Tintin & Beatrix Potter

I Svenska Dagbladet kan man läsa att Spielberg ska göra film av Tintin. Åh så kul! Jag fattar precis hur bra det kan bli. Så sätt fart nu Spielberg!

Sen längtar jag efter att filmen om Beatrix Potter ska komma till Sverige. När den kvinnan började teckna djur med kläder så var inte världen full av Disneys filmer och allt annat tecknat barn-skoj som vi är vana vid idag.

Mer information finns på den officiella film-sajten eller på den engelska sajten om filmen. Skulle ditt behov av Beatrix Potter kräva mer, så kan du också gå till Peter Rabbits sajt.

Utvecklingsproppar med evig makt?

Minns ni att jag skrev om Aktionen på Furillen i juli? Den följdes av fler möten då Ruteborna visade sitt stöd för Johans Hellström och hans arbete med att utveckla sin verksamhet på Furillen. Problemet är enskilda individer som gjort det till sin livsuppgift att överklaga hans bygglovsansökningar. Processen har nu pågått i fyra år och Johan orkar inte längre jobba i den här motvinden och har inte lust att lägga pengar på juridiska processer istället för att utveckla idéer. Nu har han varslat all sin personal.

Jag blir alldeles kall i magen. Fabriken Furillen har stort symbolvärde för utvecklingen på norra Gotland – ja HELA Gotland. Genom att Johan vågade, genom att han visade att man kan lägga ambitionsnivån högt, så har han säkert smittat fler med i alla fall små skvättar med entusiasm. Han har visat att man KAN starta hotell ute i obygden och göra det till en succé.

Ska alltihop falla på att enstaka individer med något som verkar vara nästintill paranoid maniskhet fortsätter att leta med mikroskop för att klura ut nya sätt att överklaga? Det här handlar inte längre om den enskildes rätt att överklaga, det här handlar om enskilda individer som helt tappat proportionerna i tillvaron.

Artikel i Gotlands Allehanda.
Artikel i Gotlands Tidningar.

På gränsen till klotång

Tack och lov smälte nästan all snö bort i helgen. Våren är här!

Hade det fortsatt med snö hade jag nog fått köpa en klotång. Jag har aldrig klippt klor på mina katter, eftersom de brukar sköta sina klor själva, genom att vara ute och nöta ner klorna mot träd. Men den stora katten Silver som egentligen har perfekt vinterpäls, han gillar inte att gå ut när det är snö… Hans klor har vuxit till besvärande längd. När han går över golven hör jag hur klorna klapprar i parketten. När han lyckligt trampar på en filt eller på min stickade tröja, ja egentligen vad som helst som är av tyg, t.o.m. lakan, så fastnar han hela tiden med någon klo.

Vi kan inte ha det så här. I förra veckan var jag inne på att jag nog måste köpa en klotång. Men nu kom våren. Tur. Nu går katten Silver ut igen och sköter sina klor helt själv. Puh.

Människan bakom, del 2

En annan aspekt på det här med människan bakom det som man visar upp är Britney Spears. Vad tänkte ni när hon slog igenom? När ni såg den här söta, unga tjejen dansa sexigt i skoluniform, när ni hörde henne intervjuas och hon var så ”superproffsig” rakt igenom. En karriärmaskin som idag blivit ett monster.

När hon dansade i sin skoluniform tänkte jag tankar om att det inte kunde vara bra. Att hon måste bli skadad i självuppfattningen när hon så hårt har gått in i rollen som professionell artist, fast hon då var så ung. Hon byggde sitt värde i graden av söthet och sexighet och i dans- och sångprestationer.

För ett par år sedan började hon ifrågasätta sin yta och började visa upp andra sidor av sig själv, ungefär som för att testa gränserna ”duger jag även om jag visar upp det som finns här bakom?”. Det är patetiskt på så vis att det exakt stämmer med vad man hade kunnat förvänta sig, men är allra mest sorgligt. Det handlar om en människa.

Vore det inte på tiden att musikindustrin OCH barnstjärnornas föräldrar blev lite klokare?

Människan bakom

Igår var det viktigt att visa upp sin mest välpolerade och marknadsanpassade fasad. Väldigt många har lärt sig att göra så. Men när hela marknaden flödar över av välanpassade erbjudanden som smickrar och lockar och bugar och bockar – vad vill vi ha då? Då börjar vi leta efter de udda grejorna, det som sticker ut och vi vill veta vem som är personen bakom och vi vill veta hur den personen verkligen är.

I Dagens Nyheter har framförts kritik mot att Carl Bildt bloggar, vilket han besvarar i en artikel idag. Jag delar inte Carl Bildts politiska åsikter, men jag tycker att han gör alldeles rätt som bloggar. I sin egen blogg kan han visa upp en sida av sig själv som han står för. Okej, det kanske kommer med en del sidor som inte bara är trevliga, som hans berömda arrogans, men vaddå: om de som röstar på honom accepterar ”det onda med det goda” så är det ju helt okej.

Människor jag samarbetar med har både bra och dåliga sidor, men om jag känner att de i hjärtat vill något bra som har stor betydelse, så har jag överseende med det dåliga. Det blir lättare att åstadkomma något tillsammans om man kan släppa på maskerna och inte ständigt går runt och låtsas att man är någon annan än den man är.