Koll på ledningar

/i /av

Ibland visar det sig att det mest självklara inte är självklart. Som att det förstås finns någon som har övergripande koll på var ledningar grävs ner och det särskilt i dessa tider när det kan vara alla möjliga som gräver ner saker. Man kan tänka sig lite som att man tilldelas ”markledningsutrymme från markledarkontoret”, i stil med vad som gäller för lufturymme och flyg.

Men, nu visar det sig att det inte är så och att entreprenörsfirmorna lägger mycket tid på att klura ut var ledningarna finns och bäst som det är grävs en ledning av… Bra att problemet uppmärksammats. Hoppas att kommunen skapar en övergripande lösning.

Valbar x 2

/1 Kommentar/i /av

Alliansen med Mats-Ola Rödén (Fp), Lena Celion (M, Eva Nypelius (C) och Yngve Andersson (KD)


Företagarna och Tillväxt Gotland har tagit det utmärkta initiativet att bjuda in till två Valbarer. En med Alliansen och en med Oppositionen. Det kunde gott ha kommit fler företagare till de här båda tillfällena, men för oss som varit på plats har det varit två riktigt bra kvällar. Avspänt och lagom pratigt. En mycket bra form för att få lite inblick i hur våra lokalpolitiker tänker och tycker.

Sen har vi så trevliga lokalpolitiker på Gotland. Det gör det svårare att välja. De är så aktiva, engagerade, seriösa, trevliga, roliga och proffsiga i sin framtoning att det inte går att tycka direkt illa om någon. Alla vill väl. Alla bryr sig. Fast sen kan man ha olika åsikter om hur man ska gå till väga. Och det är ju bland åsikterna man måste välja.

Men oavsett politik tycker jag att alla som frivilligt väljer att lägga sin tid på att försöka få ordning på Gotlands kommun är värda en massa cred. Folk som gnäller utan att själva vara beredda att satsa något av sin tid ger jag däremot inte mycket för.

Oppositionen med Stefaan de Macker (Mp), Åke Svensson (S) och Brittis Bentzler (V)

Sensommar i Sigsarve

/i /av


Idag har vi varit på Sigsarve strand. Vi körde genom lite regn, men så länge vi var där höll sig molnen på avstånd och det var riktigt varmt. Men av molnen långt där borta att döma, bör det ha regnat ganska rejält på andra platser.


Här växer flera bestånd av strandkål. De är till skillnad från andra strandväxter lite blå i kulören, blågröna. Plus att de märkligt nog lyckas växa i rent grus?


Idag låg det vackra droppar i strandkålen. Jag testade att ta flera bilder, men den här blev bäst.


Det fanns en del sådana här stentorn på stranden. En del retar sig på sådana torn, de tycker att det förstör stranden och visst, kanske om det blir överdrivet många. När de emellertid bara är några stycken tycker jag att det är trevligt med lite mänskliga spår.


På den här grenen är det maskar eller larver som har gjort spår. Om det inte är ett yxskaft från vikingatiden med den ursrprungliga formen av runor? Vad tror ni?


Nu för tiden informeras det mycket om att man inte får plocka med sig fossiler från stränder. Då har det uppstått en ny vana, nämligen att folk lägger upp särskilt fina stenar till beskådande. Det tycker jag är en trevlig sed!


Avslutningsvis ännu lite spår efter mänsklig aktivitet. Jag fick rätta till vissa bokstäver lite eftersom ett par stenar låg fel.

Syna nostalgin!

/i /av

Jag tittar på TV4:as Nyhetsmorgon där Göran Rosenlund är i Ystad och pratar om nostalgi. I Ystad lägger de ner en hel del resurser på att bevara staden så där mysigt Wallanderskt som den framstår i böcker och filmer. Påminner en hel del om hur man jobbar med Visby innerstad.

En man kopplade nostalgin till politik, hur ”allt var bättre förr”, att man vill anknyta till tider så man i efterhand tycker att livet var bättre.
Vad är det vi egentligen är ute efter när vi blir nostalgiska? Varför tycker vi att det nu börjar bli så cool med kulörta plastsaker från 60-talet? Vad är det som gör att vi fastnar för vissa utryck i färg, form och material?
Är det möjligen så att de företeelser vi i efterhand återupplivar med nostalgi är företeelser som i originalversion var nyskapande och hade en tydlig strävan mot framtiden? Visst, historiskt sett har det ju funnits sådant som nyrokoko när man återupplivade en gammal stil – men kommer man i framtiden att uppskatta nutidens nostalgiska försök att återuppliva det gamla? Ligger det inte stor ironi i faktumet att dåtidens framtidsskapare är nutidens nostalgiinspiration?

Vad har hänt med Misse Murr?

/2 Kommentarer/i /av


När jag var liten hade jag en bok som hette Misse Murr, den ingick i serien FIB:s Gyllene böcker.


I våras gav Bonnier Carlsen ut en del av FIBs Gyllene böcker på nytt, men nu ingår de i En Liten Gyllene Bok. Jag gick förbi dessa böcker igår och tyckte att en av böckerna såg bekant ut. När jag öppnade Kattungen Katti var det ju samma bilder som i Misse Murr! Men när jag kollade texten på exempelsidorna, insåg jag att de har skrivit ny text… Det känns inte bra. Både namnbyte och textbyte.


Det ska ju vara så här, i den riktiga boken om Misse Murr. Min Misse Murr.

Jag antar att det är så att man har som kutym att göra nya översättningar av andra språk när böcker ges ut på nytt efter så många år. Men samtidigt var ju språket i Misse Murr enkelt, lättläst och charmigt. Kunde de inte ha behållit det så att vi åldrade Misse Murr-läsare slipper bli förvirrade? Respekt. Och om de ändå behöll den rätta texten, kunde ju katten få fortsätta att heta Misse Murr. Som han ju heter egentligen. Så det så.