Politiker är också människor

Jag har den största respekt för Sven Littorins avgång från posten som arbetsmarknadsminister. När han i Aftonbladet berättar om den jobbiga vårdnadstvist han måste hantera och hur hans hem belägras av journalister som dessutom säger upprörande saker till hans barn – då har han min fulla sympati.

Det här politikerföraktet… Människor som klagar men inte själva engagerar sig. De borde bli utsatta för ett rejält mediauppbåd någon gång i sitt liv. De som bestämt sig för att satsa på politik får höra att sådana mediauppbåd är en del av jobbet – och visst, det är ett allmänintresse att politiker bevakas, men inte att journalister skrämmer upp deras barn.

Jag har ingen åsikt om Sven Littorin i övrigt. Jag är inte inläst på vad han står för. Men han har min fulla sympati i beslutet att välja barnen framför politiken.

Tillägg 16 juli 2010: Sedan jag skrev det här inlägget har det gått flera turer i ”Littorin-affären”. Nu har det framkommit uppgifter om sexköp, fast å andra sidan har Littorin förnekat det, så att Aftonbladet inte borde ha publicerat uppgifterna. Allt är en soppa. Men oavsett utgången, oavsett vad som i slutänden passerar som sanning, så har journalisterna totalt kastat om de politiska villkoren. Om Sven-Otto Littorin har köpt sex ska han hålla sig borta från politiken. Men i all den här journalistiska soppan som pågår, är det omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad som är sant.

Söndag i Almedalsveckan


Nu har Almedalsveckan startat! Fullt med folk och utställningar i hamnen.


Och en ruggig massa båtar.


Roine klev in genom portalen till 4G. Vi fick se när de testade ett 4G-modem och då kom det upp i 43 Mbit! Inte så illa va?


Vi har aldrig sett så många olika slags el- och miljöbilar som i år. Hur många modeller som helst! Det låg också ett vågkraftverk i hamnen. Mycket intressant. I jämförelse med vindkraft känns det inte som att vågkraftverken stör det visuella lika mycket och så har de högre effekt. Vågkraftverk guppar runt lite hela tiden och all rörelse blir till energi.


Vid Kallis låg folk och slappade i värmen. Förstås.


Eller så satt de på de här coola stolarna och fikade. Vi testade det, men det var så hett i solen, så vi gick vidare till…


…ett seminarium om Mediamakt. Intressant att höra forskare, tidningsfolk och politiker diskutera hur media återspeglar den politiska verkligheten. Särskilt kul var det när Fredrik Federley berättade hur han blev uppringd av en journalist efter att han skrivit vad journalisten sagt till honom på sin blogg. Journalisten var upprörd över att Fredrik inte frågat om han fick publicera det som journalisten hade sagt. Tjenare… Som vanligt svårt för journalister att smälta när rollerna blir ombytta.


Det var varmt i lokalen, så fönstren var öppna mot Almedalen.


Vi blev hungriga och lämnade seminariet efter halva tiden. Vid Donners plats hade Skattebetalarnas förening satt upp en ”tv-skärm” på en husvägg.


Vi gick till nyöppnade Donners Hotell som har en tapasrestaurang. Tapas som vi gillar så mycket! Det var mycket trevligt att sitta där och tapasen var goda. Vi passade på att kika in också och det var så fint inrett i silver och lila, randigt. Utsikten över Donners plats ser ni på bilden.


Sen gick vi till Almedalens politiska talare.


I kväll var det premiär med Fredrik Reinfeldt. Han överraskade med spännade, rolig och slagfärdig retorik. Mycket underhållande att lyssna till.


Om jag tröttnat på min nuvarande frisyr (som just nu inte ens är någon frisyr eftersom håret är för långt och min frisör är sjuk!) så kanske jag skulle slå till med sådana här läckra grejor i håret?

Här kan ni se retorikexperten Elaine Bergqvist kommentera Reinfeldts tal. Hon är också imponerad!

Min sommar började idag


För första gången på flera år känner jag att jag kan ta semester med gott samvete. Och idag kändes som att min sommar började. Jag åt frukost i trädgården, klädde på mig, gjorde för all del ett textjobb, sen sorterade jag bland alla våra packlådor från vinden och efter lunchen åkte vi till Smöjen. Där låg vi på stranden. Det fläktade skönt. Vattnet var för kallt för att bada i – men det gjorde inget. Det var så skönt att bara vara.

