Vad gör Koltrasten?

/i /av
Sedan en tid har en koltrast intresserat sig för en blomkorg som hänger i ett av våra äppelträd. Blomkorgen hängde jag ut när jag inte kunde hitta vår vanliga hållare till fågelfrön. Fågelfröna måste vara slut sedan länge, ändå har den här koltrasten (för det är väl inte olika koltraster hela tiden?) intresserat sig för blomkorgen.
Då kan man tänka att koltrasten kanske vill bygga bo där, fast när jag läser om koltrasten så är det honan som bygger boet medan hanen vaktar och vet ni vad, hanen är den svarta och honan den bruna. Så, det är en Herr Koltrast som sitter i korgen.
Vad gör han där? Tyckte han kanske att blomkorgen var en sällsynt stilig boplats så att han nu sitter där och ser snygg ut i väntan på att rätt hona ska flyga förbi?
Tänk om det blir ungar i boet! Då har vi bästa utkik från köksfönstret. Fast, de har inget skydd ovanför, inget tak. Det är nog helt okej om man bygger boet i ett träd, men nu är det i en blomkorg med plast som ska hindra blomvatten att rinna ut. Tänk om det blir ungar i boet, så börjar det hällregna och inget vatten rinner ut! Innebär detta att jag borde kasta mig ut så snart blomkorgen är tom för att sticka hål i plasten?
Nåväl, blomkorgen har hängt på sin plats sedan början av december och klarat snöstormar så det verkar ju i alla fall hänga ganska säkert. Jag håller tummarna för att det blir ett par koltrastungar i boet!

Sätt Gotland på kartan!

/2 Kommentarer/i /av

Debatten om Gotlandstrafiken kokar på alla fronter och jag blir mest trött. Jag känner att jag inte har så mycket att tillföra de tekniska-logistiska-finansiella-miljömässiga förslagen till lösningar. Jag tycker att det väl ändå inte kan vara rocket science att lösa en sketen transportfråga mellan Gotland och svenska fastlandet 2013. Hur fanken kan det bli så komplicerat? Vi haver ett fastland och ett Gotland med ett hav emellan. Man tager ett par färjor. Klart. Typ.

Istället får vi uttröttande, segslitna förhandlingar. Vi får tuppfäktning och smutskastning och totalt kommunikationshaveri. Vi får knutna nävar, traktorer på krigsstigen och nyss hörde jag en finurlig gute föreslå att vi ska åka upp till Stockholm och gå runt med grisskit i fickorna. Ja ni fattar, när vi börjar komma till förslag som grisskit i fickorna är vi mycket långt från grundtanken om att ”man tager ett par färjor”.

För övrigt ogillar jag hela situationen med att gotlänningarna ska buga och bocka och be om pengar till sin förbindelse med fastlandet. Det är ovärdigt. Och jag gillar inte heller att gotlänningarna ska göra uppror och skrika och skräna. Så gör bara den som känner sig tvingad att buga och bocka och som jag skrev, det är ovärdigt. Jag önskar att vi kunde hantera den här frågan med stolthet och allra helst önskar jag att det vore omvärlden som fick buga och bocka.

Så, om vi för ett ögonblick släpper den hyperaktuella debatten om lösningsalternativ för Gotlandstrafiken och funderar över hur Gotland skulle kunna få omvärlden att stå med mössan i hand och slåss om att erbjuda oss den bästa färjetrafiken? Skulle det vara möjligt? På den frågan svarar jag självklart: JA DET ÄR Ö-MÖJLIGT! Just för att Gotland är en stor ö som ligger i mitten av Östersjön är det en massa saker som är möjliga för oss, som inte är möjliga för andra, exempelvis för platser som Dalsland. Herregud försök att förklara för någon i ”ett land långt bort” var Dalsland ligger!

