Snart: Canneloni!

Jag har ett gammalt recept på Canneloni som följt med mig i över tjugo år. Största svårigheten brukar vara att få tag på Canneloni, alltså stora ”makaron-rör”. I en del recept har jag sett att man använder lasagne-plattor som man rullar med fyllning inuti – men då är det ju inte Canneloni!

Nä, man ska alltså fixa till den där urgoda köttfärssåsen – ungefär som vanlig köttfärssås men med ett par skivor rökt skinka eller salami i och så en halv deciliter vin, eller i mitt fall, matlagningsvin – och sen ska man stå där med 4-5 cannelonirör i ett glas och pilla i fyllningen med liten sked. När man fyllt en form med cannelonirör häller man över bechamelsås, har på lite smör och riven ost. Sen väntar man.

Det värsta med det här receptet är att jag blir så vansinnigt hungrig under tillagningen.

Idag har jag vågat mig på en liten innovation: jag har inte förkokat cannelonirören, utan har lite lägre värme och längre tid i ugnen. Vad tror ni om det? Oj oj, tjugo minuters väntan kvar…

Jakten på sommaren


Sommaren är något som händer medan man försöker vänja sig vid värmen och ledigheten. När man vant sig vid värmen tar den slut, när man vant sig vid ledigheten tar den slut! Här på Gotland ligger årets stora fokus på sommaren. Allt ska vara klart innan; turistföretagen bygger, målar, gör trycksaker och minst 10% av grejorna hinner aldrig bli klara förrän lagom till att sommaren är slut. Under maj och juni jobbar t.ex. tryckerierna för högtryck för att hinna med allt som det då är SUPERBRÅTTOM med.

Turisterna börjar i och för sig komma redan i slutet av april, men förberedelserna gäller den stora invasionen. Första veckan i juli brukar paniken börja sprida sig i turistnäringen – ”det verkar som att det kommer färre turister, var är alla?” Sen har alla plötsligt fullt upp och ingen har tid att undra över om turisterna är fler eller färre och just när det är som roligast så försvinner invasionen och endast de sansade turisterna återstår.

Varianter på det här temat genomlever vi varje år här på ön. I år känns det som att jag inte ens hunnit läsa klart artiklarna om ”hur du klarar att varva ner på semestern” innan artiklarna om ”hur du klarar att återgå till jobbet” har kommit ut. Det verkar som att invasionsregeln är att man ska börja jobba på måndag? Hallå? Det är ju min andra semestervecka!

Om jag ville semestra på Gotland och hade möjlighet att välja tidpunkt fritt, skulle jag välja att åka hit en sväng i april-maj, då när blåsipporna blommar och sedan följs av orchidéer. Det är ofta soligt och varmt – definitivt varmare än idag när det tydligen ska bli regn. Lammungar, flyttfåglar, stränder och skogar som inbjuder till promenader. Ibland går det att bada i havet redan i maj, så det kan vara värt ett försök i alla fall.

Eller, så skulle jag åka hit i september. Den här sköna eftersommarvärmen, ofta fortsatt varmt i havet. Lugnet efter invasionen. Avspända människor. Om man bara har sett Gotland under den mest intensiva turistinvasionen, har man inte sett det här vardagliga Gotland, det som gör att jag verkligen vill bo här. Människor som pratar med varandra och som känner igen en när man går och handlar. När jag är ute och kör i jobbet, kör jag mitt i all den här vackra naturen.

Idag när vi är så uppmärksamma på fenomenet utbrändhet borde fler ta semester på andra tider än sommaren och då åka till Gotland för att ”komma i dans med sig själva”.

Rapport från Mavens Bar


[mave=mås]

Jodå, det var en del folk på vår bar i hamnen ikväll. Ämnen som avhandlades i prathörnan var:
• supergocart och åkgräsklippare på motorbanan Gotland Ring
• fisket av skarpsill
• efter att det konstaterats att polackerna åkt hem till Eskilstuna, drogs slutsatsen att antingen är man gotlänning, eller så är man polack.

Avslutningsvis fick jag höra av kökschefen Anne att hon fått en hel del feedback efter sin medverkan i TV4:as morgonprogram. Ett par hade sett programmet medan de var på fastlandet och kollat på kappelshamn.se för att hitta restaurang Maven. Trots att allt boende var fullbelagt här, så har de ändå varit i Kappelshamn tre gånger på en vecka och ätit mat på Maven. Fantastiskt!

Fördomar och förvirringar om mig

Ett par fördomar om mig som dyker upp då och då:
1) ”Du är väl vegetarian?” Va? Ser jag vegetarisk ut eller? Jag äter kött.
2) ”Gör du musik? Okej, barnvisor då?” Nä, jag gör mest låtar från mitt vuxna perspektiv.

Vanlig förvirring om mig:
”–Men varifrån kommer du? Din dialekt är ju inte från Gotland, men vad är det…?” Min pappa var gotlänning född i Akebäck och pratade gotländska. Min mamma var född i Närpes, Österbotten Finland och pratade finlands-svenska som liten, flyttade sen till Östervåla i Uppland och hamnade så på Gotland. Jag är född i Västmanland, flyttade till Gotland när jag var sex år, bodde här i tolv år, flyttade sen till Uppsala där jag bodde i sex år och sedan till Växjö i tolv år och nu är jag tillbaka på Gotland. Jag halkar lätt in på andras dialekter och växlar omedvetet mellan mina varianter av gotländska, stockholmska, uppländska, norrländska (norrländska är jag särksilt svår på, trots att jag aldrig bott i Norrland) och det kan t.o.m. bli värmländska, göteborgska, småländska, skånska, finlands-svenska och svensk-finska. Det beror sig lite på vem jag pratade med senast…

Kappelshamns Mail

Mitt lilla företag har hand om webbplatsen www.kappelshamn.se. Vi täcker de löpande kostnaderna genom att företag får betala för presentationsplats och privatpersoner kan ha sin egen e-postadress typ ”namn@kappelshamn.se”. På det viset blir det ruskigt många fakturor, men inte alltid på så höga belopp – de lägsta är på 56 kr.

I alla fall måste de ju distribueras. Så många som går skickar jag med e-post för att hålla nere kostnaderna. Ett gäng går med vanlig post, men resten, de åker runt med Kappelshamns Mail = jag själv som cyklar runt med breven i cykelkorgen. Det är nämligen så att det går oftast snabbare att sköta brevutdelningen själv, särskilt om brevbäraren redan varit här, för då måste man till Lärbro, 8 km bort, för att hinna posta breven. Så, det får bli cykeln istället.

Idrottsklubbens tidning KIK:aren delas ut på liknande sätt, fast med bil – för då ska tidningen ut till nästan alla som bor i Kappelshamn.