Jag hade en idé om att skriva ett blogginlägg som skulle ge en överblick av vad som hänt i mitt liv sedan vi flyttade till Gotland hösten 2000. Men trots att jag skrev bara lite om de olika händelserna, så fylldes sida efter sida och när jag kommit ungefär till 2004 så orkade jag inte skriva mer. Eller, jag kanske ska fortsätta att skriva, men inte för bloggen.
En extremt kort sammanfattning är att när vi flyttade hit hade vi nästan ingenting. Vi hade med oss kompetens och datorer. Vi hade våra möbler och prylar. Vi hade en tredjedels fritidshus i Burge. Roine hade en anställning på Donnergymnasiet. Jag hade skrivit boken Mindre migrän-Mera liv och var lite i ropet för det. Vi hade också lämnat anbud till Gotlands kommuns ramavtal för informationstjänster. Jag hade en del gotlandskunskap, men andelen affärskontakter var lika med noll. Vår ekonomi var ansträngd till bristningsgränsen. Jag hade massor av migrän.
Det tog tre år att börja få snurr på firman. 2006 var det så pass mycket snurr att Roine slutade sin tjänst på Donnergymnasiet och började jobba heltid med firman han också. Firman går lite bättre för varje år. Jag har 600 kontakter i min adressbok. Tack vare min ålder börjar min migrän ge sig med ynkapynka små steg – även om jag fortfarande har daglig migrän.
Sedan jag flyttade till Gotland har jag i jobbet befunnit mig i filmstudio, i helikopter, i fabrikstorn, på mörka ladugårdsvindar, bak på endurocykel, vid spritdestillator, på massagebänkar, på sommarfest i länsresidensets trädgård, i knähög lera vid Varplöse vattenpark, i gyttjebad på Ösel, i kungens sovrum, i ett kärleksnäste, i skogen springande med hemvärnets insatsstyrka som hade skarpladdade vapen, i radions Studio Ett, på scenen i Kongresshallen, i ett fd stridsflygplan, på stränder i solnedgång, i morgon-tv på SVT, i 25 sekundmeters storm med en fotograf i hasorna, i skumpande bil framförd i raketfart över färistar på väg mot Langhammar, i skumpande pick-up över åkrar i Rute eller i båt på Nimbus båtfabrik.
Jag har intervjuats av Staffan Dopping på Furillen, dokumenterat Vigor Sörman när han spelade in När & Fjärran, ätit frukost med Elisabeth Rehn som tidigare var försvarsminister i Finland, ätit lunch med infrastrukturminister Åsa Torstensson och middag med Lillemor Arvidsson och hennes Fritjof. Jag har intervjuat Sveriges snabbaste man på skidor Roger Wickman (han var det då), jobbat med Berra Marcusson som kört Dakarrallyt två gånger på enduro, har haft Tommy Wahlgren som mentor, jobbar med Pigge Werkelin som blev känd i Sverige i samband med tsunamin 2005 och jobbar nu med Årets Svensk 2007 Sven-Erik Bucht.
Jag har researchat, kläckt projektidéer, skrivit, fotograferat och illustrerat. Jag har jobbat med utvecklingsprojekt, Varumärket Gotland och Översiktsplanen. Jag har varit med och lyckats få politikerna att bromsa försäljningen av Kappelshamns hamn.
Och det här är bara en del av allt jag har gjort och fått vara med om. Det har varit så många och så varierande uppdrag – ingen risk för att det ska bli rutin och tråkigt. När jag tittar tillbaka och ser vilken osäker situation vi hade när vi kom till Gotland, så kan jag nästan inte fatta att vi vågade. Men, vi vågade. Och det var värt det. Mitt liv har verkligen utvecklats i en bra riktning sedan vi flyttade hit. Det är helt fantastiskt. Och nu är det dags för tiotalet. Milde tid: tänk er, nya helt blanka år som ska fyllas med uppdrag, möten och platser. Hur spännande kommer inte DET att bli?