Varje gång jag är i kontakt med någon i exempelvis USA skriver jag under med ”Greetings from Gotland, the biggest Swedish island, right in the middle of the Baltic Sea”. Tror ni att folk blir nyfikna då? Tror ni att några kollar på kartan? Tror ni att de hittar Gotland? Självklart! Det finns inget lättare än att hitta Gotland på kartan. Finns det någon svensk plats som är enklare att identifiera på kartan? Nä, skulle inte tro det. Ändå är det som att företeelsen Gotland fortsätter att betrakta sig som något i utkanten av den riktiga världen, när det i själva verket är Gotland som ligger precis och exakt mitt i världen! (Okej, sen råkar Kappelshamn ligga lite mer mitt i världen…)

Varför är vi till exempel så himla inriktade på förbindelser med svenska fastlandet? Idag ställer Gotlands Tidningars ena ledarskribent Ulla Petterson frågan ”Är Gotland med på kartan?”. Hon menar om vi finns på kartan för ”de som bestämmer på fastlandet” antar jag, men det skrämmande är om vi som bor här på Gotland inte ens själva placerar oss på världskartan utan bara ser just Gotlandskartan.

På vikingarnas tid och på Hansans tid hade Gotland en viktig position för handel. Då var det självklart viktigt att ha en plats där man kunde bedriva handel mitt i Östersjön så att man slapp ta sig hela vägen från exempelvis Sverige till Polen. Gotland borde fortfarande kunna ha en betydelsefull roll för handel i Östersjöområdet med sin självklara position i mitten, men det behöver inte innebära att vi måste hantera själva varorna. Vi skulle kunna bli platsen där man gör upp affärerna. Vi skulle kunna arrangera möten mellan företagare, bjuda in till mässor, vi skulle på nytt kunna bli något av en motor i handelsutbytet runt Östersjön. Just därför att vi har den här tydliga platsen mitt i havet. Tänk om vi kunde bli lika självklara som World Economical Forum i Davos!

Samma gäller för utbyte av idéer, mänskliga möten öga mot öga behövs. Almedalsveckan är ett levande bevis på detta – men vi skulle kunna arrangera fler sådana möten! World Ecological Forum var ett försök i den riktningen, men den satsningen kom aldrig riktigt igång.

Gotland skulle också kunna vara en spännande plats för utveckling av nya idéer inom exempelvis miljöteknik och ”digitala näringar”. Med spännande menar jag inte lite ”kul och rolig”, utan spännande därför att vi skulle satsa på att bli ett Silicon Valley. Varför inte?

Men, hur får man igång sådant här? När jag försöker få reda på hur Gotlands kontakter med andra Östersjöländer ser ut så verkar det mest handla om att politiker åker på möten med andra politiker. Men det är företagare som behöver träffas! Visst, det är bra att gotländska företagare åker till platser som Kina och Japan, men varför har vi inte ett tätare utbyte med företag runt Östersjön?

Jag håller på att skriva en bok om sociala medier. Centralt är detta med hur vi bygger och vårdar vårt relationsnätverk. Man förtjänar sin position i nätverket genom att bevisa att man har något att tillföra. Detta gör man genom att till exempel uppmärksamma, stötta, tipsa och bekräfta andra i nätverket. Man kan inte trolla fram sin position på en dag eller just när man befinner sig i en situation då man får ett starkt behov av ett nätverk – som klassikern där någon får besked om uppsägning och just då får eld i baken med att kasta sig ut i sociala medier för att hitta ett nytt jobb. Det hade varit bättre att alltid börja med att vara närvarande i sociala medier långt innan och göra insättningar med sin närvaro och aktivitet, så att man sparat ihop ett relationskapital som man kan använda den dagen man behöver. Så borde vi tänka vad gäller länderna runt Östersjön. Var och en av oss borde redan idag rikta in oss på att hitta ett sätt att börja spara i vår Baltiska Relationsbank. Tillsammans kan vi bygga upp ett förtroende för Gotland så att Gotland förtjänar sin position i nätverket som sedan kan leda fram till att vi bygger upp starka verksamheter med förgreningar till samtliga länder runt Östersjön.

När vi nått dit att vi har gjort oss själva värdefulla för länderna runt Östersjön, hur tror ni att svenska fastlandet förhåller sig till oss då? Ja just det. Då kanske inte Gotlandstrafiken vore ett så stort problem. Då kanske det rent av skulle vara Gotland som i sin godhet ger lite bidrag för att stockholmarna skulle kunna ha en hyfsad kollektivtrafik?

Sådär, nu hoppas jag att ni som orkat läsa ända hit fått in ett par nya bilder i er vision av framtiden för Gotland. Nu kan ni återgå till att stångas med frågan om Gotlandstrafiken. Tack för att ni tog er tid att läsa detta!

