Slöseri med barn och vuxna!

Här på Gotland skär man nu ner på skolorna igen och på Norrbackaskolan innebär det att två personal (fritidspedagoger?) blir kvar att ta hand om 60 barn. En vuxen per trettio barn. Precis som det står i artikeln såg det annorlunda ut på 80-talet, då handlade det om en vuxen per fem barn.

Jag tycker det är lite lustigt att man regelbundet höjer stämmorna och tjatar om att det måste bli mer kompetent personal i skolorna. Till vad? Det jag utbildades för i början av åttiotalet handlade om att på pedagogisk bas planera och genomföra bra aktiviteter med barn, att komplettera skolundervisningen, jobba med värderingar och vara ett stöd i barnens utveckling. Det finns inte en chans att dagens fritidspedagoger hinner med sånt om det är en vuxen per trettio barn. Jag tror inte att man gör det med en vuxen per femton barn heller.

Nä, det är nog inte mer kompetent personal som behövs. Om det inte blir mer kompetens, insikt och ansvar när kommunerna planera för barnomsorg och skola ger det avtryck i barnen.

I Expressen startar de en artikelserie om våldet på skolorna:

140 000 barn går till skolan med en klump i magen när de nu återvänder efter sommarlovet.
Det är en dyster siffa i forskarnas statistik och det finns fler:
Var tionde elev blir slagen Var tjugonde elev är utfryst
Tvåtusen niondeklassare måste varje år uppsöka sjukhus till följd av våld i skolan.

IQ-test: kan det finnas något samband mellan nedskärningar i skola och barnomsorg och ökat våld?

Snälla maneter runt Gotland

Jag har skrivit om den perfekta salthalten i Östersjön förut. Också då nämnde jag det här med att vi har snälla maneter.

Nu läste jag Dagens Nyheter: det har varit rekordsommar för brännmaneter på västkusten.

Min erfarenhet av att bada på västkusten är begränsad. Jag har badat ett par gånger på Mellbystrand och på Östra stranden söder om Halmstad. Men den här grejen med att man måste spana efter brännmaneter… det tyckte jag var obehagligt.

På Gotland finns det också grejor i vattnet. Ibland kommer stora sjok med tång och sjögräs (som på Gotland kallas släke) drivande in mot stranden och det är inte trevligt. Men, det är inte farligt. Algblomning har vi ibland, det är farligt, men när det är algblomning är det inget man missar. Det syns hur tydligt som helst att vattnet förvandlats till en äcklig goja.

Det farligaste som hänt mig i samband med bad är att jag en gång trampade på en liten spigg som flutit iland. En gifttagg gick rak in i foten och det gjorde ont från och till i två månader efteråt. Men det har hänt EN gång i hela mitt liv.

Att bada i hav där det finns brännmaneter – bara tanken på det ger mig starka olustkänslor. För mig är havet härligt och tryggt. Att sjunka ner i sommarvarmt vatten och se världen ur sälperspektiv är frihet och naturnära. Men om det kom en endaste slingrig tentakel med brännande gift, så skulle allt det sköna bytas ut mot vaksamhet, oro och anspänning.

Vänjer sig faktiskt folk vid att bada i brännmanetsvatten? Hittar de tekniker för att koppla av?

Förra sommaren…

Så här i mitten av augusti kom jag att fundera över sommaren och hur LUGNT den har förflutit om man ser till Gotland, skandaler och media. Jag jämför med förra sommaren. Då var det rubriker om Pigge och Snäck, gifter i Fole, krockande färjor och så skandalernas skandal om Marianne Samuelsson som fick avgå som landshövding.

Förra sommaren var jag mer upprörd åt olika håll hela tiden.

I år har det varit lugnt. Direkt när jag skriver så kommer nästa tanke ”Är det lugnet före stormen? Kommer de att slå till med något som är ännu värre? Är det bara skandalerna som laddar batterierna för att slå till med full kraft om ett par veckor?”

Bada bada!


Vi startade med siktet på Slite. Enligt klart.se skulle vattnet vara varmast där. (Mycket smart funktion, kolla på avdelningen Kust och Ytvattentemperaturer). Varmt kan det nog ha varit, men tjockt med tång och sjögräs. Som också hade kommit upp på land så att det blev en sådan där svart, jäsig sörja. Luktade inte gott och även om man gick ut på bryggan så var det inte riktigt bra vatten där längst ut heller. Så, vi bestämde oss för att åka till Ihreviken.

På vägen passerade vi Tängelgårda och eftersom jag just varit i kontakt med en man i San Diego (närheten av San Fransisco) som otippat råkade vara intresserad av bildstenar och då särskilt sådana med valknutar på, så jag har kollat upp sådana stenar och det är alltså vid Tängelgårda som det stått tre sådana stenar! Så, nu stannade vi bilen och travade iväg för att se minneststenen över dessa tre bildstenar… Originalen står på Bungemuséet. Vi tog en bild som jag har mailat till San Diego.


Vi åkte till Svarthäll, norra delen av Ihreviken. Varmt, skönt, härligt!


Samma strand vid fyratiden, fast nu i riktning mot söder.


Sen körde vi till Ihrevikens Badrestaurang och köpte varsin glass.


En riktigt skön ”mitt i augusti-dag”!

Bärplockarskandalen

Jag orkar inte läsa alla artiklar om bärplockare från Thailand och Vietnam. Jag blir bara förbannad. Hur är det möjligt att företag i Sverige behandlar sin arbetskraft så illa?

Skämmes alla bärföretag som är det allra minsta inblandade i detta!