Kvinnohälsa och växtöstrogener

Om jag skulle få börja om mitt liv önskar jag att någon gjort mig uppmärksam på detta med växtöstrogener (även kallat fytoöstrogener) redan när jag var 15-20 år. Istället är det först nu, när jag är 62, som jag förstått hur viktigt det är för mig att alltid se till att jag fyller på med tillräckligt med växtöstrogener om jag vill må bra.

Som kvinna är hormonerna en följeslagare genom livet på gott och ont. Det är under de fruktsamma åren den hormonella cykeln som om och om igen förbereder vår livmoder för att kunna ta emot ett befruktat ägg och när inget befruktat ägg kommer, rensas allt ut i en menstruation och så börjar det om på nytt. Under de åren finns det många kvinnor som har mer eller mindre besvär med PMS, mensvärk och migrän som också följer den här hormonella cykeln.

Någon gång efter 40 brukar de flesta kvinnor uppleva hormonella förändringar under övergångsåldern och klimakteriet som i slutänden leder fram till menopaus då man helt har slutat att menstruera.

Och ja, det finns kvinnor som är lyckligen skonade från att märka av sådana här hormonella förändringar, som seglar genom livet helt oberörda, men det är inte dem jag riktar det här blogginlägget till.

Jobbiga hormonella symptom genom mitt liv

Eftersom jag redan som trettonåring hade svår mensvärk en gång i månaden, har jag hatat hormoner sedan dess. Hormonella förändringar har alltid inneburit att jag fått alla möjliga jobbiga symptom. Som yngre hade jag hela paketet med PMS-humör, mer migrän och mensvärk som gick i takt med de hormonella svängningarna.

När jag nådde övergångsåldern fick jag alla möjliga fysiska symptom som värk i leder och ländrygg, samlade på mig vätska, gick upp i vikt, torra slemhinnor (ögon, mun, näsa, underliv) min kroniska dagliga migrän ändrade sig och det är säkert några symptom som jag glömt. Dessutom fick jag för första gången i mitt liv uppleva vad begreppet ”oro och ångest” innebär, så precis under en fas då jag kämpade med diverse fysiska symptom, hade jag dessutom sämre psykiska förutsättningar än vad jag någonsin haft innan.

Olika hormonella perioder

När man är yngre fluktuerar hormonnivåerna cykliskt och är lite mer förutsägbart och man vet att man kommer att vara känslig, arg och superledsen en dag, ha mensvärk en dag och sen är det över. Sen är man tillbaka till sitt mer normala jag. Detta är väldigt förenklat uttryckt, det är ju egentligen fler dagar som man känner av de hormonella förändringarna.

Om man blir gravid och föder barn går man igenom kraftiga hormonella förändringar som också kan vara jobbiga. Särskilt ansträngande kan det vara tiden efter förlossningen, det som kallas förlossningsdepression, då den nyblivna mamman både kämpar med att lära sig att ta hand om sitt lilla barn och med att återta sin fysiska och psykiska balans. För ganska många mammor blir detta deras första upplevelse av depression.

När man nått klimakteriet så skruvas nivån på eländet upp och tar en med på en resa som för många är ett helvete. Då är det inte längre fråga om en förutsägbar cyklisk rörelse, utan hormonerna är i fritt fall, det blir kaos.

Utbränd, lågt östrogen eller båda?

Övergångsåldern sammanfaller ofta med en period i livet då kvinnan får mer ansvar på jobbet, trappar upp sin arbetsinsats och ”blir utbränd” – intressant nog så finns det mycket i begreppet utbrändhet som liknar symptomen under övergångsåldern… Jag säger inte att alla som är utbrända har hormonella problem, men jag vill påstå att man alltid, då det handlar om en kvinna, borde börja i änden med att säkerställa att hennes hormoner är i balans, för om de inte är det, kommer det att bli svårt att hantera resten.