Vi stannade bara en timme och det räckte för att vi här och där skulle få en rödaktig hudton… Åter hemma fortsatte jag att sortera i mina lådor. Det är så sällsynt att jag har den här tiden och därför är jag så glad där jag står och rotar. Att ha tid till vanliga saker.


Mot kvällen fixade jag mat. Grillad fläskkotlett med sallad på broccoli, stora vita bönor, salladsärter, körsbärstomater och färsk basilika. Sen åkte vi till Hallshuk.


Det var en helt ljuvlig kväll. Varmt. Stilla. Svalorna som har bon vid klippkanterna flög runt och fångade insekter. Den här bilden visar inloppet till Kappelshamnsviken. Det är så pampigt, lite så där att man tappar andan varje gång man kommer dit.

Den här vackra utsikten hade vi från vår matplats.


Om man tittade inåt land silade solen genom buskagen.


Och självklart växer det blåeld på Hallshuk. Gotland är vackert så det knakar just nu.

Idag har varit en otroligt skön dag.

Bilder är tagna med iPhone-appen Hipstamatic.

Almedalsvecka med leveransgaranti?

Lena Mellin skriver i Aftonbladet att:

Två gånger på 42 år har alltså debatten på och kring Almedalen haft betydelse. Ingen särskilt imponerande meritlista.
Trots det fortsätter journalisterna och lobbyisterna och politikerna komma.

Hon är förvånad. Det är inte jag. Det handlar åter igen om Det Goda Tramset. Vi människor behöver doser av det goda tramset för att lära känna varandra, för att våga lita på varandra och för att lägga grunden till en slags effektivitet när den behövs. Det blir svårare att ta hjälp av folk när det behövs om man inte börjat med att lära känna varandra.

Jag är säker på att det är något liknande som gör att folk envisas med att åka på Almedalsveckan år efter år. De suger i sig bra vibbar från andra som är engagerade och pålästa, det blir en sporre att själv prestera bra, man får inblick i hur konkurrenterna jobbar och Almedalsveckan är nog ett av få tillfällen då politiker, organisationer och företag kan känna att de är delaktiga i en gemenskap av engagerade människor som vill förändra. Överblick, samhörighet och kittet är Det Goda Tramset.

Det är kanske inte meningen att Almedalsveckan ska leverera resultat i form av politiska ögonbrynshöjare i media. Resultatet sitter inuti folk och gör dem mer motiverade att jobba vidare. Det är vad jag tror.

Dialog eller konflikt?

Jag har ingen åsikt i själva sakfrågan rörande piloternas strejkande, alltså skälen till varför de anser sig behöva strejka. Det är möjligt att de har rimliga krav.

Däremot gillar jag inte strejkandet. Känns det inte lite gammeldags att man 2010 fortfarande använder strejk och skärpt konflikt som metod, när vi på de flesta andra områden strävar efter dialog, peace, love and understanding?

Idag skriver Gotlands Allehanda om det danska flygbolaget DAT som är inhyrda av Skyways. Deras anställda är inte anslutna till facket och de menar att det går bra ändå, eftersom de för en dialog inom företaget. Okej, vi har inte hört vad de anställda tycker, men ponera att det fungerar?

Från mitt perspektiv är det oerhört viktigt att vi har sunda företag som är livskraftiga och som därmed driver samhällets ekonomi framåt. Den offentliga sektorn använder pengar, näringslivet skapar pengar. Alla borde vara medvetna om det här och inte se företagen och företagarna som något ont, eller som i de fackliga konflikterna: som fienden. Jag som frilansande konsult tackar nej till uppdrag jag inte gillar. Som arbetstagare är den fackliga taktiken istället att man stannar kvar och startar konflikt. För mig är det kontraproduktivt, som att bita den hand som föder en.

Flygbolagen har stora problem att lösa med både ekonomi och miljö. De kämpar med näbbar och klor för sin överlevnad. Är det då inte rimligt att också piloterna är med och kämpar för flygbolagens överlevnad? Ju smartare idéer de bidrar med, desto bättre blir förutsättningarna för att höja sin lön. Om man istället driver sina krav så långt att flygbolag går i konkurs – vem har vunnit då?