För snacka går ju inte?
Jag vet inte riktigt jag. Sedan skandalen runt Marianne Samuelsson och den i personalen på länstyrelsen som spelade in från ett möte med henne, så har man ju undrat över hur de har det på länstyrelsen. Och efter det har det varit noga med att påpeka att det råder bra stämning på arbetsplatsen Länstyrelsen och så där.
Men så kommer den här notisen om att en anställd på länstyrelsen i Gotlands län JO-anmäler länstyrelsen.
Mannen begärde förprövning av djurstall i början av februari, men eftersom han är anställd av länsstyrelsen på Gotland måste ansökan prövas på annan länsstyrelse.
Efter tre månader har länsstyrelsen i Stockholm fortfarande inte fått handlingarna eller klartecken att börja, och det tycker den klagande är oskäligt lång tid och att det borde finnas rutiner för sånt här.
Jag såg nyheten först på Radio Gotland och sedan på helagotland.se idag.
Min första tanke är: kunde de helt enkelt inte bara ha pratat om det på arbetsplatsen? Får man inte prata om sånt på länstyrelsen? Är det någon jävsituation eller något som gör det omöjligt att ta upp frågan på ett vanligt möte?
Min andra tanke är: det är en stor grej att JO-anmäla sin arbetsplats. Det är en ännu större grej i skenet av Samuelsson-affären i somras. Ändå anser den som anmält att det är värt att göra en JO-anmälan. Gör personen det för att uppmärksamma ett problem som inte kan lösas lokalt – exempelvis snål resurstilldelning, så att personen med anmälan hoppas få bättre villkor på sin arbetsplats? Eller gör personen det därför att denne helt enkelt är förbannad?
