Hela den här soppan med folk som anses kunna jobba trots att de är sjuka. Jag fattar inte hur Sverige hamnade där?

Jag är absolut för att man ska se till det friska och uppmuntra möjligheter istället för att oja oss över alla krämpor. Det är bra för självkänslan om man klarar att jobba med något på sina villkor. Det är precis så jag har gjort när jag startade företag 1992 och jobbade på trots daglig migrän. Företaget blev något som hjälpte mig att må bra.

Men det var jag som valde. Det var jag som utformade modellen som passade till mina villkor. Ingen läkare. Ingen försäkringskasseutredare. Ingen arbetsförmedlare. Det var jag. Det skedde på mina villkor. Om någon hade bedömt min arbetsförmåga hade de lika gärna kunnat sagt att jag inte fick jobba alls eller så hade de kanske definierat min arbetsförmåga i någon procentsats…

Så. Jag är självklart för att man uppmuntrar det friska. Men det är verkligen inte samma sak som Försäkringskassan håller på med. Vi ser fall efter fall visas upp i tidningarna. Olyckliga människor som helt uppenbart mår dåligt både fysiskt och psykiskt och absolut inte är i skick att jobba – varför det inte heller finns någon som vill anställa dem. En del tar sitt liv.

Jag tycker det är helt oursäktligt att Försäkringskassan och Arbetsförmedling inte förmått hitta en fungerande modell. De här sjuka människorna vi får läsa om KAN helt enkelt inte jobba. Människor som under alla yrkesverksamma år varit med och betalat pengar till sin sjukförsäkring. Jag kan förstå att det uppstår fall där individer kommer i kläm, men JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT DE SOM ARBETAR I SYSTEMET INTE SÄTTER SIN YRKESHEDER I PANT FÖR ATT LÖSA DE HÄR SKRÄCKSITUATIONERNA SOM HAR UPPSTÅTT.

”Vi följer bara regeringens direktiv och lagar” säger Försäkringskassan lamt på TV. Hur kan ni på Försäkringskassan stå ut med er själva om ni inte högljutt och kraftfullt protesterar mot detta?

Och sen kommer själva knäckfrågan: alla ni politiker på beslutande position. Varför har ni inte med kraft tagit tag i de fall som kommit i kläm?

Problematiken med att Försäkringskassan jobbar med konstiga direktiv har vi haft länge, men under Alliansen har det blivit värre än någonsin. Varför inte jobba på att göra vår svenska Försäkringskassa till världens bästa och mest människovärdiga? Och varför inte lägga det fulla bedömningsansvaret på indivdernas läkare och inte på främmande personer utsända av Försäkringskassan.

Men, igen, det är helt absurt konstigt att Alliansens politiker varit så flata i den här frågan. Trodde ni att det skulle lösa sig av sig själv eller?

Det kan ju låta bra det här med att det är viktigt att satsa på ungdomar så att de slutför sina gymnasieutbildningar och får kompletta betyg och sedan kan gå vidare till högskolan och komma ut på andra sidan med massor av kunskap och kompetens. Som på räls. Som en magisk utbildningsmaskin.

• Då tänker jag på det syskonpar som gick på en högstadieskola. Deras pappa förolyckades, polisen ringde hem, mamman svarade och dog i hjärtattack. Hur enkelt tror ni att det var för det syskonparet att prestera på topp under de närmast följande åren?
• Jag tänker på den lilla bräckliga fågeldunslätta tjejen med anorexia. Hon som hela klassen stöttade och höll ögonen på medan hennes mamma snarare stötte bort henne. Hon hade fullt sjå med att veta var hon skulle bo.
• Jag tänker på den killen vars pappa förolyckades precis innan han började gymnasiet. Hur utflippad tror ni att han var?
• Jag tänker på en handfull tjejer som födde barn under sin gymnasietid.
• Jag tänker på ungdomar som kämpar trots att de har missbruk i hemmet.

Hur kan alliansens politiker tro att de här ungdomarna är hjälpta av att få mer piska på sig? Vad tjänar det till att minska människors möjligheter att utbilda sig? Det här fattar jag inte alls.