Jag jobbar med Pigge Werkelin och trivs jättebra med det – han är en av de mest inspirerande uppdragsgivare jag har haft. Han är en person som väcker känslor och får folk att ta ställning. Självklart beror det mycket på att han frivilligt sticker ut hakan och tycker en massa saker om Gotland, näringsliv, turism, båttrafik och sista halvåret även om hanteringen av Tsunami-katastrofen, sorg och målsättningen att bilda familj på nytt.

När jag säger att jag jobbar med Pigge till någon är det alltid ett lotteri vilken reaktionen ska bli. En del blir glada, nämner någon av hans senaste insändare eller säger att han borde starta ett politiskt parti! Andra reagerar med misstänksamhet, betraktar mig med tvivlande ögon och en del släpper någon syrlig kommentar. Alla har rätt att ha åsikter och om Pigge har folk många åsikter.

Det jag tycker är tråkigt är att de som är mest negativa sällan har bemödat sig med att prata med Pigge direkt, eller på annat sätt ta reda på fakta. De går efter lösryckta rubriker i tidningar och tror att de vet hur han är, vilket synsätt han har och vad han står för. De bygger upp en slags mytbild av Pigge som kallhamrad företagare, en diktator som styr både underlydande och kommuntjänstemän med fast hand och som det senaste halvåret dessutom anses befinna sig i så svår chock att han inte är tillräknelig. Deras bild stämmer sällan med bilden som förmedlas av de som jobbar med honom eller har någon annan personlig relation till honom.

Självklart är det här något som gäller de flesta som syns ofta i media eller som det uppstår rykten om. Folk ger sig själva rätten att säga otrevliga, ja t.o.m. elaka saker och tror ofta att de representerar den ”allmänna åsikten”. Man verkar tycka att alla som syns i media är lovligt byte där normala regler för hur man tilltalar varandra är satta ur spel. Man har mycket fantasi när det gäller att med misstänksamhet bygga upp hotfulla scenarion, men en extrem brist på fantasi när det gäller att tänka sig in i en medmänniskas situation.

Dessutom är de mest illasinnade med och blåser upp betydelsen av Pigge som person, de tillskriver honom egenskaper, makt och inflytande som han i själva verket inte har, för: ”Pigge är inte Gud, Pigge är bara Pigge, tack och lov” *. Antagligen behöver människor måltavlor för sin frustration över olika saker och gör man sig då synlig, som Pigge, får man ta emot lite av varje…

*) fritt efter ett citat från Ann-Britt Grünewald: ”jag är inte Gud, jag är bara Ann-Britt, tack och lov”