Almedalsveckan
Idag har Almedalsveckan inletts och vi var inne en sväng på kvällen. Käkade BabyRibs på O´Learys, lyssnade på Annelie Rydé och sen på Göran Persson som backades upp av tusen SSU:are.
Jag tycker det är jättesvårt att fatta var jag står politiskt. Jag gör sådana där tester på webben, typ valkompassen, och blir inte ett spår klokare. Det mesta Göran säger låter toppenbra, men så tycker jag om en del andra politiker också. Jag tror att jag egentligen behöver ett nytt parti. Ett som både ser till individen och kollektivet. Jag vill att så många som möjligt ska ha det bra, men jag blir sur när folk inte är med och tar ansvar och stöttar upp när det behövs. Jag gillar inte heller att man som anställd har en massa tryggheter inbakat, medan man som företagare mest har skyldigheter (PLUS naturligtvis den här friheten som jag gillar SÅ mycket!)
Jag kommer att ha beslutsångest fram till valdagen, som vanligt.
Min 19-åriga dotter är på plats i Almedalen. Ska visst vara där hela veckan och lyssna till partiledarna.
Haha! Ser just att denna kommentar är något för intresseklubben att anteckna. ;o)
/elin i björken
Ja, så står jag också… just nu känns Företagarbiten och barnomsorgen som de viktigaste punkterna för mig inför valet.. men har inte hittat något párti som tilltalar mig riktigt ännu… vi får se!
hittar inte heller ngt parti…tyvärr verkar det omöjligt att arbeta med politik o samtidigt inte bara se sig själv o sin egen tid vid makten utan arbeta framåt…dessutom verkar de som arbetar med politik vara välmående familjemedlemmar, med god ekonomi o goda uppväxtförhållanden varför det inte finns utrymme för inriktning mot sjuka, gamla, psykiskt/fysiskt handikappade som aldrig kommer att prestera 100% i arbetslivet…nåt sånt…
Å ena sidan tror jag djupt inne i själen att det är livsfarligt att bygga ett samhälle med allt för stora skillnader mellan ”folk och folk” – det måste med automatik generera konflikter och så småningom interna strider.
Å andra sidan vore det bra om varje individ kände sig trygg och stark att göra sina egna livsval, att känna att man bär möjligheterna i sin hand, att det inte beror på någon övermakt.
Jag blir ledsen både av att se människor som hamnar i svåra livssituationer som gör att de måste få hjälp av samhället OCH av att se människor som bara flyter med och anpassar sig efter den förväntade gruppnormen.
Men, om jag som individ ska må bra måste jag leva i ett gott samhälle där vi tar hand om varandra. Jag gillar dock inte att man sätter företagare i ett slags motsatsförhållanden till att ”ta hand om varandra”. Företagare är också människor som mår bra om de lever i ett gott samhälle. Företagare är oftast företagare för att få verka mer fritt och utveckla egna idéer – myten om att företagare är onda människor som bara vill tjäna pengar är falsk.
Men, alla människor behöver pengar för att leva. Företagaren tar själv risken för sin försörjning, en anställd behöver inte bry sig på samma sätt.