Bilden har jag lånat från Owes hemsida.
I kväll har jag varit på UNGs årsmöte. Det var en himla tur att jag blev påmind om att jag skulle dit, för mötet inleddes med att Owe Ronström föreläste om öar & öbor. Han forskar om hur öarna i världen liknar varandra sett till hur man uppfattar det här med att bo på en ö och annat. Efteråt höll han upp tre exemplar av sin bok Kulturarvspolitik – jag knep ett exemplar direkt. Det kommer att bli spännande läsning.
I alla fall pratade Owe om turismen och hur turisterna å ena sidan ger inkomster och vitalitet under sommaren, men å andra sidan bidrar turismen med en slags konservering av ön eftersom turisterna kommer hit av nostalgiska skäl. Vilket gör att vi förstärker det nostalgiska i beskrivningar och i den estetiska utformningen. Turismen ger näring till uppfattningar om att vi öbor är avlägsna, annorlunda och historia.
I andra tider har öarna stått för framtid och utopier. Platser där man kunde iscensätta en spännande utveckling. Hur skulle det vara om vi satsade på att få de tankegångarna att växa?
Owe påpekade att Gotland som exempel ofta varit tidigt med tekniska innovationer som grammofonen, tåg och jordbruksmaskiner. För att inte tala om att Christoffer Polhem är född här! För ett par år sedan var vi först i landet med digital-tv. Det pågår spännande spelutveckling på högskolan. Det pågår en hel del utveckling av miljöteknik. Och det finns säkert många fler exempel.
Efter föreläsningen hann jag växla några ord med Owe och jag sade något typ ”jag känner mig mer som futurist” varpå han hajade till och så hamnade vi i en tanke om turister och futurister – som vi dock inte hann utveckla.
Tänk så här: på sommaren ligger Gotlands fokus på turister, men från september till och med april satsar vi på futuristerna. Det är då vi har mentalt utrymme att utveckla de spännande framtidstankarna samt omsätta alla de impulser utifrån som strömmar in just därför att vi är en ö, till nya, kreativa idéer och innovationer.
Gotland för futurister och turister.
