Reclaim the Purpose!

Jag skrev tidigare ett inlägg om hur det ursprungliga syftet trasslas till i regler och att vi borde Reclaim the Purpose – alltså återta syftet.

Nu har det varit en ny omgång med sådana där syften som trasslas bort vad gäller hästar. I det ena fallet gäller det russen på Lojsta hed. En ursprunglig hästras som har gått ute året runt sen urminnes tider och som just därför formats till en ovanligt vädertålig ras. Häromdagen kunde vi läsa att Naturvårdsverket fortfarande ställer krav på att just de russen ska ha ligghall.

En lag som kom till därför att man vill att hästar ska ha det bra, men som i just fallet med de vilda russen på Lojsta hed innebär att man lägger till något främmande till deras livsmiljö som ganska troligt kommer att göra att russen efter ett par generationer börjar bli lite mindre vädertåliga och tappar en del av sina ursprungliga egenskaper. Hur svårt kan det vara att inse att rasen inte är betjänt av en ligghall?

Idag stod det om förbudet mot taggtrådsstängsel för hästar. Blenda Horwitz, en rutinerad hästägare, förklarar med all önskvärd tydlighet hur det är skillnad på hästar och hästar och varför elstängsel passar bättre till halvblod och sämre till fjordingar och kallblodshästar. Dessutom uttalar sig veterinären:

– Jag har efterlyst statistik som visar hur många hästar som skadar sig på taggtråd, men jag har hittills inte hittat någon sådan, säger hon.
Enligt Viktoria Sporre, veterinär vid ATG-kliniken sedan 2002, är det mycket sällan hästar som skadats på taggtråd vårdas vid kliniken.
– Jag kan inte minnas att vi haft någon taggtrådsskada. Det är betydligt vanligare att hästar skadar sig på el-trådsstängsel.
– De går inte av och orsakar stora skärsår på hästarna, säger Viktoria Sporre.

Alltså, eftersom man vill att hästar ska må bra bestämmer man att hästar inte får gå med taggtrådsstängsel, men gärna med elstängsel. Det låter ju bra, men faktum är att de fått in flera hästar som skadat sig på eltråd, men ingen som skadat sig på taggtråd…

Men meningen var ju att hästarna skulle må bra, eller hur? Reclaim the Purpose. Hur skulle det vara om det alltid fanns en högsta Reclaim the Purpose-klausul på alla lagar som gjorde att om lagen innebar att syftet inte uppnås i specifika fall, så är det bättre att försöka uppnå syftet än att envist tjata om regler som i dessa fall motverkar syftet.

Lägg ner nu Israel!

Jag är definitivt ingen expert på Israel-frågan och inte har jag haft någon lust att bli det heller. Det är alldeles för komplicerat. Eller är det det?

Att judarna har blivit orättfärdigt förföljda under århundraden – det fattar jag. Att Hitler-tyskland utrotade bl.a. judar i gaskamrar – det fattar jag. Det är just kunskapen om sådana hemska handlingar som utgör en viktig del i grunden på det antirasistiska synsätt som jag anser vara norm i dagens samhälle.

Men sen har jag alltid haft svårt att fatta det här med Israel. Det var självklart en bra tanke att judarna fick ett eget land. Så långt var det bra. Men, hur kan just judarna tycka att det är okej att bygga upp ett samhälle på en grund som utsätter palestinier för orättfärdiga handlingar? Borde inte judarna med sin historia vara extra måna om att bygga upp ett land som genomsyras av antirasism och öppenhet gentemot andra folk?

Jag tänker att det förstås inte är så enkelt. Att det är något i detta som jag inte förstår.

Idag har Israel anfallit och dödat minst 9 personer och fängslat 9 svenskar – alla personer som hade ett fredligt syfte med Ship to Gaza. De ville transportera förnödenheter till dem som bor i det ockuperade området Gaza. Denna fredliga handling får Israel att döda?

Jag hörde att någon sagt: Om detta är vad Israel gör inför hela världens ögon, vad gör de då när vi inte ser?

