Tankar om Cypern
Jag är ännu inte i skick att göra i ordning bilderna från Cypern, men jag orkar skriva några reflektioner jag gjorde under resan.
Jag hade mina förväntningar med mig och Roine som gjort FN-tjänst på Cypern hade förstås både minnen och förväntningar med sig. Vi blev båda lite snopna över att Pafos var en så exploaterad turistzon som det var. Vi valde ju att åka just dit för att slippa massturismen vid Agia Napa och Fig Tree Bay. Men mycket har hänt sedan Roine var där sist… Dessutom bodde vi mitt i stan, nedre delen = turistzonen. Läget var bra ur aspekten nära till affärer, restauranger och de arkeologiska områdena, men mindre bra ur aspekten trafikljud och långt till bra badstränder (fast vi hyrde bil, så för oss var det inget stort problem).
Jag vill inte rekommendera Hotell Basilica som vi bodde på. Dels för att det var mycket trafik utanför, men framför allt därför att det var lite ofräscht. Korridoren hade en smutsig illaluktande heltäckningsmatta och städerskan verkade städa lite hipp som happ utan logik och aldrig så att det kändes fräscht. Om man gillar att bo nära stadslivet i övrigt och/eller är rysligt intresserad av de arkeologiska områdena (världsarv faktiskt) så är läget dock perfekt. Nära till både hamnpromenaden, restaurangatorna och allt kvällskul.
Cypern har gjort en enorm satsning på turism, vilket innebär en avsevärd standardhöjning på flera plan. Framför allt var vägarna fina och breda, vilket gjorde att det inte var så läskigt att köra över bergen som på exempelvis Kefalonia eller Kreta. Det fanns hyfsad tillgång till internet och så gott som alla butiker och restauranger hade GPRS-dosor för betalning med kort. De flesta toaletter var också okej, dock med något undantag där man kanske inte tyckte att det var så viktigt att ha en sits på toalettstolen…
Även om jag läst om engelsmännens närvaro på Cypern, så fattade jag inte hur mycket deras närvaro påverkar förrän jag var på plats. Dels talar massor av cyprioter riktigt bra engelska, somliga med perfekt brittisk accent. Dels är det många britter (och förstås också andra nationaliteter som tyskar eller ryssar) som köper hus på Cypern. I den lilla staden Polis hade flera av serveringarna ett riktigt engelskt utbud med homemade cakes och english breakfast. (Jodå, det var så på nästan alla andra platser också, men i Polis kändes det extra mycket brittiskt). Tråkigt var att engelsmännen påverkat maten så att jag t.ex. fick en ”gurkmajonäs” till min friterade bläckfisk istället för citron, eller att det kändes som att det var lite väl mycket mashed potatoes och jacked potatoes.
Fast, engelsmännen var ju roliga också. Det var kul att gå förbi riktigt engelska barer och en restaurangskedja som heter Tea for Two.
Cypern ligger nära arabländerna, men inte förrän jag var på plats såg jag att ön var mer arabisk än andra grekiska öar. Torrare landskap, nästan ökenaktigt på somliga sydsidor av bergen och en hel del palmer. De senaste åren har de också börjat odla bananer i området runt Pafos.
Jag hade inte fattat att städerna var så stora på Cypern! Både jag och Roine var också imponerade av att det byggdes så mycket i rasande tempo. Känslan var att Cypern befinner sig i en enorm expansion, allt går uppför, optimismen är stor. Härligt.
Av de platser vi besökte var Polis det ställe som vi gärna hade bott på. Där var mer bykänsla och ännu inte så hårdexploaterat. Trakterna runt om var också mycket bördiga, vilket inte är så vanligt på Cypern.
Den allra häftigast stranden vi hittade var Courion Beach. På kartan fanns en markering att där var sandstrand, men i övrigt visade både skyltar och karta mest att där finns arkelologiska lämningar – så man tror inte att just stranden ska vara så fin som den är. Härlig sand, häftig omgivande natur med höga berg och vildmarkskänsla, samt höga vågor – surfare brukar visst hålla till här, men så höga var inte vågorna när vi var där.