Idag läser jag i Gotlands Tidningar att Gotlands kommun har gjort en undersökning om hur gotlänningarna trivs på sin ö och den enkla sammanfattningen är att vi älskar Gotland.

Jag har prövat på att bo i Vittinge (mina första 6 år), Uppsala och Växjö och på ingen av de platserna kände jag att folk hade så starka kopplingar till sin boplats, som på Gotland. Däremot har folk ofta kopplingar till de människor de knutit band med under livet och annat, men att just vara så kär i sitt landskap som vi är på Gotland – det är inte ofta jag har mött det.

Den här känslan av att det är skönt att ibland resa iväg och få nya intryck, men att sen, när man närmar sig Gotland, ja då kan tårarna krypa fram i ögonen.

Innan vi flyttade till Gotland tillbringade vi ungefär sex veckor varje sommar på Gotland. Jag bokade ALDRIG returbiljetten i början på sommaren. I slutet på sommaren försökte jag låtsas som att returresan inte fanns och väntade in i det sista med att boka returbiljetten. Ett par veckor innan returresan började jag bli deppig och känslan höll i sig ett par veckor när vi var tillbaka i Växjö. På den tiden fick jag tårar i ögonen även när färjan lämnade Gotland.

Det är en lyx att få bo på Gotland! När jag jämför livet på Gotland med livet på många andra platser, blir det nästan som att vi bor på en sagoö och det var så jag kände när jag var 6 år och flyttade till Gotland. Allt är så mysigt, så speciellt och spännande här. Och det finns så många vackra platser! Som vuxen uppskattar jag att slippa köa, att det är så lite trafik här, att folk har tid att prata med varandra, att det är lätt att bygga nätverk och att Stockholm ligger blott en halvtimme bort.

Baksidan av att bo på en plats som alla älskar, är att alla bryr sig om sin älskade ö så in i bomben att många är beredda att gå ut i krig varje gång någon vill ändra något…

Förvånande nog framgår det också av undersökningen att gotlänningarna vill ha mer att säga till om. Den delen fattar jag inte. Vi har hur många möjligheter som helst att engagera oss i de politiska beslut som tas på Gotland. Vi lever nära våra politiker – ja vi får t.o.m. hit rikspolitiker varje sommar! Eftersom Stenströms ofta är inblandade i kommunens informationsarbete plus att jag varit engagerad i arbetet med Varumärket Gotland så är min uppfattning tvärtemot undersökningarna att gotlänningarna har extremt goda möjligheter att påverka det som händer här och jag anser att Gotlands kommun gör stora ansträngningar för att bjuda in till diskussion.

Om man inte tar chansen att påverka när möjligheter bjuds, så har man förbrukat sin rätt att gnälla när besluten tas tycker jag. Om man vill ta ansvar för platsen där man bor, så krävs det att man lägger ner tid och engagemang för att hålla sig informerad och agera.

Jag har aldrig bott på en plats där så många är så oerhört engagerade i de beslut som fattas och där det är så enkelt att ha en dialog med politikerna.

Till nästa år kan ni förvänta er en sensationell Lucia-föreställning. Inspirerade av den fantastiska Lucian i Växjö som jag just såg på tv, har jag förstått att bra Lucia-föreställningar kräver månader av träning. Eftersom deltagarna i mitt planerade luciatåg är totala noviser på området, startar träningen redan idag.

Det som jag tror blir enklast är att träna Silver till stjärngosse. Stjärnstrut på huvudet och en stjärna fäst vid svanstippen. Det gäller bara att få honom att sträcka svansen rakt upp och se stilig ut. Sånt är han bra på.

Det förmodade problemet är Doris. Hon ska vara själva lussekatten, alltså Lucian. De levande ljusen i kronan skippar jag direkt – elljus får det bli. Här kommer första delen av träningen handla om att JAG måste springa tillräckligt fort för att hinna sätta kronan på hennes huvud. Den andra delen av träningen handlar om att få Doris att skrida fram med värdighet utan att tappa kronan. Det är där den stora utmaningen ligger. Men, träningen startar NU! Eventuellt kan den sensationella luciaföreställningen komma att skjutas upp något år?