Inte minst därför att det lätt uppstår en ond cirkel med för lågt östrogen och för högt kortisol. Kortisol är ett hormon som bildas vid stress, det gör att vi känner oss mer stressade och det gör också att man kan gå upp i vikt. Lurigt nog konsumerar kortisol östrogen, så om man blir stressad sjunker alltså östrogenet ännu mer. När man har lågt östrogen minskar ens förmåga att hantera stress och man får mer oro och ångest, vilket i sin tur leder till att man upplever mer stress (eller att man påverkas mer av stressen), vilket gör att man bildar mer kortisol, vilket gör att östrogenet sjunker lite till osv. Det blir en ond cirkel som måste brytas. Enligt mig är det svårt att bryta den enbart med KBT eller andra mentala övningar. Man måste tillföra syntetiska östrogener och/eller växtöstrogener.

Syntetiska östrogener på gott och ont

Just när man kommer till övergångsåldern blir allt så extremt och övertydligt vad gäller hormonernas påverkan på ens mående och då är det särskilt östrogennivåerna som spökar. Behandlingen blir då ofta att man får läkemedel med östrogen, alltså syntetiska östrogener. I mitt fall fick jag först tabletter och sen plåster. Dessa måste kombineras med progesteron eller att man gör uppehåll för att inte livmoderslemhinnan ska bli förtjockad, vilket ökar risken för cancer.

Jag minns de här åren som en evig stress i att hitta rätt nivå. Först mådde jag bra av mina östrogenläkemedel, sen började det göra ont i svanken, så började det göra ont vid äggstockarna, det kunde komma blödningar, doser skulle justeras, slemhinnan skulle blödas ut, jag kunde aldrig vara helt lugn.

När jag till sist inte menstruerade längre trodde jag att livet skulle bli enklare, men nej, också då var mitt östrogen för lågt. Eftersom min livmoderslemhinna reagerade på östrogenplåster med att bli för tjock, så fick jag inte längre ta det. Vad gör man då?

Till sist började jag förstå att jag kan må bättre med växtöstrogener

Jo, jag började ta kapslar med soja, som alltså innehåller växtöstrogener (fytoöstrogener). Jag mådde bättre av det, men det räckte inte hela vägen. Jag lade till att dricka ett glas sojamjölk. Kanske två glas? Men samtidigt som jag upplevde viss positiv effekt, så var jag skeptisk till växtöstrogener. Det kanske var farligt det med? Och kunde jag verkligen få full effekt av dem?

Det satt långt inne, men till sist började jag läsa på och kom fram till följande: Växtöstrogener binder till samma receptorer som östrogen, vilket gör att man inte får de symptom som man annars skulle ha fått när ens östrogen är för lågt.

När man läser om kvinnor, övergångsåldern och menopaus står det ofta om kvinnor i Japan som mer sällan upplever stora besvär under dessa hormonella förändringar. Man hänvisar då ofta till att de naturligt äter mer soja i sin kost, som exempelvis tofu, som ju innehåller växtöstrogener.

Kan mat verkligen hjälpa?

Växtöstrogener är mat, livsmedel. Man kan inte överdosera växtöstrogener så som man kan med syntetiska östrogener. Kroppen tar vad den behöver av växtöstrogener och resten åker ut. (Med reservation för att överdosera kapslar med sojaextrakt eller om man skulle ta sig för med att äta riktigt extrem kost för att få i sig växtöstrogener, då skulle det ju teoretiskt kunna bli för mycket kanske? Möjligen kan också linfröolja ge väldigt hög koncentration av växtöstrogen.)

De flesta, kvinnor som män, äter växtöstrogener så gott som varje dag och det finns inga varningar eller restriktioner för att äta sådan kost, tricket är att skruva till det lite så att man som kvinna fyller på med så mycket växtöstrogener att man slipper de symptom som lågt östrogen kan innebära.

Eftersom växtöstrogener mer eller mindre reglerar sig själv i kroppen, borde man kunna äta mat med växtöstrogener för att nå en sund grundnivå av växtöstrogener som gör att också menscykeln blir lite lugnare. Observera att jag inte känner till att någon testat om man exempelvis kan minska PMS med växtöstrogener, men min poäng är att det är enkelt och ofarligt att testa (inom rimliga gränser), att alla unga kvinnor borde prova. Kanske hjälper det. Som sagt, hade jag varit 20 och haft den här kunskapen jag har idag, hade jag definitivt provat.