Begreppet ”Egenintresse” som slagträ

/i /av

Ett vanligt retoriskt trick är att påstå att en person driver en idé av egenintresse. Det hände i min värld senast idag då jag läste Eva Bofrides ledare i Gotlands Tidningar. Jag tycker att begreppet används slarvigt och undrar om det finns någon som driver idéer utan att ha någon form av egenintresse?

Definition av ”egenintresse” enligt Wikipedia:

Det finns två huvudsakliga uppfattningar om vad ”egenintresse” är. Den första fokuserar på tillfredsställandet av ens egna viljeattityder, det vill säga, att handla egenintresserat är att handla med målet (avsiktligt eller oavsiktligt) att genomföra sin egen vilja. Den andra uppfattningen lägger ingen vikt vid vilka personers viljeattityder är, utan fokuserar snarare på objektiva tillstånd hos personen i fråga som är värdefulla oberoende av vad han eller hon faktiskt vill, exempelvis kunskap och dygdighet.

Egenintresse hänger ihop med begreppet egoism som på samma sida definieras så här:

Psykologisk egoism är den psykologiska och filosofiska teorin om att människors handlingar ytterst styrs av egoism; vi bryr oss om andra människor endast på grund av att deras välfärd gynnar oss själva i någon mening.

Motsatsen till egoism anses vara altruism:

Altruism, oegennytta eller osjälviskhet (motsats till egoism), är att hjälpa andra genom att de egna intressena sätts åt sidan, vilket ibland kan vara direkt självdestruktivt. Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov, och att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen. [—] Psykologisk egoism är uppfattningen att det inte finns någon äkta altruism, men att människors handlingar ytterst styrs av egoism.

Hängde ni med? Enligt min uppfattning tar människan inte ett endaste steg utan att hon vill, alltså utan att hon har en motivation. Det är också min uppfattning att människan är en social varelse, vi hänger ihop med varandra, det ingår i våra överlevnadsverktyg att ha förmågan att ingå i ett socialt sammanhang och att stärka vår förankring i detta sammanhang genom att tillföra gruppen sådant som de anser värdefullt.

I slutet av 70-talet kom Wayne W Dyers böcker om personlig utveckling som blev något av startpunkten för en genre med självhjälpsböcker som sedan dess fortsatt att strömma ut från förlagen. Den första boken som fick genomslag hette ”Älska dig själv” på svenska. Jag har läst en del av Waynes böcker men är inte säker på att jag just läst den här första boken, men jag tror att jag ändå greppat vilket hans budskap är i det stora hela. Jag tyckte det var intressant att många tolkade boktiteln som en uppmaning att vara egoistisk och jag minns en diskussion där en man undrade om det var meningen att han skulle ”älska sig själv och skilja sig från sin fru bara för att han var lite sur på henne”. För mig var svaret så självklart: ”Om du älskar dig själv så måste du förstås också ta hänsyn till hur du mår i ett större perspektiv och fundera över hur du skulle må, vad du skulle tycka om dig själv om du gjorde så mot din fru”.

Efter detta började jag ibland att tala om ”Den Goda Egoismen” som en bra drivkraft. Om man tänker som en god egoist så inser man att man har en plats i ett socialt sammanhang och att det är av värde också för en enskild individ att gruppen som helhet har det bra. Det är svårt att tänka sig en grupp där en person mår superbra och de andra lider – jag får direkt upp bilder från Emil i Lönneberga där Kommandoran i fattighuset smaskar i sig all julmat som fattighjonen fått av Emils mamma, medan de stackars hjonen lider sig igenom julen med hungern brännande i sina magar. Hur bra mådde Kommandoran av det? Kommandoran försökte nog låtsas inför sig själv att hon mådde bra, men ni minns kanske hur eländig hon var när hon ylade och gnällde nerifrån varggropen och mitt i allt elände liksom blev befriad genom att få berätta sanningen om sina illvilliga och trångsynt egoistiska handlande.

Motsatsen till Den Goda Egoismen är som jag menar det, just ”Den Trångsynta Egoismen” där man bortser från faktumet att vi alla ingår i något slags socialt sammanhang. Den som försöker vara egoistisk på det viset kommer inte att må bra och därmed kan man ifrågasätta om trångsynt egoism ens kan betecknas som egoism, eftersom den inte ens gagnar den enskilda individen.

