En bra bieffekt av allt ståhej som orsakades av att vi ville stoppa kommunens försäljning av Kappelshamns hamn, är att norra Gotland har blivit uppmärksammat på ett nytt sätt.

Egentligen började det här redan 2004 då Företagarforum och UNG, på mitt initiativ, genomförde kampanjen Uppåt Gotland. Det var en annonskampanj där vi visade upp företrädare för föreningar, företag eller andra verksamheter som gjorde något bra för norra Gotland. Vi fick mycket bra respons på den kampanjen. De som bodde på norra Gotland fick upp ögonen för vad som faktiskt händer här och kände sig stolta. De som bor på resten av Gotland började tycka att ”det händer ju så mycket där uppe hos er!”

Fast, egentligen började det här långt tidigare. En del tror nog att det började när KA3 lades ner, för även om de första reaktionerna var kris och panik, så började det snart bubbla av kreativitet på norra Gotland.

Men, om vi ska vara riktig grundliga så började det egentligen ännu tidigare. UNG – Utveckling Norra Gotland bildades flera år innan man börjat prata om att KA3 skulle läggas ner och då hade föreningen ett ganska praktiskt mål: att sätta ihop en gemensam broschyr och karta för norra Gotland.

När jag tänker på det här så inser jag att, äh, det började ju så klart ännu tidigare. Någonstans djupt nere i den gotländska myllan, bland kalkstenen, nordergutar och inflyttade. En mänsklig drivkraft som handlar om att förena sina krafter för att åstadkomma resultat. Tillsammans kan vi. Och ska jag vara riktigt ärlig så gäller det här förstås hela Gotland och det är inte bara på norra Gotland som det händer saker.

Men, det som händer på norra Gotland är särskilt spännande därför att vi får ta del av så stora förändringar. KA3 lade ner och militära skyddområden försvann – plötsligt öppnades en massa möjligheter upp. Insikten om allt detta växer när man verkar på norra Gotland och ganska ofta känns det som en kamp i motvind, eftersom den politiska viljan att ge syre till den här utvecklingen sällan är så tydlig som vi som engagerar oss önskar. Det känns som en dragkamp där kommunen å ena sidan nickar gillande åt satsningar på film, racing och designhotell, men å andra sidan plockar ner delar av välfärden så som förskola, vårdcentral, skola…

Jag är inte längre med i UNGs styrelse – jag valde att kliva av förra året eftersom jag fick uppdrag som krävde mycket tid – men jag är absolut med och stöttar verksamheten. UNG har på olika sätt verkat för att få politikerna att uppmärksamma den positiva utvecklingen på norra Gotland, men det landar ofta i en känsla av att de inte riktigt förstår.

Idag skriver Åke Svensson om Dynamiska triangeln i norr på Gotlands Tidningars ledarsida. Vi är nog många här på norr som blir glada över hans tankar och intentioner. Det kan vara första gången som jag känner att en politiker beskriver det som händer här ur ett perspektiv som liknar mitt. Norra Gotland är inte en parentes – norra Gotland är dynamiskt och kan bli ännu mer dynamiskt!

Det här med parkeringsautomater har vid det här laget vuxit till en slags infekterad varböld som man nästan inte kan prata om därför att det blir fel hur man än försöker hantera frågan. Det mest olyckliga i hela parkeringsautomatfrågan är att den har skapat stor osäkerhet om vad som gäller. Även om man kan tycka att det är krångligt att betala parkeringsavgift, så är det i alla fall inte så dyra avgifter. Men just det här att man ”först ska planera var man ska parkera, hitta en plats och sen minnas om det nu är parkeringsavgift eller inte och var det kanske så att man får stå gratis första timmen eller inte och om det inte är avgift ska man ha parkeringssnurran då?”

Det är mer rationellt att åka till apoteket på Skarphäll än att åka till apoteket på Öster i dessa dagar. Enklare att handla maten på Maxi än på Coop. För man vet i alla fall att man alltid får parkera gratis både på Skarphäll och vid Maxi.

En del av vitsen med parkeringsavgifter ska väl annars vara att man får rotation på bilarna så att det kommer in FLER kunder, inte färre? Men när man hör de olyckliga på Coop uttala sig om hur de direkt sett en minskning i antalet kunder och i försäljning, samtidigt som parkeringsavgifterna infördes så är det lätt hänt att bli orolig. Jag hoppas att minskningen mest är en kombination av olika tillfälligheter och att läget stabiliserar sig.

Fast samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför vi ska ha parkeringsavgift just på de stora parkeringarna vid Coop? Jag förstår vitsen med parkeringsavgifter i innerstaden, vid Österport, vid Kajserport (i alla fall platserna närmast muren) och på platser som färjeterminalen och flygplatsen. Men just vid Coop känns det som en stormarknadsparkering. Ett affärscentrum som man förväntas ta bilen till. Där känns det intuitivt som att parkeringen borde vara gratis. Coop är den enda mataffären av den här storleken i Visby som just nu har parkeringsavgifter.

Sen kan man undra hur mycket det betyder för butikerna både i innerstaden och på Öster att kommunen flyttat sina lokaler till Visborg. Hur många kommunanställda parkerade förut sina bilar på Öster och gick till sin arbetsplats i innerstaden? Och när de gick hem för dagen – hur många av dem passade exempelvis på att slinka in på Coop och handla mat?