Efter alla år som egen företagare är jag van att kunna styra över min egen tid. Nu är jag anställd som projektledare på 100%. Det är en ny situation för mig att behöva tänka som en anställd. Fortfarande har jag ingen chef som står med stämpelklocka och bevakar mig, utan jag måste hålla koll själv.

Det känns som jordens lyx att jag i år ska ta ut sammanlagt 28 semesterdagar (tre stycken från förra året). Mitt problem är: NÄR ska jag ta ut semester? Jag tror att jag lyckats få ihop 2-3 semesterdagar än så länge. Jag jobbar nämligen ungefär som en bonde. Jag har jobbet hemma och det finns oftast ingen annan att be om hjälp. Ringer någon svarar jag, mailar någon svarar jag. Under några heta dagar i förra veckan jobbade jag ett pass på tidig morgon, cyklade till stranden, solade, badade, pratade med folk, började filosofera, kom på något som hade med projekt Gotland-Upplevelseön att göra, tog fram min stora anteckningsbok (jo, jag har den med på stranden…) och började skriva ner lite jobbgrejor. Känns det jobbigt? Nä, snarare praktiskt. Jag gillar ju mitt jobb. Jag jobbar när det behövs och när det passar och har inga problem med att få ihop 100% arbetstid på dagar, kvällar och helger.

Samtidigt vet jag att det är sådant här som får stressterapeuter och utbrändhetstyckare att gå i taket. Själv blir jag oerhört stressad av fasta arbetstider. Att behöva åka till en arbetsplats kl 8 varje morgon, måndag till fredag, passar dåligt ihop med min kroniska migrän. Jag mår bättre av att ha flexibla morgnar – även om jag kliver upp ungefär samma tid varje dag, så kan det ta mellan 30 minuter och 4 timmar innan jag har tampats klart med min migrän. Under den tiden sittar jag ofta och jobbar i morgonrock. Jag jobbar med hjärnan, men försöker hålla kroppen still, eftersom fysisk aktivitet accelererar min migrän.

Just nu riktar jag in mig på att kunna ha 2-3 veckors semester med start på måndag den 25 juli. Jag kommer ändå att behöva kolla mail och svara i telefon under den tiden, men för min del är det inget problem. Det känns som att problemet mer ligger i betraktarens ögon. Jag undrar om inte fler skulle må bra av att ha flexibla arbetstider?

Idag har jag varit i skogen med Sveriges mest beundrade man 2005 och Sveriges snyggaste man 2003. Några timmar senare ringde en av Sveriges 100 sexigaste kvinnor från 2002 och var lite hysterisk. Det ni! Det tål att fundera på.