Åsa trendfunderar

Det var ett tag sedan jag gjorde någon trendspaning här i bloggen, men just idag kom en tanke till mig och den handlar om allt som finansieras med reklam. Jag läste en artikel i Dagens Nyheter om att Twitter nu ska börja sälja annonsplatser så att företag kan annonsera vid vissa sökord.

Samtidigt har jag börjat diskutera det här med papperstidningar. Jag träffar på flera som säger att de gärna betalar för sin gotlandstidning men att de vill slippa själva papperstidningen och istället kunna läsa den fullständiga tidningen på nätet och inte som idag både vara prenumerant av en papperstidning som knappt aldrig öppnas och samtidigt läsa delar av tidningen på nätet. Som prenumerant borde man idag kunna få tillgång till allt tidningsmaterial oavsett var i världen man befinner sig.

Som vana internetanvändare låter vi blicken flacka förbi annonser när vi överblickar tidningssidor på nätet. När vi googlar vet vi att de översta raderna och spalten till höger är reklam – fast i somliga lägen söker vi just produkter, så då har vi faktiskt nytta av reklamlänkarna. Kollar vi på kommersiell webb-tv så inleds det med en reklamfilm och även om man försöker låta bli att kolla, så måste man ändå kolla så pass att man är alert när den tar slut, för det är ju då det man ville se börjar…

Våra mailboxar svämmar över med spam men också reklam från företag som vi faktiskt har en relation till. Både när vi tömmer IRL-brevlådan och mailboxen i datorn har vi rationella tekniker för att snabbt rensa bort det som vi inte vill ha. TJOFF så raderar vi eller slänger direkt i returpapperskassen.

Vi lägger så mycket av vår dagliga energi på att undvika reklam!

Jag är ingen generell reklamhatare. Jag gillar välgjord reklam och tycker det är kul med reklamfilmer – ibland. Det finns tillfällen då reklam faktiskt piggar upp tillvaron. Men… det här ständiga reklamskvalet.

Tänk om man kunde stänga till reklamkranen? Tänk om man kunde betala för att vistas i reklamfria zoner på nätet? Lite så görs redan med en del tjänster där man kan välja gratisversionen med reklam eller betala och få en reklamfri version. Men problemet är att de tjänsterna är en droppe i havet. Tänk om vi kunde betala för att läsa våra stora dagstidningar reklamfritt på nätet – vad skulle det kosta?

Och detta är dagens trendfundering: jag tror att vi snart kommer att få tillgång till fler reklamfria zoner på nätet. Att reklamfritt blir en tjänst som vi gärna betalar för.

Tänk tanken: du kollar igenom alla våra dagstidningar på nätet utan att störas av den minsta reklamruta. Du kan stänga av den delen av hjärnan som aktivt undviker reklam. Du kan helt enkelt koncentrera dig på att bara läsa artiklar och titta på bilder. Sidorna laddas snabbare. Du blir mer avspänd. Tillvaron blir skönare. Eller hur?

Bilder från Barcelona!


Nu äntligen har jag lyckats få ordning på bilderna från Barcelona. Klicka här om du vill se vad vi gjorde!

Kerstin Thorvall är död

Igår dog Kerstin Thorvall. När jag var liten berördes jag starkt av hennes böcker som var fyllda av vardagsdramatik och empati. Hon skrev om viktiga ämnen och hade en sällsynt förståelse för hur olika människor upplevde sin situation. Plus att jag älskade hennes sätt att illustrera.

Jag var inte lika förtjust i hennes vuxenböcker, men oavsett det så har hon varit modig i sitt författarskap och skrivit om sådant som fina damer inte borde skriva om.

Jag tror att hon påverkat många med sitt sätt att förmedla glimtar av livet med både mod och kärlek.

Tack Kerstin!

No Nihilism for me please…

Att krossa sin nyinköpta iPad eller att beställa champagne som man ber kyparen hälla ut i vasken är för mig bara sorgligt. Och om det är ett uttryck för nihilism, så okej, låt det vara det, det innebär bara att hela idén med nihilism är ofattbart sorglig.

existensen är utan objektiv mening eller intrinsikalt värde. Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan. (ur wikipedia)

Vi skapar själva den verklighet vi lever i och den rymmer en stor skopa moral men också värden som skapande, estetik och engagemang. Varje iPad och varje flaska champagne rymmer dessa värden – som en konstruktion av människan ja visst, men de flesta av oss ingår i en tyst överenskommelse om att sådana värden är bra. Mänskligheten har många gemensamma överenskommelser som att man ska vara snäll mot barn eller att man inte ska döda sin medmänniska.

Jag kan inte som Hanna Fahl i Svenska Dagbladet känna att det finns något skönt och renande i sådant här beteende. Jag ser bara otroligt sorgliga själar. Om vi bestämmer oss för att det inte betyder något med exempelvis skapande, estetik och engagemang, om vi verkligen menar att det inte finns någon moral eller ens något rätt och fel, så kan vi väl lika gärna krossa alltihop? Släng ner hela jordklotet i en mixer och lägg ut på Youtube. (Nej, jag tänker inte länka till filmen där en man mixar en iPad).

Varför gör vi inte det? Varför spränger vi inte hela alltet i luften när vi kan det? Nej just det. Vi är inte nihilister i själen. Att påstå sig vara nihilist är antagligen ett av de största självbedrägerierna som finns. Inget betyder något. Ha! Uppenbarligen betyder uppmärksamheten på YouTube något i alla fall. Varför då?

Hemma igen!

Vi kom hem sent i natt. Det får dröja lite med ett längre blogginlägg. Till det förra blogginlägget vill jag tillägga att det här med Gaudi var en mycket häftigare upplevelse än vad jag föreställt mig. Jag har ju sett bilder innan och hört folk sucka lyckligt, men att hans skapelser skulle beröra mig så djupt och träffa mig mitt i ett öppet litet fönster till hjärtat – det hade jag ändå inte trott. Jag skriver mer om detta senare när jag också har bilder att visa.

När jag i min nyinköpta bok om Gaudi läste om hur han utvecklade sina runda, naturliga former därför att han var rationell och funktionell så kändes det helt rätt. Självklart. Naturen har rätt. Vi ser sällan till fyrkantiga former i naturen. Däremot är det säkert rationellt för dem som ritar hus att tänka i fyrkanter, men då utgår ju byggnaderna från designerns behov och inte brukarens behov av att bra hus som man trivs i.

Den tanken tar jag med mig hem och hoppas att den kan påverka mitt tänkande framåt.