Politiker är också människor
Jag har den största respekt för Sven Littorins avgång från posten som arbetsmarknadsminister. När han i Aftonbladet berättar om den jobbiga vårdnadstvist han måste hantera och hur hans hem belägras av journalister som dessutom säger upprörande saker till hans barn – då har han min fulla sympati.
Det här politikerföraktet… Människor som klagar men inte själva engagerar sig. De borde bli utsatta för ett rejält mediauppbåd någon gång i sitt liv. De som bestämt sig för att satsa på politik får höra att sådana mediauppbåd är en del av jobbet – och visst, det är ett allmänintresse att politiker bevakas, men inte att journalister skrämmer upp deras barn.
Jag har ingen åsikt om Sven Littorin i övrigt. Jag är inte inläst på vad han står för. Men han har min fulla sympati i beslutet att välja barnen framför politiken.
Tillägg 16 juli 2010: Sedan jag skrev det här inlägget har det gått flera turer i ”Littorin-affären”. Nu har det framkommit uppgifter om sexköp, fast å andra sidan har Littorin förnekat det, så att Aftonbladet inte borde ha publicerat uppgifterna. Allt är en soppa. Men oavsett utgången, oavsett vad som i slutänden passerar som sanning, så har journalisterna totalt kastat om de politiska villkoren. Om Sven-Otto Littorin har köpt sex ska han hålla sig borta från politiken. Men i all den här journalistiska soppan som pågår, är det omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad som är sant.