Hm, det var länge sedan jag fick en rejäl kärleksförklaring?
Ifall någon känner sig manad att uttrycka sin kärlek till mig – betrakta den här lilla videon som inspiration :-)
När tankarna börjar gå åt rätt håll
Just nu handlar mycket av mitt liv om Kappelshamns hamn, men det handlar också om miljö- och klimatfrågor. Pigges Miljösmarta Alternativ för Gotlandstrafiken har väckt en hel del uppmärksamhet och idag skriver Wera Svensson på ledarsidan, Välkommet nytänkande om den viktiga Gotlandstrafiken:
Vi är mest vana att diskutera utifrån intressegrupper. Det är demokratins idé. Olika gruppers intressen bryts emot varandra och den röststarkaste vinner. Men miljö och klimat gäller oss alla. Det är ingen grupps egenintresse. Därför har vi så svårt att hitta fotfäste. Vilka är mitt folk? Vilka skall jag hålla mig till i den här frågan? Det som är bra för min grupp kan vara förödande för jorden.
Idag har också Alec Arho Havrén skrivit en bra insändare om att göra Gotland till miljöteknikcentrum. Självklart! Om vi i Vision Gotland 2025 har sagt att vi ska vara en världsledande ö-region inom miljö- och klimatfrågor är det förstås just ett miljöteknikcentrum vi behöver!
Dessutom hade jag häromdagen ett möte med en fantastisk innovatör, Alf Johansson (en av eldsjälarna bakom projekt Gotland Arena). När vi andra pratar om att minska koldioxidutsläppen och möjligen ser att transporter ska ske utan fossila bränslen 2050, så utvecklar Alf idéer för att göra verksamheter koldioxidnegativa. Alltså, att de binder mer koldioxid än vad de släpper ifrån sig.
Från det att 35000 gotlänningar reagerade med panik på Rikstrafikens förslag som kom i mitten av januari ”tänk att det plötsligt är så viktigt med miljökraven?” så tycker jag mig se att 25-öringen trillar ner lite här och där. ”Just, det är ju viktigt med miljön, hur ska vi göra för att hitta en lösning på vår situation?”
Framför allt måste vi öppna våra medvetanden och välkomna en diskussion om alla möjliga slags idéer. Om vi inte vågar ta oväntade idéer på allvar kommer vi aldrig någonsin att bli en världsledande ö-region inom miljö- och klimatområdet. Då kommer vi bara att bli en bland andra platser som duttar med samma slags åtgärder som alla andra gör. På det viset blir vi garanterat inte världsledande.
Blir nästa bil en SAAB?
Jag är förstås felskapt som vanligt, eller så kan det vara min trendkänslighet som slår till, men sedan Spyker köpte SAAB är det första gången i mitt liv som jag ens tänkt tanken att det skulle vara kul att ha en SAAB. Jag gillar något i imagen runt Spyker och jag gillar Mullers attityd.
Men så där tänker inte folk på de stora företagen som tecknar avtal med vissa bilmärken. Enligt E24 väljer de istället bort SAAB. Är inte det lite trist? Ja ja, jag fattar att de sitter seriöst och räknar och värderar sitt val. Byråkratval.
Ah, vad sjutton, ge SAAB en chans ni som har råd att strössla bilar omkring er! Och om det visar sig att min trendkänsla i magen är rätt, så kommer SAAB att gå framåt därför att det är en biltillverkare som reste sig i sista sekund och som har just den där själen som Muller tjatar om. Det ger plus i kanten att stötta en fighter.
Och DÅ kom takraset!
Vi har gått och spanat på snön som finns på taket ovanför ytterdörren. Vi har varit mycket medvetna om att den kommer att rasa ner. På bilden syns vinkeln där snön samlar ihop sig så att det allra största snöraset från vårt tak blir just framför vår ytterdörr… Bilden är tagen med tele så avståndet blir hoptryckt. I själva verket är det nog en meter kvar mellan snön och kanten på taket. Däremot ser ni höjden på snön ganska bra. Det är nog en halv meter hoppackad snö och längst ner is.
Idag fick jag för mig att gå och kolla om snön på taket rasat ner ännu och DÅ rasade det, precis när jag stod där med ytterdörren öppen! Jösses.
Spana in tjockleken på det här isblocket! Det är inget man skulle vilja ha i huvudet. Den snö och is som är på översta bilden ska ännu rasa ner, så jag har märkt ut ett område med snöre och skylt. Som tur är är det mest Roine och jag som går just här.
Nätverk och kontakter
Jag har haft anledning att fundera en del över det här med nätverk och kontakter eftersom jag i onsdags föreläste hos Trygghetsrådet under rubriken Sociala Medier och Nätverk. När jag blev tillfrågad om att ta uppdraget berättade Birger Knös att 74% av de tjänstemän som fått hjälp av Trygghetsrådet som fått jobb, har fått det via sina kontakter.
Som jag ser det är det en indikation på att den som söker jobb också bör anpassa sina insatser efter det. Man bör i så fall lägga 74% av kraften på just kontakter och resten på grundläggande insatser som att anmäla sig på Platsbanken och Monster, samt söka utannonserade jobb.
En del fnyser åt det här med kontakter. Som om det vore något fult. Ronnie G Lundin nämner kontakter i sin krönika i Gotlands Tidningar:
För i dagens samhälle gäller varken högskolestudier, arbetslivserfarenhet eller annan duglighet. Det är kontakter som är ledstjärnan. Den som inte har ett brett kontaktnät har inte stora chanser att hitta ett jobb.
Ronnie skriver om kontakter som att det är något man har, eller inte har. I själva verket har så gott som alla kontakter och alla har möjligheten att skaffa sig kontakter. Jag får ofta känslan av att folk gör det här med kontakter så märkvärdigt. Som att det är något exklusivt för högt uppsatta personer. Eller som att kontakter är fult. I själva verket är kontakter det sociala kitt som håller samman oss människor – vi hjälper varandra. Det är därför vi bildar byar, samhällen och städer.
Alla använder kontakter som första alternativ i de flesta situationer de behöver hjälp med. Om du plötsligt behöver en barnvakt så börjar du med att fråga runt bland de du känner – inte börjar du med att rycka en ”Jag sitter barnvakt-lapp” på Konsum eller ringer en ”barnvaktsförmedling”? Man vill helst anlita någon som någon man känner till. Så där går det till jämt och det är inget konstigt med det. Tvärtom är det helt naturligt och en del av att vara människa!
Jag vet hur det är att ha ett begränsat nätverk. Det är ingen bra sits. Jag har varit nyinflyttad i Romakloster, i Uppsala, i Växjö och i Kappelshamn. Man börjar så gott som på noll varje gång. Men uppenbarligen kan man själv påverka storleken på sitt nätverk. Idag finns det dessutom verktyg som Facebook och Linkedin som kan underlätta delar av nätverkandet.
Kontakter är hårdvaluta för mig. Jag tror att den som försöker ta avstånd till det här med ”att det bara är kontakter som gäller” gör det onödigt svårt för sig.