Jag blev inspirerad av Berglins senaste, underbara serie i Svenska Dagbladet. Han undrar över hur vi ska kunna integrera sverigedemokraterna i vår svenska kultur. Det är något jag också undrar. De kommer flygande som främmande fåglar, slår sig ner i mitt land och sätter klorna i vår svenska kultur när de säger att de vill värna den svenska kulturen.

För det märkliga är att i deras bild av den svenska kulturen ska vi städa rent landet från utländskt inflytande, puts väck med icke-svenskar och icke-svenska kulturyttringar. Det går inte ihop sig rent logiskt. Från NÄR menar de att företeelser blev äkta svenska? De första svenskarna var ju invandrare, de kom vandrade över Öresund och längst i norr från Asien – om jag fattat historien rätt? Till att börja med var landet helt folktomt! De kan väl inte mena att vi alla ska flytta ut?

Jag må vara blond, men mina ögon är gröna, mina ögonbryn är mörka och min hud har ganska pigment som blir ganska ordentligt brunt i solen. Min mamma föddes i finska Österbotten. Min pappa på Gotland – på hans sida har jag hört att det långt tillbaka ska finnas någon spansk sjörövare. Då undrar jag om jag räknas som svensk?

Eller är det kanske inte riktigt det exakta genetiska, historiska ursprunget de är ute efter? Menar de kanske snarare sättet som vi beter oss på? Vilka värderingar och synsätt vi styrs av? För i så fall vill jag verkligen bevara Sverige svenskt så som jag uppfattar det svenska – det som gör mig så stolt över att vara svensk.

Låt oss bevara:

Jag och Roine har just ätit lunch. I samtalet kom vi in på det där med att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir.
–Nu blir det ju fredag mycket oftare än när man var yngre, sa Roine.
–Jamen, jag har ju kommit på vad det beror på! Har du inte hört min teori, undrade jag. Och nej, det hade han inte.

Åsas teori om livet och upplevelsen av tidens hastighet.
Vår upplevelse av vårt livs längd är konstant. Den sträcker sig alltid från vår födsel fram till idag, just nu. Låt oss säga att vi tycker att upplevelsen av livet är en meter lång. När man är fem år upplever man att livet är en meter långt, när man är 50 år upplever man att livet är en meter långt. Vad innebär det? Jo, som femåring blir då varje år motsvarande 20 cm av den totala livsmetern. Men som femtioåring blir varje år som bara 2 cm. När varje år är 20 cm långt lunkar det på i ett tempo då vi verkligen hinner ta in varje millimeter av det. När vi är 50 och ska fördela 365 dagar på 2 centimeter – visst hisnar tanken? – då blir upplevelsen att tempot är högre.

–Jaha, sa Roine, måttligt imponerad. Du har som vanligt dina teorier.
–Men jag har ju rätt!
–Ha, ödmjukheten är det inget fel på, kontrade Roine.
–Jaha? Men kom igen med en alternativ teori då!
–Ja, det är ju så att det helt enkelt blir fredag oftare nu för tiden.

Här blev jag lite uppgiven och ganska frusterad.

–Men ge dig. Tänk dig att du vore en myra vars liv var bara just en dag. Skulle du inte minnas just den dagen i detalj då? Alla nyanser, varje minut, sekund?
–Lever myror bara en dag?
–Men åh! Den kanske blir ihjältrampad? Vad vet jag. Fast… om den är död så minns den väl inte så mycket i vilket fall, suckade jag.
–Det kan ha varit en dagslända, sa Roine – oväntat bussig. Men så fortsatte han: Dagsländan summerade sitt liv och dog.