Det gamla skolhuset vid Takstens är sålt. Sålt?

Ibland hänger jag inte riktigt med. Jag har nog hört att det var en del gamla byggnader som skulle säljas ut och att det i sig var ganska konstigt. Vem vill köpa ett K-märkt gammalt hus och sedan lägga ner pengar på att bevara det? Inget får ju ändras på de här husen och det finns varken el eller vatten i dem.

Men, jag har inte riktigt brytt mig.

Tills idag då jag inser att Gamla Skolhuset vid Takstens i Lärbro är sålt till en privatperson. Va? Nu blev allt så uppenbart orimligt. För det första ligger byggnaden precis vid två andra gamla hus på Takstens och dessa fortsätter väl att vara någon slags museum? Ska den nya ägaren till skolhuset liksom ”kila sig in” där på kanten och leva privatliv?

I radiointervjun säger den nya ägaren att hon ska ha huset för att koppla av i. Hon är uppenbarligen av den sort som kopplar av när hon får hugga tag i saker, typ bära ved och vatten. Själv skulle jag inte vilja bo så primitivt. Jag vet inte hur länge det går att vistas i huset, men om man inte är känslig för kyla, fukt och drag så kanske det är möjligt att utnyttja huset från april-oktober?

Hur som helst är detta förstås på den nya ägarens ansvar och hon har säkert tänkt igenom allt ovan och uppenbarligen kommit fram till en annan bedömning än min.

Men, då ställer jag mig fortfarande frågan om det är rimligt att Gotlands Fornvänner säljer fornminnen? Sommaren 1994 ställde min mamma ut vävda landskap på Takstens, i huset precis bredvid skolhuset. Alice gillade det här lilla skolhuset. När det kom besökare tog hon dem med på en guidad tur i skolhuset. (Ja, den ungen har ju alltid varit snabb på att lära sig saker).

Jag har för mig att byggnaden är Sveriges minsta skolhus. Det gav en mycket speciell känsla och insikt att kliva in i den här lilla byggnaden som både var lärarens tjänstebostad och barnens skolhus. Man kan knappt fatta att de lyckades få ihop tillvaron på så liten yta. Visserligen finns det en öppen spis, men det är lätt att föreställa sig hur frusna de har varit.

Nu är huset privat. Det betyder att upplevelsen av huset också blir privat. Jag tycker inte att det är rätt av Gotlands Fornvänner att sälja ut en sådan här byggnad. Jag tror att bevararna behöver bli bättre på att tänka kommersiellt så att de inte behöver sälja byggnader för att tjäna pengar, utan istället kan tjäna pengar på att behålla byggnaderna. Jag menar, om de kan gå så långt som till att sälja hus, så skulle de ju lika gärna kunna vika några veckor exklusivt för uthyrning och sedan satsa på att hålla byggnader öppna, just som muséer. Eller, varför inte hyra ut byggnaderna till olika utställningar?

Nä, jag står absolut på Lärbro Hembygdsförenings sida. Det är fel att Gotlands Fornvänner har sålt det gamla skolhuset på Takstens!

(Tillägg: förresten kom jag på att jag inte skulle känna mig bekväm med att bo i ett så gammalt hus just på Takstens. Där lär ju Takstainarn husera. Och då när mamma hade sin utställning där kände jag alltid ett obehag så snart det började skymma. Jag brukar inte känna obehag och jag har aldrig sett ett spöke. Men att övernatta på Takstens? Nej, det skulle jag inte göra…)

Norska och gotländska matpreferenser…

Efter Petter Stordalens vilda föreläsning under Almedalsveckan kändes det som att hans närvaro i och med Choice Hotel/Wisby Hotel, blev mer synlig och etablerad här på ön. Även om Petter är megakänd i Norge så är han ännu inte så känd i Sverige. När jag nämner hans namn under samtal är det sällan den jag pratar med vet vem han är. Men de vet vad Choice Hotel är, så det är nog bara en tidsfråga innan han är allmänt känd.

För Gotlands del vore det både roligt och spännande att få in mer av hans entusiasm i utvecklingsarbetet. Nu visar det sig att det också finns en kulinarisk koppling mellan Gotland och norske Petter: torskhuvuden. Här på Gotland tillagas torskhuvuden, fast under benämningen torskboddar. I Norge heter det torskehoder och är en rätt som Petter verkligen uppskattar… Av bilderna att döma hanterar de lite större torskar i Norge än vad vi får upp i Östersjön.

