Vem läser ”debatterna”?

/i /av

När debatten på helagotland.se handlar om något ämne som jag själv är engagerad i så har jag förut läst de olika debattinlägg som folk gör. Och till att börja med gjorde mig skitsnacket mycket upprörd. Jag gillar att inte att folk vräker ur sig så mycket utan att bry sig om att ta reda på något om hur saker ligger till. Problemet är att det heter Debattforum. Det gör att vi är en del som till att börja med tror att det ska handla om någon slags debatt.

Idag har mitt intresse för lokaltidningars debattforum svalnat. Jag jobbar ju både i Haparanda och Smedjebacken och har sett att debattforumen även på dessa orter mest är skitsnack. En bättre benämning vore alltså Skitsnacksforum, då skulle man inte ha debattförväntningar.

Nu för tiden bryr jag mig inte ens om att läsa kommentarerna även om de handlar om någon fråga som engagerar mig. Det är lika ointressant som att tjyvlyssna på folk som snackar skit. Jag blir bara trött.

Det är lite som i filmen Masdjävlar när en av männen säger ”Va ska det hända för skit idag då?”

Den galna utvecklingen i Dubai

/i /av

Dubai har verkligen fått omvärlden att häpna med alla sina ”störst, bäst och glittrigast”-byggprojekt. Det är med chockblandad förtjusning jag läst om att de ska bygga ännu en specialdesignad skyskrapa som når till månen, tillverka ännu fler lyxparadisöar i havet och rassla med guld, diamanter och annat som glimmar. De har förflyttat gränsen för vad vi trodde var möjligt. De har startat en skrytbyggarvåg som får forna tiders utmaningar att bygga kyrkor i varje socken på Gotland att blekna… Fast i ett annat universum.

Och vi vet ju alla att de där oljeshejkerna har snuskigt mycket pengar, så det har känts logiskt att de gör lite häftiga grejor med sina pengar. Om det är några som skulle kunna ha råd till sådana här överdrifter, så är det just de.

Men nu blir jag litet förvånad, eller besviken. Nu pratar man i den finansiella världen om Dubaifrossa. Surprise, surprise, inte ens Dubai har tillgång till obegränsade resurser. Dubai World ställer in sina betalningar!

Dubai World, med skulder för 59 miljarder dollar (drygt 400 miljarder kronor), ber alla fordringsägare om anstånd till den 30 maj 2010. Balansräkningen ska struktureras om, är beskedet.

Nästa surprise är att Dubai är en del av den riktiga världen. Trots att de ligger där nere långt borta och beter sig som nyrika utomjordingar utan hämningar, så visar det sig att deras ekonomi påverkar bland annat våra svenska banker.

Stockholmsbörsen öppnade nedåt. Nedgången accelererade under dagen och när handeln stängde hade OMXS-index fallit med 3,1 procent till 294,3. Kursutvecklingen var likartad på de övriga Europabörserna.

Dubaifrossan sänkte bankaktierna. Swedbankaktien föll med 4,1 procent till 64:00 kronor och SEB-aktien föll med 4,2 procent till 45:05 kronor. Nordeaaktien föll med 5,8 procent till 73:30 kronor och Handelsbankens aktie föll med 2,4 procent till 201:00 kronor.

Sen läser jag i Dagens industri att Dubai, till skillnad från grannlandet Abu Dhabi, inte har några stora oljetillgångar eller dollarreserver! Va? Vad är det de har byggt med där nere? Fåfänga?

Chockblandad förskräckelse. När Dubai glassar runt och bygger sina nya världar så påverkar det min bank här på Gotland. Hallå Dubai! Vad håller ni på med? Allt är inte guld som glimmar även om det byggs med torn och tinnar. Har ingen lärt er att man måste rätta mun efter matsäck, hålla koll på likviditeten och sånt? Kanske dags för ett studiebesök till min del av verkligheten – ett halvår på den gotländska landsbygden borde ge lite nya perspektiv.

Så gott som färdigbokat till Almedalsveckan…

/i /av

Almedalsveckan är verkligen ett bra påhitt. Att en gång om året samla politiker och andra i åsiktsbranschen på en yta som är lagom stor att promenera runt i och fylla alla tillgängliga lokaler och platser med möten, seminarier, workshops, föreställningar, luncher, bufféer osv. Som en gigantisk bikupa med positiva människor. Alla aktiviteter är öppna för alla och gratis. Bara att ställa sig i en bar en timme kan vara en upplevelse medan det här pågår.

Idag läser jag i Gotlands Tidningar att flera hotell redan är fullbokade, högskolans lokaler är fyllda och lika så Wisby Strand. Programmet, alltså innehållet som ska fylla lokalerna är däremot ännu okänt och förblir så ett halvår till.

– Vi öppnar vårt kalendarium den 1 mars. Efter det kan vi få en bild av hur det ser ut. Men i år anmäldes nästan hälften av evenemanget sista dygnet innan veckan drog igång, säger Louise Florin, kommunens infoteam.

Jag minns inte hur många evenemang det var under veckan i år, men jag gissar på 5-600. Det finns ingen som klarar att se allt.

Kom gärna till Gotland för att supa in den häftiga Almedalsatmosfären – men om du vill bo i Visby får du skynda dig på att boka!

Ren mat

/i /av

Synen på mat har verkligen gått fram och tillbaka under mitt liv. Mina föräldrar var vana vid att man odlade potatis och grönsaker i trädgårdslandet, att man fiskade ibland och att man åkte till bonden och köpte en halv gris. I deras liv kom nyheter som tomater och konservburkar med inlagda persikor. De bytte smör till Flora och Milda. Mamma brukade ha några påsar pulversoppor i skafferiet att ta till. Hon bakade bullar och kakor, men vi köpte matbröd. Ungefär så.

