Att vara kvinnlig företagare

/6 Kommentarer/i /av

Det är en sak jag inte fattar och det blev så tydligt idag när jag kikade på Facebook-gruppen Biz Woman. Jag blev direkt avkyld när jag såg att diskussionsämnet var ”Hur står det egentligen till med självkänslan?”.

Varför kan vi inte tala om kvinnors företagande utan att i samma andetag nämna sådant som självkänsla, hushållsarbete, härskartekniker och trams om att vi måste våga ta betalt?

Jag har varit företagare sedan 1991. För mig finns det massor av andra intressanta frågor att diskutera och jag diskuterar dem gärna med både kvinnor och män. Men, om jag försöker mig på att nätverka med just kvinnor som är företagare, så hamnar man alltid i en massa terapi och personlig utvecklingsprat som verkar ha sin grund i att jag som kvinna nog mår lite dåligt och törs lite mindre just för att jag är kvinna.

Boring.

Halvhjärtade renlighetsförsök

/i /av

Det är inte lätt att i dessa tider av svininfluensa veta hur man ska förhålla sig till omvärlden. Svininfluensan verkar kunna vara allt från en liten pust med feber som man knappt märker, till totalt utslagna lungor! Å ena sidan haussas sjukdomen upp som värsta katastrofen, å andra sidan är det knappt någon som märkt av den. Utom de som verkligen har blivit smittade. Till exempel de som smittades på sin Cypernresa veckan innan vi var där.

När jag kollade runt innan resan kunde jag läsa att Cypern är det land i EU där smittan sprider sig snabbast. Okej. Smart att åka dit då, eller?

Så, vi tänkte att vi skulle vara extra duktiga på handhygien och undvika folksamlingar så gott det gick. Vi hade små flaskor handsprit i väskan, tvättade händerna ofta och försökte tänka oss för. Jag försökte göra som vårdpersonal gör när de går på toaletten. De har något smart system för hur de tvättar sig och sen håller i en pappershandduk när de skruvar till kranen och öppnar dörren. Fast, när jag väl kommer till dörren börjar det kännas fånigt att inte använda händerna och så POFF har jag tagit i dörren eller handtaget i alla fall…

När jag i söndags skulle hem till en familj med små barn tänkte jag att jag skulle undvika kroppskontakt. Fast så kom den lilla tvååringen och vill ha en kram. Så vaddå? Jag är väl inte gjord av sten heller? Hon har aldrig velat ha någon kram förut…

Och så är det ju inget som händer. Vilket gör att man känner sig ännu mer fånig om man försöker hålla sig till hårdare hygienregler. Nä, den här baconfebern är inte lätt att hantera.

Agent Ymer Ysterkvist

/8 Kommentarer/i /av


Jag hade en västgötaspets som hette Lubbe när jag var liten. Attityden, arbetslusten och sättet att smita mellan benen på folk känner jag igen. Kul film!

Trendig igen då…

/i /av

Nu har det hänt igen! Fast den här gången var trendspanarna riktigt snabba tycker jag. Först åker jag och Roine till Pafos på Cypern och några dagar efter att vi kommit hem, ja då åker H&M-arvingen Jan Bengtsson dit med Isabelle Pierrou för att gifta sig.

Okej då, vi bodde inte på Hotell Almyra och vår vistelse kostade inte 80 miljoner – vilket delvis kan bero på att vi inte gifte oss heller. Men annars så valde de av någon anledning att förlägga sitt bröllop till just Pafos på Cypern. Vad tror ni? Kan det verkligen vara en slump?

Hela idén med sport har fel utgångsläge

/1 Kommentar/i /av

Nu kliar de sig i huvudet och undrar vad de ska göra med Caster Semenya från Sydafrika. Är hon man eller kvinna? Kan hennes resultat räknas eller inte?

Jag är ju inte så himla sportintresserad egentligen. Jag blir mer filosofisk när jag är i närheten av sport än att jag känner tävlingsnerven väckas till liv. Ibland gör sig folk märkvärdiga genom att säga att man inte kan tävla i musik och med detta sågar de tävlingar som Melodifestivalen eller Idol. Fast man anser tydligen att man ändå kan tävla i idrott?

Uppenbarligen kan man tävla i både idrott och musik eftersom sådana tävlingar pågår varje dag. Men är det inte väldigt förutsägbart? Ovanligt långa människor blir framgångsrika på basket eller höjdhopp. Ovanligt bastanta människor blir framgångsrika på slägga. Varför sätter man inte resultatet mer i proportion till den tävlandes förutsättningar? I boxning har man viktklasser och i golf har man handikapp. Det gör ju det hela mer spännande. Och gör att det blir större variation i de tävlandes förutsättningar.

Nog skulle det vara intressant om fler sporter utgick ifrån de individuella förutsättningarna och mätte prestation och resultat i proportion till dessa?

Jag inser att det inte fungerar för alla sporter, men just friidrott vore väl tusen gånger mer spännande om de tävlande varierade med i längd och vikt? Då kanske det inte längre skulle ha någon betydelse vilket kön den som tävlar har?

(Ja ja, alla sågningar av detta inlägg välkomnas tacksamt. Det är inte jag som inte gillar sport som ska yttra mig om sådant här, Jag är så klart ute och simmar. Men ändå. Liiiiite kul är tanken, eller?)