Tänkte att jag skulle slippa skriva om det här idiotiska med att ha blodfobi, för jag vill helst inte veta av att något sådant finns. Är oerhört frustrerad över att jag själv ibland drabbas av att ”tappa all kraft” pga en så fånig åkomma. Men jag kan ju en del om den här fobin och det finns kanske skäl att informera om det?
När jag bodde i Uppsala för 20 år sen anmälde jag mig till ett forskningsprojekt om blodfobi. På den tiden jobbade jag med barn och tyckte att det var lämpligt om jag klarade en situation med ett blödande barn. Jag vill inte kännas vid mig själv om jag istället skulle svimma. För svimmar gör jag. På den tiden räckte det att någon pratade om blod för att jag skulle svimma. Alltså hade jag motivation till att delta i ett forskningsprojekt som skulle kunna hjälpa mig att hantera blodfobi.
Först fick jag hem ett formulär där jag fick svara på frågor för att bevisa att jag hade blodfobi. Det var en stor ansträngning att fylla i svaren på frågor av typen ”får du obehag av att skära i fisk?”. Sen blev det dags att åka ut till Ulleråker för ytterligare test. Jag våndades så otroligt, det var med tårar i ögonen jag satte mig på bussen. Väl framme fortsatte testerna, så att de säkert skulle veta att jag hade blodfobi.
All slags mätutrustning fästes på min kropp, jag placerades i en vilstol med en snabbtelefon bredvid, en videokamera övervakade mig och så skulle jag titta 20 min på en film om hjärtoperation. Försöksledaren satt i ett annat rum och kollade på mig. Då och då pep det till och då skulle jag i snabbtelefonen ange en siffra för hur starkt mitt obehag var, mellan 1 och 10. INNAN filmen startade var mitt obehag 7. Sen startade filmen och jag tror att jag hann säga 8. Nästa gång jag tittar upp är filmen avstängd och försöksledaren står lutad över mig för att få mig att kvickna till… Jag hade förstås svimmat.
Okej. Blodfobi konstaterad.
Man menar att andra fobier är inlärda och att folk som har t.ex. spindelfobi tror att de ska svimma, men att de faktiskt inte gör det. Deras blodtryck höjs i fobisituationen. Blodfobi är däremot ärftligt och är en kroppslig ”räddningsfunktion” som går till överdrift; om man skadar sig när man är ensam i skogen ökar ens överlevnadschanser om blodtrycket sjunker… Andra fobier blir bättre om man lär sig tekniker att spänna av – men om man spänner av när man har blodfobi på gång, ja då ökar man fobieffekten!
Det man istället ska lära sig är att höja sitt blodtryck ett par enheter, och det gör man genom att spänna muskler! Jag fick en blodtrycksmätare runt armen och sen instruktioner om att spänna lårmuskler, stjärtmuskler, magmuskler och armmuskler. Jag var så himla bra på det att trycket höjdes så snabt att mätaren fick fnatt. Jag fick göra om det lite långsammare… I alla fall var det enkelt att konstatera att jag kunde höja mitt blodtryck. (Om man inte har en blodtrycksmätare kan man utföra det här framför en spegel så ser man att pulsådern på halsen sväller)
Egentligen skulle man gå tio gånger för att lära sig det här, men det fungerade så bra för mig, att jag bara gick tre gånger. Sen var det dags för operationsfilmen igen. Den här gången såg jag 20 minuter utan att svimma. Jag tyckte det var urtråkigt, för jag är inte intresserad av operationer, men jag såg filmen. I början spände jag förstås så många muskler jag kunde för att gardera mig, men när man märker att det fungerar räcker det att spänna en muskel i taget. Så snart jag känner början till obehag – kallsvett, illamående, yrsel – börjar jag jobba med att spänna muskler. Jag pumpar upp blodtrycket med musklerna helt enkelt.
För min del har den här kunskapen varit oerhört värdefull och jag vill gärna sprida den. Nackdel? Om jag utsätts för en blodsituation tidigt på morgonen fungerar inte kroppen så bra, den har inte vaknat tillräckligt för att jag ska lyckas med att spänna upp blodtrycket. Igår när katten bet mig blev det sådant ståhej att jag först rusade runt och fixade det praktiska med den blödande tummen och sen när jag satte mig och pustade ut glömde jag bort att jag har blodfobi och SWOSCH kom yrseln över mig så hastigt att jag inte hann motarbeta symtomen. Det blev soffläge direkt. Rent praktiskt är det ju så att man tappar kraft när blodtrycket faller: om det hinner gå för långt orkar man inte ta i så mycket som behövs.
Jag rekommenderar alla som har blodfobi att öva på att spänna muskler! Öva ett par gånger framför spegel så har du beredskap och vet vad du ska göra så snart det första lilla obehaget kommer smygande. De som höll i försöket lyckades med ALLA som deltog!