Så, tillbaka till begreppet ”egenintresse”. Det är lätt att slänga ur sig att någon handlar av egenintresse, men jag ifrågasätter verkligen att någon av parterna i frågan om Gotlandstrafiken skulle ha något annat skäl att engagera sig i frågan om det inte fanns ett egenintresse, men frågan är då om det handlar om ett gott egenintresse eller ett trångsynt egenintresse, ungefär enligt min definition ovan. Det finns gradskillnader i hur stort socialt sammanhang man täcker in med sitt egenintresse. En del är engagerade därför att deras vuxna barn på fastlandet inte har råd att åka hem till Gotland. Andra är engagerade därför att de ser hur näringslivet och därmed alla företag på Gotland, deras anställda, deras familjer och så vidare är beroende av en bra Gotlandstrafik. Det finns några som är engagerade därför att de kämpar för att få en liten affärsverksamhet att gå ihop och därmed sin familj och ett par anställda. Ni kan själva tänka ut olika varianter på detta.

Jag har lite svårt att förstå varför man just i bedömningen av parter som Gotlandsbolaget eller Pigge Werkelin ska använda sig av just begreppet egenintresse som slagträ, därför att jag bedömer att både Gotlandsbolaget och Pigge Werkelin täcker in stora sociala sammanhang med sina ståndpunkter och idéer om hur man ska lösa Gotlandstrafiken. Då kanske någon invänder att ”de bara tänker på pengar och affärer”, men allvarligt, hur ska vi få något i samhället att fungera utan pengar och affärer? Det är det som genererar pengar till samhället. Någonstans ifrån måste vi få in de pengar i systemet som så småningom ska bli skatter som sen ska slussas ut och gagna alla samhällsmedborgare.

Varför försöker man då ofta vända till argumenten som att vissa, affärsmässiga aktörer bara agerar i ett egenintresse som om det vore ett trångsynt egenintresse som i en mycket snäv cirkel bara gagnar det egna? Alla goda affärspersoner och företagsledare är bra på att bygga relationer. Det är det som är deras styrka. Om det finns några som inser betydelsen av att ingå i det sociala sammanhanget och hur man måste förtjäna sin position i gruppen, så är det just de. Och genom att deras positioner är så väl exponerade blir de också mer granskade av gruppen.

Enligt mitt sätt att se på frågan om Gotlandstrafiken gagnas vi inte av att diskutera vem eller vilka som har störst egenintresse i att engagera sig i frågan utan det enda som är intressant är vilken lösning som vi tror är den som fungerar bäst. Hur väl nyttan av de olika lösningarna kommer att fördelas i den grupp vi bryr oss om. Var och en av oss som tar ställning i denna fråga, gör det just utifrån vårt egenintresse. Frågan är hur stor radie vi täcker in med våra respektive egenintressen? Är ditt egenintresse ett Gott Egenintresse eller ett Trångsynt Egenintresse?

Rätt ska vara rätt, låt oss alla betala för varje länk vi publicerar på internet!

/i /av

Ibland brinner hjärnan nästan upp när jag försöker förstå hur en del tänker. Idag brinner det när jag läser  artikeln på Journalisten.se ”Utgivarna: ”Inte fel att kräva betalt av Google”. (Just, Journalisten, vad blir jag skyldig för att jag lade ut den länken?).

Det resonemang som förs går ut på att Google ska betala en licens till tidningarna för att de i sina sökresultat använder fler än elva ord vilket innebär ett intrång på upphovsrätten. Likaså använder Google så kallade tumnagelsbilder.

– I värsta fall, för Google, kan de åka dit på tre saker. Tumnagelbilderna som Google publicerar utgör ett upphovsrättsintrång. Texterna som de publicerar är också så pass långa att de kan utgöra upphovsrättsintrång. Till sist är länkarna i sig ett upphovsrättsintrång, eftersom de medför ett tillgängliggörande av materialet, säger Olle Wilöf.

(Jepp, taxametern tickar, nu har jag klistrat in fler än elva ord…)

Man citerar även Angela Merkel i artikeln:

Merkel vill se ny lagstiftning som utvidgar den tyska upphovsrättslagstiftningen och som syftar till att tvinga teknikbolagen att betala en licens till medieföretagen, bland annat som ett slags kompensation för uteblivna annonsintäkter.

