur rar som helst och skickar ut den blankett man fyller i för att bli företagskund och innan hon s.a.s. har mig säkrad som företagskund med alla uppgifter, har vi redan hunnit åka till Stockholm och hem igen. Det kallar jag service och förtroende.
