Rubriken i Dagens Nyheter är: Nu kan vi tänka oss flytta – för att få jobb. Jag reagerar på ordet ”Nu”. Är det en förändring mot innan? Har folk i tidigare undersökningar varit motståndare till att flytta för att få jobb?

Jag har aldrig fattat den där inställningen att man ser det som någon slags rättighet att bo kvar just där man bor ”bara för att…” Ända sedan urminnes tider har det naturliga varit att människan rör på sig för att skaffa bättre livsvillkor. Det är ju också en del i våra respektive livsäventyr, ibland byter man bostadsort. Man åker ut i världen och lär sig nya saker. Kanske återkommer man och kan då få användning av de kunskaper och erfarenheter man plockar med sig hem. Toppenbra för platsen man lämnade att man kommer tillbaka i ”förädlat” skick.

Okej, om man är ett par och den ena har ett bra jobb, men inte den andra så kan jag förstå att man hänger sig kvar. Men inte hur länge som helst om priset är att vara arbetslös. Det tär både på ekonomin och på det psykiska välbefinnandet. Det finns ingen naturlag som säger att man har rätt att i evighet bo kvar på en viss plats, tvärtom.

Sen är jag inte någon anhängare av att folk ska långpendla – det verkar urjobbigt och skulle inte fungera för en person som mig som har daglig migrän. Men att bryta upp och flytta har varit en del i människans överlevnad sedan begynnelsen. Det är inget konstigt med det.

De första tecknen är försäsongsturister. Ibland vandrare, ibland japanska cykelturister eller en skolklass. Sen börjar de bli fler. Och så börjar bilarna bete sig konstigt på vägen. De stannar, tvekar, kör långsamt, gör dåraktiga omkörningar, kör på fel sida om koner vid vägarbete, tvärnitar med bilkö bakom sig och gör sammantaget bilkörningen till en mer vaken upplevelse.

Det är kö här och där i Visby och det på tider då vi bofasta är vana att kunna röra oss ganska obehindrat i stan.

Midsommarveckan accelererar allt. Nu när Alice jobbar på ICA Bungehallen så påminns jag om mina egna somrar i ICA-butiker. Hur det bara blev fler och fler kunder, hur man knappt hann fylla på varor så var de borta och hur det kunde gå fyra timmar mellan gångerna man tittade på klockan. Sen blir det midsommardag, vanlig söndag och vanlig måndag och tempot går ner så att all sommarpersonal hinner hämta sig från chocken och är fit for fight lagom till industrisemestern.

Nu när jag jobbar med min firma är midsommar ett riktmärke. Efter midsommar är det läge att trappa ner, slutföra saker och SEN slår det till med Almedalsvecka och då vill vi mingla runt lite. Därefter brukar aktiviteterna på jobbfronten lugna ner sig. Även om jag försöker jobba, så går folk inte att få tag på. Så vissa saker rör sig inte ur fläcken även om man ligger på.

Just idag är det midsommarafton. Trots försenad sommar har blommorna som vanligt blommat ut lagom till midsommar så att det är ett stort mysterium hur folk lyckas hitta blommor att smycka stången med. Dock blommar våra pioner nu. Det är tradition att det ska sitta en pion i toppen på midsommarstången här i Kappelshamn och oftast kommer pionen från vår trädgård.

Vi kommer att fira midsommar på Själsö i år, så vi hinner nog inte med någon dans runt stång här i Kappelshamn. Allt händer ju ungefär samtidigt överallt.

Jag önskar mina bloggläsare en Glad Midsommar!