(Ooooops, ännu fler ord!)

Om det är så här vi ska tänka, så borde ju Google verkligen se om sitt hus och se till att kräva att alla tidningar betalar en licens till Google för att kompensera Googles uteblivna annonsintäkter. Egentligen borde ju alla vi som publicerar något alls på internet betala en licens till Google för att de låter oss bli sökbara i deras världsledande sökmotor. Om jag söker på ”åsa stenström” kommer det upp 14700 sökresultat – en del handlar om personer som har samma namn som jag, men låt oss säga att 7000 av dessa kanske handlar om mig och att en del leder till mina bloggar, mitt Facebook, mitt företags hemsida och så vidare. Tack Google – vad blir jag skyldig?

Fast nu är ju jag lite fiffig, så jag passar på att länka till Google och även om jag då inte kommer upp i 7000 länkar, så borde jag i alla fall kunna reducera min nota lite grand? Varför får jag känslan av ett nytt momssystem? Vi kanske bara borde låta en massa länkar hit och dit cirkulera gratis på nätet tills dess någon plockar ut ”nyttan” från en länk ur systemet och då får man betala? (Hur nu det skulle gå till?)

Allvarligt, vad skulle hända om Google plötsligt skulle plocka bort alla länkar till tidningar från sina sökresultat? Hur många fler besökare till tidningarnas sajter skulle det generera? Nej just, massor av tidningar som vi idag råkar hoppa in på, skulle vi aldrig någonsin komma i närheten av att läsa om Google inte fanns. Jag tror att Google borde kunna casha in en rejäl summa pengar om det blir fråga om att väga ”respektive parters kompensation för uteblivna annonsintäkter” mot varandra…

Eller, är det jag som inte fattat det här? Om någon av er som läser det här skulle vilja länka till det här blogginlägget, ska jag då ta betalt av er? Eller ska jag bara ta betalt om ni använder fler än elva av ”mina” ord?

Och, förresten, Journalisten.se, nu lade jag ut en länk till och då borde jag väl med hela två länkar kanske ha kompenserat för att jag lade in två citat här? Fast, när jag tänker efter, genom att lägga in hela två citat, så kan jag ju ha gjort andra ännu mer nyfikna på själva huvudartikeln, så då kanske ni har fått ännu fler besökare och ska det hålla på så, jag då kommer ni snart att vara skyldig MIG pengar!

NU börjar jag fatta! Jag är med! Bring me the money! Eller?

Åsa Mitt i Världens 2012

/i /av

Då var det dags att göra en inventering av år 2012. Det är märkligt att en del av det som hänt känns som att det hände för riktigt längesedan, medan annat känns som att det hände nyss.

Min superkämpe Roine som här har en passande krona på hjässan.

Årets Kämpe: Roine
Han har kämpat mot framför allt olika problem med ögonen sedan hösten 2011. Från det har det varit flera turer som försvårats av att han också visade sig ha högt blodtryck. Det har dykt upp den ena otrevliga överraskningen efter den andra. Jag tänker inte skriva ner hela historien här, men Roine påbörjade en kamp för bättre hälsa som fortfarande pågår. Det har varit ett riktigt tufft år för honom, han har fått övervinna mycket och han har visat sig ha enastående kämpakrafter. Han är verkligen Årets Kämpe! Jag älskar dig Roine. Vi fortsätter framåt.

Årets investering: Apple-aktier
Vad är ett år utan uppgångar och nedgångar? I januari fick jag för mig att jag skulle köpa Apple-aktier. Till att börja med såg det väldigt lyckat ut, som ni kan läsa i det här blogginlägget, men sen har ju kursutvecklingen varit lite så där… Men, det är spännande och kul att äga aktier i Apple. Jag hänger kvar ett tag till. Helst vill jag behålla dem i flera år. Och helst ska de förstås öka supermycket!

Jag och Niklas Myhr på ett tak i Stockholm. Oskar Stenström fotograferade.