Hur gör man då?

Först behöver du läsa på om vilka livsmedel som innehåller växtöstrogener. Sen är det ju förstås olika på hur mycket man behöver för att må bra, beroende på vilken ålder och vilka symptom man har. När jag var 20 kanske det hade räckt med ett glas sojamjölk om dagen? Nu när jag är 62 är mitt östrogen väldigt lågt och jag behöver fylla på med mycket växtöstrogener för att må bra. Du behöver själv testa vad som fungerar för dig, alla är vi olika.

Jag strävar efter att kombinera flera olika källor till växtöstrogener, då det finns flera former av växtöstrogener och det är bra att få i sig av flera sorter. Förutom dessa livsmedel med växtöstrogener tar jag också två kapslar med soja-extrakt varje dag. Det här är min dagsmeny för att säkerställa att jag får i mig tillräckligt med växtöstrogener:

Frukost
  • Ett sesamknäckebröd (fullkorn) med alfalfagroddar (och ost)
  • 2 rågade matskedar med en blandning av pumpafrön, solrosfrön, sesamfrön och linfrön + 2 matskedar havregryn + blåbär (utrört med mjölk, jag tål inte fil eller yoghurt).
Någon gång under förmiddagen
  • Ett glas sojamjölk
Lunch
  • Antingen rester som jag kombinerar med lämplig grönsak och/eller alfalfagroddar.
  • Eller så äter jag en tallrik blandade ångkokta grönsaker: broccoli, brysselkål, haricot vertes, gröna ärtor och sojabönor. Jag smaksätter med lite smör, örtsalt, riven parmesan och chilirostade sesamfrön.
Någon gång under eftermiddagen eller kväll
  • Ett glas sojamjölk.
Kvällsmat
  • Halva tallriken med grönsaker.

Det jag alltså siktar in mig på är soja, frön från pumpa, solros, sesam och lin, grönsaker som broccoli, ärtor och bönor, brysselkål och alfalfagroddar, samt fullkorn.

När jag äter enligt den här dagsmenyn mår jag bra. Humöret är i balans, min värk i ländryggen märks knappt av, jag vaknar inte svettig på natten – har till och med börjat känna mig lite frusen ibland, alltså mer så som ”normala Åsa” brukade frysa. Dessutom tror jag att min migrän lugnat ner sig lite och det verkar som att jag börjat gå ner i vikt.

Jag väger nästan 20 kilo för mycket efter alla hormonförändringar i kombination med olika migränförebyggande läkemedel som också kan orsaka viktuppgång. När kroppen har tillräckligt med östrogen, minskar produktionen av stresshormonet kortisol, vilket gör att fettcellerna kan släppa ifrån sig fett.

Linfröolja blev för mycket för mig

Ett effektivt sätt att få i sig mycket växtöstrogener kan vara att ta en tesked linfröolja, men jag får biverkningar av den. Sedan jag kom in i övergångsåldern har jag daglig tinnitus och den förvärras av linfröolja (den förvärras också av omega 3) och under 1,5 vecka när jag testade att ta linfröolja så blev jag nästan ”lite hög” på östrogener, jag mådde bra fast på ett obehagligt sätt. Så linfröolja är inget för mig, men det kanske fungerar för dig? Dock är min upplevelse att den ger växtöstrogener i lite för koncentrerade form.

Hur doserar man växtöstrogener?

En svårighet med växtöstrogener är att det är svårt att veta hur mycket man får i sig, hur gör man det mätbart? Det är ju mycket enklare med syntetiska östrogener där man vet att man tar exempelvis 50 mikrogram på en dag.

