Eh? Läser förvirrad i Aftonbladet: Först var det en familj som har en tam aborre och nu en kille som har en tam mört. Hallå? Blir morgondagens fiskpolare Ålen Ålga eller Torsten Torsk?
För övrigt tycker jag att det är kul att över hundra personer enligt räknaren kollat på min blogg, trots att jag inte gör så mycket väsen av den. Men det vore ännu roligare att få fler kommentarer… Klicka bara på pratbubblan och skriv nåt!
Jag gillar Snobben. Jag har gått runt med en lila Snobbenväska ett bra tag nu – men har ibland tyckt att den kanske sett för barnslig ut när jag t.ex. ska vara lite mer officiell och mingla runt. Idag hittade jag den här ärtgröna väskan. Precis den stilkompromiss jag behöver för att kunna behålla en gnutta fantasi och färg i tillvaron och ändå se lite mer seriös ut.
Till frukost kollar jag både kvällstidningar, morgontidningar och lokaltidningar. I den ena kvällstidningen står det att man annonserar efter självmordsbombare i Iran och att de får en enorm respons på annonserna. 40 000 ivriga, blivande självmordsbombare har raskt anmält sitt intresse. De lockas med specialträning och ära.
I en av morgontidningarna står det om att 1800-talets hysteriska kvinnor har kommit igen i en ny form. Nu är det unga kvinnor som inte vet hur de ska hantera samhällets krav som istället lockas av kvinnor som är psykiskt sjuka eller som i alla fall beter sig ”galet”. Artikeln går väl ut på att om man inte passar in i samhällets mallar så är det bara psyksjuk som återstår för kvinnor. Personligen har jag alltid haft lite svårt att se att just kvinnor lever med så tunga krav, män lever också med krav – men det är inte samma krav. Men, i vilket fall ser jag spår av de här unga kvinnorna som tar ett galet beteende som flyktväg.
Eftersom jag tänker mycket på boken ”Den tändande gnistan” av Malcolm Gladwell kan jag inte låta bli att undra över om man kan få vad som helst att bli en trend? Det är inte första gången världen upplever självmord som en trend. När Goethe skrev sin bok om ”Den unge Werthers lidanden” 1774 påstods det utlösa en serie av självmord hos unga män – idag finns dock kritiker som tror att det är en skröna, men oavsett hur sant det är, finns det uppenbarligen något i bilden av självmord och galenskap som under vissa förutsättningar kan utgöra en sådan lockelse att det startar en trend. Jag tycker det är obehagligt.
När det är frågan om galenskap som orsakar många oskyldigas död tillkommer en avgrund av obehag. Så länge folk är galna ”hemma på sin kammare” är effekten åtminstone begränsad till kretsen av familj, vänner och bekanta. När folk är galna i tunnelbanan eller i flygplan finns få begränsningar. Ligger lockelsen i att få lämna ett spår i världen, att sätta sitt ”bomärke” genom att sprängas med en bomb, rispa i en arm eller rent allmänt visa sin makt genom att inte bete sig enligt normala regler?
Ha ha! Nu har jag äntligen fått min rosa iPod Mini – är ni lite avundsjuka eller? Roine och Alice har varsin iPod, men jag har än så länge härdat ut med att ha iTunes på datorn och så en liten sladd till min coola mono-radio av märket Tivoli. Döbra ljud.
Men, så har jag ju alltid lite idéer om hälsa. Testar nya grejor för välmående. Så jag har köpt tre CD-skivor av Mikael Widerdal som är en ny variant av avspänning och mental peppning plus att jag också testar en grej med ljud som ska påverka hjärnvågorna så att ens huvudvärk och migrän lindras. Sånt vore ju rysligt praktiskt att ha med sig överallt, eller hur? Alltså kom det ett sug efter en egen iPod och idag har den kommit. En liten läcker rosa-metallic pryl. Alla Apples produkter är ju så coooooooooola. Suck.
Det kan inte vara möjligt att PC-användare blir lika kära i sina dator- och elektronikprylar… Själv har jag faktiskt skrivit ett flera sidor långt kärleksbrev till Macintosh-datorer och fick så ett Apple-armbandsur. (Det var egentligen en tävling där man skulle berätta vad mac betytt i ens liv, men mitt tävlingssvar bredde ut sig och till sist skrev jag: ”jag fattar att ni inte kan använda det här som tävlingssvar, men jag ville bara få skriva det ändå” och tydligen charmade jag någon vänlig mänska)
Nu väntar jag tappert på att min iPod ska ladda klart så att jag kan få börja lyssna på underverket. Åh åh åh!
1) Det är okej om det är 85% rätt. Den här regeln kör Pigge med och ju mer jag tänker på regeln, desto bättre blir den. Vissa saker måste man förstås göra 100% rätt, men det finns väldigt mycket i tillvaron som inte måste vara perfekt för att ändå funka hyfsat. I tider av utbrändhet talar man mycket om att folk ska släppa på krav och måsten, men om målbilden för allting är 100% så känns det jobbigt att strunta i de där sista procenten. Om man däremot bestämmer sig för att ”det här är en sådan grej som är okej om jag fixar till 85%” då blir man mycket nöjdare över de 85% man faktiskt klarat!
2) Låt de komma på det själva! Den här regeln fick jag av en elev i Uppsala för över 20 år sedan. Det handlar om att man inte ska lägga ner för mycket energi på att övertyga och övertala en motvillig person. Det måste finnas ett frö till intresse, en gnutta motivation till varför om man ska kunna få en person att förstå eller lära sig något nytt. En del personer kommer i vissa frågor aldrig någonsin att nå fram till det läget – då är det onödigt att du lägger ner så mycket energi på just en sådan person. Släpp det!