Det var min grund. Sen fyllde jag på med pizza och pasta och hamburgare och asiatisk mat. Jag lärde mig att minska på fettet. Jag köpte Lätta under en period. Drack Minimjölk. Som byttes mot mineralvatten. Sen var det liksom inte fint att äta kött längre. Fisk och skaldjur var bättre. Eller Keso och Quorn.

Någonstans här kom New Age. Att äta förknippades mer och mer med nästan andlighet och så borde människan inte längre äta kött, därför att djur har själar. Förresten borde vi inte äta några mejeriprodukter heller, för, som en zonterapeut sa till mig ”det är bara kalvar som diar kor, mjölk är ingen mat för vuxna”. Så där höll det på. Det blev nästan som en jakt på den renaste maten, eller födoämnet, ja varför inte kalla det ”energi”.

Jag läste en ganska utflippad bok där man först skulle bli vegetarian, sen fruktarian och sen bara äta frukt som ”trädet lämnat ifrån sig”, alltså fallfrukt. Därefter skulle man bara leva på vatten och SEN, när man hade uppnått rätt andlig/mental nivå, ja då skulle man klara att bara leva på ren energi som man ”sög” i sig från luften runt omkring sig. Renare än så går väl inte?

Dessutom skulle man också göra tarmsköljningar så att man till sist inte ens var smutsig i tarmen. Jag säger då det. Jag blev som tur var inte ens vegetarian, men det kändes lite som att jag nästan borde be om ursäkt om jag inte var ”tillräckligt vegetarisk”.

Men, pendeln svänger alltid tillbaka. Idag är det smör, grädde, ägg, bacon och fläskkotletter som gäller. I artikeln i Svenska Dagbladet talas om köttets revansch. Kött är nyttig och naturlig mat som innehåller de flesta vitaminer vi behöver. Utom c-vitamin. Jag mår bra av kött. Efter en fläskkotlett blir jag pigg och glad. Dessutom blir jag långvarigt mätt när jag äter så lite kolhydrater som möjligt.

Jävla skitförsäkringskassan!

/3 Kommentarer/i /av

Jag grunnade en stund på rubriken till det här inlägget, men kom inte på någon bättre. Sorry.

Personligen har jag svårt för att finna mig i små trassliga rutor där man ska fylla i siffror och intyga och förklara sig. Så jag har undvikit att sjukskriva mig så långt det går och eftersom jag startade upp företaget just under de år som jag mådde som absolut värst, kunde jag ganska ofta pussla ihop att vara sjuk och att sköta företaget. (Vi producerade och marknadsförde ett eget läromedel, DesktopSkolan).

Men trots att jag hade ganska lite kontakt med Försäkringskassan, lite sjukpenning ibland men inget mer, så var jag ibland helt vansinnig på det bemötande jag fick hos vissa läkare och ibland på apoteket. När man är så sjuk som jag var då är varje dag en pärs och man är helt beroende av att läkare skriver ut medicin och att apoteket förmedlar den medicinen. Ni anar inte så ofta den kedjan brast och av de mest förvånande anledningar. Det är fortfarande en psykisk belastning för mig att be om ett nytt recept och hämta ut medicin och även om jag mår mycket bättre idag och även om det i de flesta fall går smidigt, så behövs det mycket litet som går fel för att jag ska tappa greppet och känna att jag på nytt sitter i klorna på någon annans godtycke.

Det är en förfärlig känsla det här med att sitta i klorna på någon annans godtycke. Eftersom jag var samordnare för ett rehabiliteringsprojekt för migräniker 1996-97 fick jag mycket god inblick i hur många långtidssjuka just sitter fast i klorna på andras godtycke. Och den mest förnedrande och skrämmande instansen av alla var Försäkringskassan. Om man inte passar ihop med en viss läkare kan man byta läkare. Men Försäkringskassan kan man aldrig byta bort.

Jag har hört så många rödgråtna historier om hur riktigt svårt sjuka personer bedöms som helt arbetsoförmögna av sina egna läkare och sedan hamnar de under Försäkringskassans lupp där utredningsläkaren förvånande nog tycker att samma person är fullt arbetsför eller i alla fall mycket mer arbetsför än vad den egna läkaren anser. Och då väger utredningsläkarens ord tyngst! En person som inte känner den person som utreds. Den sjuke har bara haft att acceptera. Kampen har varit ojämn redan från start.

Nu går det äntligen att få lite rättvisa i kampen:

Skärpningen av sjukförsäkringen har skapat en ny marknadsnisch för kassaanställda som kan systemet. Två tidigare chefer på Försäkringskassan har bytt sida för att på konsultbasis hjälpa sjuka att få rätt mot gamla arbetsgivaren.

Det känns så skönt att läsa att den här konsulten också ser orättvisan så som den faktiskt är:

– Kassan bemöter inte vad behandlande läkare säger. Jag företrädde en person där fem specialistläkare förordade sjukskrivning. Den medicinska rådgivaren motiverade ändå avslag med standardformuleringen att sjukskrivningen inte var medicinskt styrkt, säger Erik Ward.

Läs mer i Dagens Nyheter!

Men det är inte klokt att de sjuka måste köpa konsulthjälp för att få vettiga bedömningar av Försäkringskassan. Erik Ward säger också i artikeln att han skäms över att ha varit anställd där. Vad är det som har gått så snett i verksamheten att man tappat fokus från att hjälpa dem som är sjuka till att minska kostnader genom att friskbedöma sjuka? Hela systemet framstår idag lika logiskt som ett lotteri eller kanske som den ryska poliskåren? Det är bara mutorna som fattas. I Sverige får vi istället köpa konsulthjälp för att få rätt.