Jag förstår inte det här med polischefen Göran Lindberg som anklagas för flera sexbrott. Jag förstår det ännu mindre efter att ha läst om hans bakgrund som hängiven feminist.

I många konstiga skildringar av personer som beter sig konstigt eller uppvisar skrämmande grymhet och annat, brukar jag kunna ana det psykologiska sammanhanget. Det brukar gå att till viss del förstå att en person som lever med vissa betingelser så småningom utvecklar det där konstiga beteendet.

Men Göran Lindberg? Om han inte hade haft sin feministiska bakgrund hade det varit enkelt att sortera in honom i facket med förtryckande män som inte begripit ett dugg om jämlikhet. Men den här karln verkade ju begripa. Det finns inte så mycket om jämlikhet och respekt som man borde behöva lära honom. Han vet det mesta, men har ändå valt att begå sexuella brott mot kvinnor.

Är han bara ett stort bedrägeri från början till slut – eller kommer det att nystas fram en mycket mer komplicerad sanning?

Uppdatering 30 januari 2010:
Psykologiprofessor Martin Grann uttalar sig i Dagens Nyheter, fast han verkar också tycka att det här är svårt att förstå.

Enligt honom kan polischefens starka engagemang för jämställdhet, moral och etik vara hans sätt att hålla en inre konflikt tillbaka, ett sätt att stå emot sina inre sexuella böjelser och önskningar.

Han tycker att andra viktiga frågor kommit i skymundan i rapporteringen:

– En är frågan om det finns en kvinnofientlig kultur inom polisen, vilket jag tror att det gör, säger han.

I Svenska Dagbladet uttalar sig Niklas Långström, sexbrottsforskare vid Karolinska institutet. Han säger bland annat:

– Det här är bara en kvalificerad gissning, men jag tror att det kan vara ett försök att tala sig själv tillrätta. Man vet om sin mörka sida, de sexuella fantasierna och att då jobba professionellt med det skulle kunna vara ett försök att hålla det på avstånd. Snarare än att man med avsikt vill lura skjortan av andra.