Om ni vill se när Petter tillagar torskehoder kan ni klicka här!

Undrar om det här betyder att han också gillar lambskallar? I så fall kommer Gotland och norske Petter att trivas bra ihop. I alla fall är det tydligt att också Lambskallar/Smalahove ingår i den norska dieten:

Smalahove
Kokt fårskalle. Köttet saltas – röks ibland – och torkas. Därefter kokas det och serveras med rotmos och potatis. Liksom med den gotländska varianten lambskalle äter man alla delarna – även ögonen om ens nerver tillåter. Smalahove är en traditionell festrätt från Västra Norge som brukar serveras på hösten och vid jul.

Än så länge har jag sluppit undan både torskboddar
och lambskallar och för övrigt gillar jag inte surströmmning…

Romernas utanförskap i Sverige

Sedan jag flyttade från Uppsala 1988 har jag inte haft någon inblick i hur romernas situation har utvecklat sig. Idag läser jag en artikel i Dagens Nyheter om att svenska romers utanförskap är osannolikt stort.

Det är riktigt svårt att ta in att det hänt så lite med just romernas situation i jämförelse med andra etniska grupper, som till och med har en kortare historia i Sverige. Är det kanske just den nedärvda traditionen med ”antizigenism” som är en starkt bidragande faktor och i så fall från båda håll?

Jag hoppas att den här nya utredningen verkligen leder vidare till något bra.

För mig kommer det alltid att finnas en bra koppling till romer genom att min pappa hade bra kontakt med en romsk familj på Gotland under sin uppväxt. Han kände sig hemma hos dem. Jag skulle egentligen vilja veta mer om romerna på Gotland och jag tror att hövdingen hette Dimitri, men jag har inte lyckats hitta någon information. Skulle någon som läser det här blogginlägget känna till hur det var med romerna på Gotland under 30-50-talet så skicka gärna ett mail till mig!

Dumparburgare?

Den destruktiva kreativiteten tar sig nya former. Dumpning av hamburgare. Jag är inte överdrivet förvånad, men reagerar på översittarbeteendet. När det gäller att vaska champagne är det en grej som inte tar så lång tid att utföra samtidigt som krögaren får bra betalt och de som tillverkade champagnen lär inte märka något av det. Men att beställa 50 hamburgare för att äta en och slänga resten… Då har man först utsatt personal för att laga till alla hamburgarna på plats. Andelen förnedring är hög. ”Jag kan göra så här mot er därför att jag har råd och ni kan inte göra annat än att utföra beställningen”.

Lägg till den globala situationen. Om vi tänker oss att en hamburgare kostar 40 kronor. 50×40 kr = 2 000 kronor. Dessa 2 000 kronor i papperskorgen är ett mycket större hån mot människor som har ont om pengar och mat än Gudrun och F!:s brasa med 100 000 kr. Gudrun fick massor av uppmärksamhet och fick ut ett budskap, vilket antagligen gjorde att pengarna i reklameffekt växlades upp till ett par miljoner. Hamburgare som man slänger är bara hamburgare som man slänger.

Det är synd om de stackare som tror att dumpande av hamburgare gör dem rika. De bara visar sin fattigdom och ynkedom. Att vara rik på riktigt är något annat. Lyssna till exempel på Julia Bendelins sommarprat, där hon bland annat berättar hur hon är rik.

Uppdatering: nu skriver också Aftonbladet om dumpningen av hamburgare…

Vi vill ha tåg på Gotland!

Jag läste just en notis om att Tuulikki Borgman lämnat som medborgarförslag att vi ska lägga tillbaka järnvägen och köra tåg på Gotland. Nu är väl en sådan grej inte löst i en handvändning, men åååååh, jag vill också!

På den här kartan kan ni se järnvägens sträckning på Gotland under den tid den fanns. Det verkade så mysigt att kunna ta tåget på Gotland. Mina föräldrar och syskon brukade ta tåget från Roma till Björklunda för att bada. Badtåget.

Så, tåg på Gotland? Ja tack!