Så var det dags igen. Det har blivit en tradition att jag knåpar ihop en liten animerad julhälsning. Det är femte julfilmen jag lägger ut på YouTube, fast ett år gjorde jag en julsaga om Herr Isbjörn istället.
Jag hoppas att alla är på väg in i bästa julstämningen och önskar er en Riktigt Skön Jul!
Ett uttryck som jag har kommit att utveckla aversioner mot är ”plocka russinen ur kakan”. På sista tiden har det använts av motståndare eller de som tvivlat på Gotlandsbåten. Samma slags personer som ofta väljer bort en saklig diskussion till förmån för spekulation, ryktesspridning och fantasier. Personer som sällan tänker längre än till priset på den egna båtbiljetten – som att just deras privata resande skulle vara något att starta en färjelinje på? En del av dem nästan skriker i panik att ”de minsann vill kunna åka färja året om och inte bara på sommaren” och jag fattar ingenting. Det är ju inte som att Gotlandsbåten kommer att ersätta Destination Gotlands ordinarie turer? Gotlandsbåten är ett komplement som bygger på idén att det finns många fler som vill åka till Gotland på sommaren, än vad som ryms med befintliga transporter 2013.
De här bittra typerna har över huvud taget svårt att tänka längre än näsan räcker. De ser besöksnäringen som en isolerad företeelse som bara angår de som är verksamma i besöksnäringen. Fast besöksnäringen i själva verket angår byggföretag, livsmedelsaffärer, ridstall, konstmuseum, caféer och en massa annat som vi som bor på Gotland drar nytta av – genom att företag höjer sin omsättning, genom att en massa personer får lön, genom att det kommer in mer i skatt och genom att gotlänningarna också kan njuta av utbudet på restauranger, caféer, muséer, aktiviteter… Det är den här näringslivskedjan som var temat på Gotlands Företagardag 2013, allt hänger ihop. Om det går bra för en länk i kedjan, så sprider det sig till andra länkar.
Plocka russinen ur kakan? Vore det inte bättre att plocka bort bittermandlarna ur kakan? Så kanske alla kan glädjas åt att det händer något nytt med stor potential på Gotland…
Idag pustar många ut i lättnad. Jätteprojektet Gotlandsbåten AB har efter många om och men äntligen kunnat lämna besked om att Ja, de kommer att köra färja nästa sommar! Det känns lite som att jag hållit andan i ett par veckor – skulle de få kajplats eller inte?
Gotlandsbåten lyfter upp flera frågeställningar som är viktiga för Gotlands framtid. Att våga tänka nytt. Att Region Gotland erbjuder hamnplats till de som vill köra konkurrerande färjetrafik. Att det behövs fler vägar in för besökare. Men framför allt har det i slutänden handlat om att Region Gotland, Gotlandsbåten och Destination Gotland har kunnat komma överens. Om de inte hade gjort det hade skammens rodnad lagt sig över ön. Vi hade fått lyssna till hur olika konstellationer skyller på någon annan. Vi som engagerar oss för tillväxt på Gotland hade tappat modet. Istället kan vi nu glädjas åt att tre parter har klarat att kompromissa och komma fram till en lösning.
Precis så som jag hoppas att vi på Gotland ska kunna göra i många fler sammanhang. Gotlandsbåten är en symbol för att samarbete och nytänkande är möjligt. Idag tändes hoppet om framtiden på Gotland!
Tack alla ni som kämpat i Gotlandsbåten AB! Tack Destination Gotland AB och Region Gotland för att ni bjudit till! Det ni har åstadkommit tillsammans är mycket större än en ny färjelinje.
Jag har precis lagt ut lite bilder från igår på AsaInTheMiddle – tumblr. Vi har inte gjort någon stor sak av att vi firade att vi varit tillsammans i 25 år, så vi har nästan inte berättat det för någon.
Men själva grejen, att vi faktiskt har varit tillsammans i 25 år är en stor sak. Det är så stort att det är svårt att förstå. Jag var 26 år när jag träffade Roine – nästa år har jag varit med honom halva mitt liv. Vissa dagar känns det som att han alltid funnits i mitt liv. Runt omkring oss har vi sett par som blivit förälskade, flyttat ihop, gift sig, skaffat barn och hela faddevitten, men sen har något hänt. De har börjat gräla, tappat sugen, betett sig respektlöst mot varandra och det slutar med skilsmässa. Andra har förlorat sin älskade i sjukdom eller olycka. En del par kämpar sammanbitet på fast man har svårt att förstå varför, det går inte längre att se varför de en gång i tiden blev kära…
Det är så himla svårt att hitta rätt. Och även om man hittar rätt är det så himla mycket som kan gå fel. I grunden måste man vilja vara tillsammans, när man inte vill det längre, slutar man att hitta lösningar så att man kan bli sams när konflikter uppstår.
På något sätt har Roine och jag lyckats få vår relation att fungera i 25 år. Jag förhåller mig ödmjuk inför detta. Vi har pratat en del om varför vi har lyckats och här kommer några tankar om det:
Det finns förstås fler saker som humor, intressen, mat och annat där det underlättar att vi gillar ungefär samma – fast verkligen inte exakt samma…
Efter tjugofem år är det svårt att urskilja vad som är vad och när vi klev in i hotellhissen i morse och såg att båda hade grå tröja och jeans så blev det lite ”husvagnsträningsoverallvarning”, men det är smällar man får ta!
Den här bilden togs 2005, men det är också ett tag sen! Tiden går. Jag hoppas att det blir ytterligare 25 år med Roine och kanske rent av 25 år till på det? Jag älskar den här mannen!
