Igår hade jag ett möte kl 11 på norra Gotland, sen ett möte vid 14 på södra Gotland och på vägen dit fick jag ett samtal som gjorde att jag lika bra kunde ta ett möte till vid 17.30 på hemvägen. Jag var inte klar förrän 20.30. Tur att jag gillar flexibla arbetstider. I alla fall; solen sken, landskapet var vackert och Gotland som allra bäst. (Kom hit om ni har några lediga dagar – nu har vi den sköna eftersommaren!) Dessutom fick jag spontant beröm på alla tre ställena! Beröm på den nivån att jag fick dra djupa andetag när jag ensam körde hem. Jag blir ju så glad.
Men ett av berömmen handlade egentligen om att jag blev jämförd med en annan person, en hitrest marknadskonsult som de hade höga förväntningar på. Mannen i familjeföretaget var så irriterad att han hoppade när han berättade om konsulten. Kvinnan tog det lite lugnare och var den som gjort anteckningar. De kände sig inte sedda. Konsulten hade ställt, som de tyckte, standardfrågor och gett dem standardsynpunkter som inte hade med deras verksamhet att göra. De trodde att de skulle få hjälp att formulera en marknadsplan, istället fann de sig sittande med en massa standardpapper vars frågor de ändå inte kunde ge tillräckligt bra svar på – pga ovana vid uttrycken.
Jag får då och då höra om den här typen av möten. Företagare har äntligen bestämt sig för att anlita en konsult och så känner de sig inte sedda och erbjuds, som de känner, standardlösningar. Ännu värre är när konsulten plockar ut en av sina egna idéer, som denne kanske burit på länge, och påstår att företagaren borde satsa på den idén, utan att företagaren själv fattar vad idén har med dennes verksamhet att göra. Resultatet blir att de inte litar på att konsulten har deras bästa för ögonen och därmed tar man inte heller råden på allvar.
Så, jag satt där i den sköna kvällssolen med nässelfjärilar på husväggen och fikakorgen i gräset. Ställde frågor och lyssnade och lyckades ta mig igenom punkt 1 på konsultens lista, frågan om vilken affärsidén är. Vi hade en bra diskussion om vilka resurser de har, vilka de är, vilken ledstjärna de har och vilken produkt de säljer. Det kändes som att de blev lugnare och var mer glada än arga när jag åkte därifrån. Men egentligen var det inget märkvärdigt jag gjorde. Jag försökte bara få dem att formulera det som de innerst inne vet om sig själva och sin verksamhet.