Israel har förbrukat all trovärdighet med denna handling. Detta kan de aldrig ursäkta. Varför ska hela världen jobba på att hitta en lösning på Israel-konflikten när Israel själv beter sig så här? Jag fattar inte. Är det något jag har missat?

Lotteriet Naturvårdsverket

Idag läser jag en artikel om russen på Lojsta hed och ser till min förvåning att den här frågan om ligghall till russen ännu inte har klarats ut. Eftersom jag inte hört något om ligghallen på länge, trodde jag i min enfald att frågan var löst. Att regelmakarna tagit sitt förnuft till fånga och konstaterat att russen är vildhästar som inte ska ha något skydd byggt av människan, ja att ett sådant skydd t.o.m. kan försämra rasen!

Under hingstsläppet vädrade många sitt missnöje med Naturvårdsverkets krav på en ligghall åt de vilda hästarna. Den nuvarande dispensen från reglerna gäller till 2011.
– Klokheten har gett vika för byråkratin. Människans välvilja är inte alltid bra för djuren, de ska få leva som de alltid gjort och nu när de får tillsyn och mat mår de bättre än många andra hästar. Russen är att jämföra med renarna i Norrland, inte kräver man ligghallar för dem, säger Lennart Ahlgren.

Jag blir så förtvivlad och arg att jag får tårar i ögonen av detta. Jag har egentligen ingenting med russen att göra, men ständigt detta obegripliga Naturvårdsverk! Ena gången får man inte bygga sådant som underlättar tillvaron för människor, nästa gång envisas de med att andra enligt lag måste bygga byggnader som försämrar tillvaron för djur – eller, som tur är kan de ju söka dispens, men det är helt orimligt att de ska behöva söka dispens om och om igen!

Sitter det på allvar folk på Naturvårdsverket och tycker att de skyddar russen genom att ha krav på ligghall, när det i själva verket är en kraftig förändring av deras levnadsförhållanden som går helt emot idén om att bevara rasens ursprungliga egenskaper.

Hur svårt kan det vara? Det vore enklare om de frågade mig istället…

Mors Dags-brunch på Asunden


Idag är det Mors Dag och Alice packade brunch. Vi styrde mot Barläst, men hamnade på Asunden. Och tur var väl det! Vilket mysigt ställe! Kolla in bilderna från Asunden här!

Rankingar hit och dit…

Tidningen Fokus gör det. Svenskt Näringsliv gör det. Dagens Samhälle gör det. Ja faktum är att det finns ännu fler som lägger resurser på att då och då släppa ännu en rankinglista där våra svenska kommuner sorteras in på en rak linje – fast med olika placeringar beroende på vilka frågor man har ställt.

Just nu har det mest kommit trista listor för Gotlands del, men ett tag handlade det om att vi hade klarat lågkonjunkturen bäst i landet, att vi hade minst konkurser, flest nystartade företag och mest positiva företagare.

Inom Tillväxt Gotland är ett av målen att vi ska flytta Gotland till topposition på ett par av de här listorna. Jag börjar tycka att det blir snurrigt. Om alla kommuner samtidigt ger järnet för att vara bäst och det ändå alltid är så att någon måste hamna sist på rankinglistorna – vad lär vi oss av det? Teoretiskt skulle man som kommun kunna förbättra sina resultat på olika områden med 500% och ändå ligga kvar på jumboplats, därför att alla andra kommuner också förbättrar sina resultat med just 500%.

Är de här rankinglistorna verkligen meningsfulla? Åtminstone kan de inte vara meningsfulla som enda mätmetod. Varför sätter vi inte upp ett kvalitetsmärkningssystem av kommunerna istället? Kommer överens om vad som krävs för att nå upp till 1, 2, 3, 4 eller 5 stjärnor på olika områden. Att jaga en topplacering på en rankinglista blir som att vara jagad av spöken eftersom man inte har koll på hur de andra kommunerna jobbar. Att metodiskt jobba för att öka kvaliteten och erövra stjärna efter stjärna är mycket mer konkret och ger synliga resultat för ansträngning. Oavsett vad de har gjort i de andra kommunerna så är det faktiskt okej att exempelvis vara 150 kommuner som lyckats komma upp i 5 stjärnor på ett visst område.