Moster Torborg

Min kusin Annika med sin familj: Tommy, Johan, Annika, Roine, Rasmus och Alice (Staffan jobbade)

Österfärnebo är ett litet samhälle i Gästrikland, strax ovanför Dalälven. På sista åren är Österfärnebo mest känt för sina myggor, men när vi var där var det inte fler myggor än vad vi brukar ha i Kappelshamn. Myggbekämpningen har alltså fungerat! Skönt för alla som bor här. Särskilt när de har hus i Ista och i princip har en egen strand med utsikt över Färnbofjärdens Nationalpark. Jag är inte så förtjust i insjöar, men den här breda delen av Dalälven, där vattnet alltid är i rörelse och det finns fullt av vikar och öar är något särskilt. På torsdagen passade vi på att ta en båttur…

–Ni måste nog skynda er och åka ut innan lunch, för det ska regna i eftermiddag, sa Torborg. Så vi åkte ut och lyckades förstås pricka in månadens värsta skyfall när vi var som längst bort. Färden var i övrigt mycket vacker och det är alltid kul att åka båt. Men jösses så blöta vi var! I huset bredvid bor min kusin Bjarne och hans fru Ingrid. Ingrid hade städat deras husvagn medan vi var ute med båten och pga skyfallet, vågade hon inte gå in i huset, fast det var tämligen nära. Det blev till att torka kläder, sen åkte vi till Torborg på lunch och på eftermiddagen tittade solen fram. Så var det med det utlovade regnet!

Kusin Annikas sommarhus i Ista är så himla mysigt. Vi trivdes bra, hade det så skönt och avspänt att det kändes tråkigt att behöva åka därifrån på fredag morgon. Tror nog att jag relativt enkelt kan få med Roine och Alice dit igen.

Alice och jag på en liggande staty vid Fyrisån

Vi kom fram till Uppsala på tisdag eftermiddag, checkade in på gamla mysiga Hotell Hörnan precis vid Fyrisån och gav oss sedan ut på stan. Jag har inte varit i Uppsala på tio år och det var jättekul att få se hur centrum har utvecklats med affärer och uteserveringar. Vi shoppade lite och strosade runt i godan ro. Då slår plötsligt en löpsedel emot mig med kraft: Pigge har råkat ut för en svår mc-olycka och amputerats, stod det. Det var nästan så marken gungade när vi kastade oss in i tidningsaffären och jag bläddrade snabbt upp artikeln. Svår mcolycka+amputerad är i min hjärna lika med amputering av ben eller arm. Det visade sig vara två tår, vilket också är trist, men i jämförelse var det smått. Jag blev så arg och lättad att det kom tårar och Alice måste gå in i tidningsaffären och köpa näsdukar till mig…

Jag kommer aldrig att fatta hur de som skriver rubriker till kvällstidningarnas löpsedlar står ut med sig själva.

Sen lämpade vi av shoppingkassarna på hotellet, bytte kläder och gav oss ut på mer historisk vandring. Vi kollade alltså på Uppsalaklassiker som Flustret, slottet och domkyrkan. Fikasugna gick vi till Café Linné. Till vår glädje kunde man sitta i Linnéträdgården och där satte Roine och Alice tänderna i en av landets största kanelbullar.

Roine och Alice äter gigantiska kanelbullar

Ett par timmar senare satt vi på Restaurang Tsatziki som ligger ungefär så nära Fyrisån man kan komma, precis bredvid Upplandsmuséet. Vi åt egen mix av grekiska meze (smårätter) och det kändes mycket Grekland. Härligt.

På vägen hem såg vi Filmstaden och fick för oss att vi skulle se en film och strax hamnade vi på Batman Begins. Toppenbra film! Batman kändes som en helt riktig figur, inte som en klassisk superhjälte, utan som en smart människa. Efter bion var det bara att kliva ut på trottoaren, gå bron över Fyrisån och sen var vi hemma på hotellet igen. Snacka om lyxigt!

Dagen efter gjorde vi ytterligare ett par inköp och sen visade jag runt till Gränby, Nyby, Gamla Uppsala och Börjegatan – områden där jag bott – samt gamla härliga ILU=Institutionen för Lärarutbildning där jag gick Fritidspedagoglinjen för mer än 20 år sedan!