Väldigt många verkar tänka på qigong som något man gör för att stressa av och det passar ju fint in när många också talar om utbrändhet titt som tätt. Eftersom jag har haft daglig migrän i hela mitt vuxna liv är det här med att stressa av och ta det lugnt inte direkt något som lockar. Mitt problem är mer sällan att få mer tid att vara ”passiv” utan istället har det handlat om att hitta sätt att kunna vara mer aktiv. I min tillvaro är det så att jag alltid har vetskap om att jag när som helst måste lägga in bromsen och kurera migrän. Oftast löser det sig enkelt med medicin, andra dagar går allt i baklås och jag är helt utslagen ett dygn.

Primärt lärde jag mig qigong för att jag hoppades att det skulle lindra min migrän, men min migrän är envisare än så. 1997 försvann min allergi efter två veckors träning och jag kände mig piggare och starkare – men migränen fortsatte att leva sitt eget liv. Vilket irriterar mig, eftersom jag anser att den qigong jag lärt mig har hög potens i att kunna lindra eller helt ta bort olika symtom. När min mamma dog i juli 1997 hade jag tränat qigong exemplariskt sedan februari, men då fick träningen en så kraftig törn att jag efter någon månad tappade sugen helt. Sedan dess har jag gjort ett par försök att återuppta träningen och fortfarande har migränen varit min främsta motivation.

Nu, 2010, har jag varit i övergångsåldern några år. Det har påverkat mig på flera konstiga sätt och framför allt har jag känt hur jag tappat ork. Mitt främsta mål med träningen är nu att återta krafterna. Händer andra bra saker som att min allergi försvinner på nytt eller att min migrän minskar är det toppen, men först och främst måste jag bli piggare.

Jag tränar inte qigong för att minska stress i mitt liv, snarare för att bli bättre på att hantera olika saker inklusive stress. Jag tränar qigong för att verkligen fylla mig med qi, livsenergi. Det innebär att träningen inte handlar om att bara ”spänna av för att man ska det”, målet med träningen är aldrig att ”bli så avspänd som möjligt”.

Mitt mål är att förfina mitt sätt att utöva rörelserna så att jag med minsta möjliga anspänning kan hålla olika positioner som underlättar för qi att strömma balanserat i min kropp. Det handlar mycket om att tänka, känna och lära sig i vilka lägen det blir bra. Flytta foten någon millimeter, röra axlarna en aning bakåt, minska svanken och så vidare. Jag brukar tänka att mitt skelett är som staplade klossar och att det krävs mycket lite för att klossarna ska tippa över, men å andra sidan, om man hittar rätt position, behövs mycket lite för att bevara den positionen.

I positionerna kan man sedan aktivt jobba med andning och rörelse för att fylla på kroppen med qi.

Vissa dagar fungerar det här med qi bättre än andra. Om jag har ont är det svårare att hitta de här positionerna och att hålla kvar – man ska inte ens tvinga sig att hålla kvar om det inte känns bra. Tricket är att upprätthålla träningen de flesta dagar (jag kan inte träna om jag är helt utslagen förstås) och sen kommer de bra qi-dagarna tillbaka.

Eftersom jag har migrän dagligen kan jag inte planera in rutiner som vanligt folk. Nu i höst när jag började träna qigong försöker jag snarare ”lura mig själv” så att jag inte ska sluta. En viktigt del är att jag tänkt att ”en gång är bättre än ingen gång och varje gång är bättre än ingen gång”. Enligt det jag har lärt mig ska man träna qigong två gånger per dag om man har ett hälsoproblem, medan friska personer kan nöja sig med en gång. Men den här gången har jag tänkt själv och bestämt att om jag lyckas träna qigong blott en gång de flesta av veckans dagar så är det ändå toppen!

Detta har jag lyckats med i snart en månad.

Samtidigt har jag ibland kompletterat med en andningsmeditation, men det har jag sett som ”något extra”, en bonus. Jag har inte satt som mål att jag måste träna qigong och meditera varje dag. Men blir det så blir det. Det här har avsevärt minskat mina känslor av skuld och misslyckande, varför det har blivit enklare att träna.

Därför är jag väldigt försiktig med att utöka dosen, men nu leker jag med tanken att i alla fall på helgerna lägga till ytterligare ett pass qigong varje dag. Men, det viktiga, kärnan i allt, är fortfarande att jag klarar det här enda passet qigong varje dag. Om jag efter ett par månader verkar klara att ta två pass om dagen varje helg, kanske jag permanentar det i min rutin.

På lång sikt hoppas jag komma upp i en träningsdos med två pass qigong, en–två meditationer och en utjämning per dag. Men det kanske inte är förrän om ett år. Det viktigaste just nu är att inte ta på mig mer träning än vad jag verkligen klarar att planera in och genomföra.