Nu när kungabarnen partat runt i tidningarna av den enkla anledningen att de varit (är) i partyålder och vi sett hur tidningarna velat tussa ihop dem med olika personer, så har dessa personer alltid ingått i ”brats-ligan”. Eller hur? Det är inte så konstigt det heller. Vi umgås alla i olika grupperingar. Men jag tänker lite för mig själv att just närvaron av faktorn kungabarn, har gjort att det här med att verka rik kanske har fått en extra-skjuts? Wanna-be bratsen tog sms-lån för att kunna leva upp till bilden av hur de tror att fint folk partajar. De riktiga bratsen har bara tagit pappas kort. Och de där som varit så pass rika att de inte funnit någon anledning att vifta med pengarna, har gjort som de brukar – fört ett mer diskret liv.

Men så kom Daniel Westling – sedan igår Prins Daniel – och knep Victoria. Helt otippat kom en man av folket och tog genvägen till kronprinsessans hjärta genom att vara mer människa än brat.

Då undrar jag om det här kommer att påverka ungdomarna? Kommer det att slingra sig in någon liten idé om att det kanske inte är bara pengar, status och rätt bakgrund som gäller? Kommer Prins Daniel att bli en vettig förebild, eller kommer ungt folk att fortsätta den här bratsiga stajlen? Herregud, de har hållit på så i tio år nu – det måste vara dags för trendsetters att göra något annat, väl?

Om vi startade om Sverige kan jag inte tänka mig att vi skulle skaffa oss en kung. Men nu när vi har en kungafamilj och slott och flådiga grejor, så är det verkligen häftigt. Jag gillar att fransmännen är avundsjuka på alla våra gamla pinaler!

Sen gillar jag personerna i kungafamiljen. Med tanke på de förutbestämda roller de fötts in i gör de det riktigt bra. De lyckas kombinera sina offentliga roller som ”konstruerade personer” med en känsla av att de också är ”vanliga människor” så pass att vi andra kan identifiera oss med i alla fall vissa glimtar av deras liv.

Den här grejen med att Victoria har fötts till kronprinsessa och att det skulle vara fel att födas till vissa positioner, yrken eller fördelar – visst, men hon är inte ensam om det precis. Alla barn präglas av sin uppväxt och det finns många barn som föds rakt in i välstånd eller har sin framtid ganska utstakad – även i de fall föräldrarna inte handgripligen bestämmer yrkesbana åt barnen, kan vi ju se att barn ofta väljer yrke inom samma sfär som sina föräldrar. Dock har vi vanliga dödliga möjlighet att välja friare än en kronprinsessa.

Många har klagat på kungen genom åren och gjort sig lustiga över hans dyslexi eller taffliga tal. Jag tycker att han har gjort ett bra jobb. Vad gäller Victoria har hon gått i yrkesskola från att hon föddes. Precis som Alice har lyssnat till våra diskussioner vid matbordet, har förstås också kungabarnen sugit i sig. Vem skulle kunna konkurrera om Viktorias post? Jag tror att hon kommer att bli en alldeles förträfflig drottning en dag.

Victoria och Daniel verkar passa alldeles ypperligt ihop! Jag har kollat in Daniels och Olles tal på SVT Play nu på morgonen och det gör att det känns ännu mer helrätt. Jag hoppas verkligen att de pallar med alla framtida påfrestningar, så att de kan fortsätta att vara en slags ”levande museum i tiden” för Sverige. Om vi inte hade kungafamiljen – vad skulle hända med alla slott och grejor då? Om vi inte hade kungafamiljen – vem skulle då vara ansiktet utåt i officiella sammanhang? Alltså, statsminister och president i alla ära, men de är utbytbara, de ger inte kontinuitet.

Jag tror att det som är bra med att ha en monark är att vi får kontinuitet. Och det säger jag som annars gillar när det hoppar och svänger – men kanske just därför? Kontinuitet balanserar flexibiblitet och förändring.