Årets projekt: BOKEN
I januari bestämde jag och Niklas Myhr att vi ska skriva en bok ihop. En bok som handlar om Det Goda Tramset i sociala medier. Wow! Sedan dess skriver vi. Jag sitter på Gotland och skriver, han i Kalifornien och vi sköter kontakten via Facebook och Skype, plus att vi har haft ett arbetsmöte i Stockholm och två på Gotland. Det här är så roligt och inspirerande. I november hade jag en föreläsning för en liten grupp för att testa materialet så långt. Mycket spännande och givande. Tack Niklas för att du satte fjutt på den här idé- och skrivarbrasan! Snart är vi klara med boken, eller hur?

Årets födelsedag: min egen 50-årsdag
2012 var året då jag fyllde femtio den sjätte februari. Eftersom det var lite osäkert runt Roine i början på året, så valde jag att göra en enkel hantering av mitt firande. Jag bad Anne och Stefan på Maven att hjälpa mig att göra en tapas-bjudning en söndagseftermiddag. På lördagen hade Alice, Fredrik, Oskar, Dorty och Eddy kommit hit så att vi kunde fira lite mer familjärt innan det blev lite större ståhej på söndagen – fast, det var nog det enklaste ståhej jag kunnat tänka mig. Det var så skönt att ha bett andra om hjälp. Gästerna kom och gick och det kändes roligt att se så många vänner på Mavens Diner. Jag vågade mig också på att köra hela bjudningen alkoholfri, för det var ju jag som fyllde år och jag dricker ingen alkohol. Tack alla som kom och gratulerade!

Årets sociala media-överraskning: Spreecast
I våras blev jag inbjuden till en Spreecast där Mitch Jackson skulle intervjua Niklas Myhr. Jag hade inte en susning om vad en Spreecast är och hade inte en aning om vem Mitch Jackson var. Men, jag hoppade in i Spreecastvärlden. Och så glad jag är över det! Tack vare Spreecast har jag lärt känna Mitch Jackson och Debbie Elicksen, jag blev sugen på att läsa Chris Brogans och Julien Smiths böcker och i en Spreecast där Murray Izzenwasser deltog sa han plötsligt ett par enkla ord som gjorde att jag plötsligt fattade hur vi skulle göra en sak tydligare i boken. Känslan är att jag fått chans att mingla med personer i USA fast jag suttit hemma i min soffa i Kappelshamn.

Årets föreningsinsats: Tillväxt Gotland
I början av året stod Tillväxt Gotland utan verksamhetsledare. Samtidigt skulle styrelsen forma en ny verksamhetsidé för Tillväxt Gotland eftersom den gamla tjänat ut delar av sitt syfte. Parallellt med detta skulle det hållas årsmöte och också anställas en ny verksamhetsledare. En ganska rörig start på föreningsåret. Efter årsmötet började verksamheten hitta formen och det arbetet pågår ännu. Esso Eriksson blev ny ordförande, Monica Ivnäs anställdes i början av sommaren som ny verksamhetsledare, vi arrangerade som vanligt årets Företagardag och när vi hade det sista styrelsemötet nu i december så kändes det som att vi tagit oss igenom ett förvirrat 2011 (då alla förutsättningar ställdes på ända) följt av ett nystartande 2012 (då de nya förutsättningarna kom på plats) och nu när vi går in i 2013 så kan vi äntligen få både kraft och tempo i verksamheten.

Alice som varit Superduktig under 2012!

Årets Prestation: Alice
Vår ambitiösa och superduktiga Alice har i år överträffat sig själv genom att både sköta sina studier på Södertörns Högskolas Entreprenörsprogram och samtidigt vara marknadsansvarig i SERO, tillsammans med Poian Shafiee vara ansvarig för insparksveckorna i början på höstterminen och däremellan hann hon med att jobba som marknadsassistent för Drömstugan under sommaren. Hon har haft alldeles för få lediga timmar det här året, men hon har också åstadkommit massor som gjort skillnad för många andra. Jag önskar att 2013 blir året då hon ger sig själv mer tid att andas.

Årets Fredsinsats: Ronny Edry
Jag kan knappt skriva om detta utan att tårarna börjar rinna. Den kärleksfulla fredsrörelse, Israel loves Iran, som Ronny startade i mars har spridit sig som en god epidemi från människa till människa, från land till land. Jag hade äran att göra en intervju med honom i somras, via Skype, och efteråt kändes det som att jag hade pratat med den nutida Gandhi. Jag har den allra största respekt för det arbeta han och många andra lägger ner på att väcka lusten till fred i mellanöstern. Titta på den här filmen så berättar Ronny själv hur allt gått till.

