Läsa om kattbett?

/i /av

(Jag blev alltså kattbiten i förmiddags, se nedan)

Jag har blodfobi, men jag är i övrigt inte hypokondriker eller så. Om jag läser om sjukdomar så börjar jag inte genast få symtom. Det är andra som är på det viset.

Nu tyckte jag att jag kanske borde kolla upp det här med kattbett, så jag sökte på internet. Och läste den ena medicinska beskrivningen efter den andra, med följd att jag började må litet dåligt av de mest ingående informationstexterna. Det var nog ingen lämplig läsning. I alla fall: 2/3 av alla kattbitna är kvinnor och om jag har fått en infektion, så bör den komma inom 12 timmar.

I själva verket tycker jag att tummen har lugnat sig lite, så det ska nog bli bra det här.

Ifall någon undrar, har katten Silver kommit tillbaka och sussar skönt i sin korg. Trots de hjärtskärande skriken han vrålade ur sig när han satt fast, går det inte att hitta en skråma på honom. Alla klor är intakta. Känns som att han är skyldig mig en efterskottsmuta.

Eller, om jag kanske skulle bita honom i tummen?

Nya bomber i London

/i /av

Vad ska man säga? Minst två explosioner i Londons tunnelbana. Förstår inte vitsen med terrorism. Styra med skräck – är det målet? Ungefär som föräldrar som slår sina barn ”för att de ska frukta sina föräldrar” (eller hur pappan sa på Dr Phil häromkvällen?).

Hur menar terroristerna att jag som privatmänniska och svensk ska reagera? Jo, jag ser att de uppenbarligen är arga, och ilska har sin rot i rädsla. Men det är väldigt svårt att kommunicera med någon som blir arg och slänger en bomb. Min reaktion är att jag blir så trött på att de inte ser det vansinniga i att accelerera utvecklingen med våld. Att de inte ser hur de får folk att ta avstånd ifrån dem.

Sånt som man använder tummen till

/3 Kommentarer/i /av

Åsa upptäcker världen med kattbiten tumme. Just nu känns det som att tummen är inblandad i ALLT jag tar mig för.
• Vrida om nyckeln i tändningslåset – jaha, då använder man liksom tumkraft att trycka med.
• Dra upp dragkedjan i plånboken, nähä, det får bli vänsterhanden.
• Markera text när man skriver i datorn, oj så jag måste tänka!
• Pilla upp locket till skinkförpackningen och sedan få loss en skiva skinka… äääääh, ”Alice? Kan inte du..?”
• Sätta fast headset-örsnäckan visade sig vara rena ingenjörskonsten med indisponibel tumme.

Vilket larv! Tänk att att tre små prickar till sår på en tumme kan påverka mig så! Och ett stort blåmärke för all del. Och en perforerad nagel. Tänk att så små kattänder kan bita så hårt! Tänk att min snälla katt fick sådan otrolig panik.

Just nu dunkar det i tummen. Med lite tur får jag sen lite feber av stelkrampssprutan… Det är roligt nästan jämt!

Kattbiten

/i /av

Mitt i ett telefonsamtal började min kära katt Silver att vråla. Jag trodde att de var minst två katter i slagsmål, men det var bara Silver och han hade fastnat med klon i kattluckan (som vi satte dit för ett par veckor sedan).

Jag rusar dit för att hjälpa honom att komma loss och då sätter han tänderna i min tumme! OCH håller kvar. Katten skrek och jag skrek och Alice kom galopperande. Katten kom loss och min tumme sprutblöder. In på toan, fram med handduk… Vi skrek och tjoade till varandra jag och Alice och när den värsta paniken lagt sig började det susa i mina öron. Jag har ju nämligen blodfobi och kan ganska lätt svimma i blodsituationer.

Så, det fick bli soffläge en stund. Och plåster.

Nu har jag varit på vårdcentralen och fått stelkrampsspruta. Jag ska rapportera om det börjar bli infekterat. Själv har jag satt på honung och plåster – jag brukar bota kattens variga sår med honung och vet att det ger effekt på 1-2 timmar. Fast, jag vet inte om honungen når ner i de här såren…

Katten Silver har vi inte sett till sedan ”olyckan”. Han blev säkert rädd, har kanske ont i sin tass och tycker troligen att det är lite kymigt att ha bitit mig.

Det hör till saken att jag har en stående inbjudan att få prova på att köra racingbil på Gotland Ring – men jag måste alltid backa ur pga att jag alltid är upptagen av något. Men idag hade jag faktiskt tänkt att det skulle bli av… Jag fick ringa Alec och säga ”Hej, jag kan inte idag heller, jag har blivit biten av katten…” För det är faktiskt så att tummen gör ganska ont nu.

Åsas trendspaning

/1 Kommentar/i /av

Ofta visar det sig att sådant jag gått och muttrat om blir sanningar ett par år senare, så nu tänkte jag skriva ner ett par sådana trendspaningar. Småsaker och stora saker om vart annat:
• stringtrosor skulle bli ute, självklart går trenden alltid från ytterlighet till ytterlighet, så efter stringtrosor har vi nu fått rejäla, färgglada hipsters. Tror att många som är föräldrar till tonårsdöttrar är glada över den modetrenden. För att inte tala om hur glada alla andra är… Så kul var det inte med alla dessa tråddelade skinkor som exponerades över byxkanten. Mer information än vad man vill ha om folk helt enkelt. Nä, tack och lov för att hipsters invaderade trosmarknaden!

• nykterhet är inne, nja, nu är jag litet tidig med den spaningen, men den första artikeln om att fler kändisar väljer att vara nyktra har jag sett. Kompletterad med alkoholfria drinktips. Det här är nog första vågen, men mitt tips är att om 3-5 år har vi en etablerad trend där det är inne att vara nykter. Av samma dignitet som när folk började äta vegetariskt för ett antal år sedan.

• norra Gotland har genomgått en fantastisk förändring under de senaste åren. Optimism och nyföretagande präglar utvecklingen. Nu förutspår jag att resten av Gotland kommer att gå samma väg, men nedläggningen av P18 i Visby som motor. Först blir det kaos och oro, men sen börjar idéer och verksamhet att realiseras och då finns det en fantastisk växtkraft i alla frigjorda resurser, både människor, lokaler och mark.

• minimifunkis ersätts av mysfunkis. Idag kan man se flera exempel på minimalistiskt, stram design här på Gotland. Alla som bygger nya, trendriktiga hus bygger grått, med små fönster, avskalat, enkelt, smalt… Alla inredningsprogram visar smarta lösningar där människor bor i visningshus där deras personliga saker oftast förpassas till dolda förvaringsutrymmen. Har man svårt att göra sig av med sina saker kan man lära sig Feng Shui och vips har man rensat bort alla sina saker! Jag blir misstänksam. De saker vi har bär på minnen, har känslo-avtryck i färg och struktur. Det är vilsamt att besöka miljöer som är avskalade, enkla och rena, men att bo så är en annan sak. Hemmet bär på vår historia. Vilken historia berättar ett kalt hem om dig som människa? Att du existerar bara idag, i den här tidens minimalistiska tid? Jag tror att vi inom 5 år kommer att hylla hemtrevligheten och värna om de personliga tingen, om 10 år kommer vi att se en annan typ av hus byggas. Kanske en revival för snickarglädje, fast i ny tappning?