Årets Äntligen: Apple Store i Täby
Som vi väntat på att det skulle komma en Apple Store till Sverige. Vi har inte heller haft möjlighet att besöka någon Apple Store utomlands, så det var både vårt första besök i en Apple Store över huvudtaget och vårt första besök i en Apple Store i Sverige. Vi åkte dit en knapp vecka efter att den hade öppnat och den var precis så bra som vi hoppats, fast förstås ännu lite bättre. Trevliga och kunniga Apple geniuspersoner, grupper med kunder som fick lära sig olika saker på plats, en så inspirerande och skön miljö.

Årets bilskifte: Volkswagen Tiguan 2010 TSI
Jaha, då var det dags för en ny bil igen då. Jag skrev redan för ett år sedan att vi nog skulle vilja ha 4W igen och i höst hittade Roine den här perfekta bilen. Vi har aldrig köpt en bil som vi är så totalnöjda med. Jag känner omtänksamheten i detaljerna. Det är nästan som när vi köpte vår första Macdator i april 1989 – efter det gick det inte att tänka sig något annat än en Mac. Jag vet inte ännu om jag för alltid kommer att vara hängiven Volkswagen eller om det är just funktionerna i bilen jag gillar och de kan jag antagligen få i en annan bil också? Fast, varför chansa? Volkswagen Tiguan – Wow säger jag!

Krister Dahlström, Eva Bofride och Rickard Söderberg på Clarion Hotel Visby.

Årets frukost: Rickard Söderberg
I samband med att Rickard skulle hålla en föreläsning om kulturellt entreprenörsskap i Visby, passade han på att planera in en frukost med mig, Krister Dahlström och Eva Bofride. Vi har jobbat med operasångaren Rickard Söderberg sedan augusti 2011, men aldrig träffat honom, så det kändes så roligt att äntligen få möta honom öga mot öga. Frukosten var så intensiv och inspirerande och det var mycket roligt att se hur Krister och Rickard fann varandra i sitt gemensamma intresse för Japan, även om det kom från helt olika håll. Kristers Kendoträning och Rickards rollspelande. På eftermiddagen var både jag och Roine och lyssnade på Rickards föreläsning. Jag känner mig så stolt över att vi har denna kloka och engagerade person som kund! Go Rickard!

Årets dansföreställning: Svansjön
Fredrik ”Benke” Ryman har igen lyckats göra en helt outstanding dansföreställning där han inte bara jobbar med koreografin, utan allt är ett intimt samspel där varje detalj man ser är en del av dansen. När Benke skapar så kan både ljud, ljus och kulisser dansa och dansarna själv utför sådana prestationer att man knappt tror det är möjligt.

Årets lokala framgång: hamnen i Kappelshamn
Vi började kämpa för att hamnen i Kappelshamn inte skulle säljas hösten 2009. Det har varit så många turer i detta, men även om vi fått försäljningen att bromsas så har vi inte känt att politikerna tagit oss på allvar när vi pratat om vikten att ha kvar hamnen som en del av den gotländska infrastrukturen. Många har istället sett hamnen som något ”lokalt litet gulligt byprojekt”. För oss har det varit en fråga för alla gotlänningar. Till sist, efter de sista turerna då vi bland annat fick vår första kontakt med Anders Lindholm på Region Gotland, kändes det äntligen som att någon lyssnade och förstod. Stefan Lundgren, Katarina Skoglind, Berra Sandström och Leif Söderström – vi klarade det faktiskt! Vi har nått det första delmålet. Hurra för oss! Hurra för att gotlänningarna får en chans till att kunna behålla hamnen!

Nyåret
Detta blir nyåret då alla ska vara PK och skippa fyrverkerierna. Tänka sig. Dessutom har det visat sig att de där rislyktorna som en del skickar upp kan dimpa ner i kohagar och då förstörs komagar genom att de äter upp metalldelar från lyktorna…

Man kanske kan få tända ett ljus? Nej just, de sotar ner, röken innehåller dåligheter. Ficklampa? Hm, men batterierna då? Tindra lite med ögonen??? Tja, vad kan jag säga? Utvecklingen går framåt!

Framtiden är ljus och nu börjar 2013 som kan bli allas vårt bästa år någonsin!