Därför är mitt tips att du som vill testa också sätter ihop din egen dagsmeny för att få in iallafall lite ”mätbarhet”. Då kan du laborera lite och se hur pass mycket du behöver för att må bra. Och som sagt; du som är 20 kanske behöver bara en liten påfyllning med växtöstrogener varje dag för att balansera dina hormonsvängningar, medan vi som är äldre behöver mycket mer.

Ett knep att enkelt kunna få i dig en ”dos” växtöstrogener när du är på stan, är att köpa sesamkakor, alltså typ Risentas knäckiga, eller något annat märke. Du får i dig kanske två matskedar sesamfrön om du äter en förpackning, men tyvärr också en del socker, varför det inte är lämpligt att ha med i sin dagsmeny.

Kvinnor som gillar ”kaninmat”

En helt ovetenskaplig tanke: så vitt jag vet är det fler kvinnor än män som är vegetarianer och om det är någon som uttalar sig negativt om att äta grönsaker, så är det enligt min erfarenhet alltid en man, ”jag äter inte kaninmat”. Har du någonsin hört en kvinna säga så?
Det finns så vitt jag kunnat läsa mig till inga negativa effekter för män som äter mat med växtöstrogener, men de lär ju inte heller kunna få lika positiva effekter av att äta växtöstrogener som kvinnor kan få.

Tänk om detta med att kvinnor i högre utsträckning verkar gilla grönsaker mer än vad män gör, beror på att kvinnor tycker att ”de mår bra av grönsaker” och att en stor del av detta välbefinnande handlar om att de därmed fyller på sitt förråd med växtöstrogener

Värt att testa vad växtöstrogener kan betyda för ditt mående

Jag tror inte att jag klarat hela mitt dåliga mående under övergångsåldern med enbart växtöstrogener, men vem vet? Jag är alltså inte emot att man tar syntetiskt östrogen under en period, men varför inte kombinera med att äta en kost rik på växtöstrogener? Dock tror jag inte att man ska ta sojakapslar samtidigt som man tar syntetiskt östrogen, för där är växtöstrogenet i en väldigt koncentrerad form.
Det finns för övrigt fler naturläkemedel som innehåller växtöstrogener i koncentrerad form och min rekommendation är att inte kombinera dessa olika sorter med varandra, däremot kan du testa att kombinera dem med att äta kost som är rik på växtöstrogener.

Jag rekommenderar förstås att du pratar med din kvinnoläkare om detta, men tyvärr är deras kunskaper om växtöstrogener ofta begränsade. Min upplevelse är att jag behövt ta reda på allt själv.

Så, du kvinna, och särskilt du som upplever hormonella symptom, testa att under två veckor öka på ditt intag av livsmedel som innehåller växtöstrogener och se om det kan hjälpa dig att må bättre. För min del har det gjort så stor skillnad att jag aldrig vill sluta.


Om bilderna

Jag har skapat bilderna med hjälpa av tre olika AI-applikationer. Bilden längst upp är skapad i Leonardo, bilden med burken är skapad i ChatGPT/Gilbatree Art Designer och bilden med kvinnan och kaninen är skapade i Midjourney.

Ansvarsfriskrivning

Jag är lekman med intresse för hälsa, men har alltså ingen medicinsk utbildning. Du måste därför själv läsa på om växtöstrogener och göra din egen bedömning. Jag vill bara ge fler kvinnor chansen att se växtöstrogener som alternativ eller komplement.

Länkar

Allt fler väljer växtöstrogen mot sina klimakteriebesvär, Kurera 2012-10-19

Växtöstrogen som alternativ till hormonbehandling (MHT)

LCHF i korthet

Efter att har ätit enligt LCHF – Low Carb High Fat i åtta månader ser jag numer så här på detta med vilka livsmedel vi stoppar i oss:

Kolhydrater = onödig bukfylla som
drar igång insulinet så att man blir mer hungrig
och startar fettlagringen.

Fibrer = något som kolhydratätare måste ha
för att hålla magen igång,
fiberfria kolhydrater blir bara som smäck i magen nämligen.

Sockersug/kolhydratsug = något jag inte ens visste att jag hade
förrän jag slutade med kolhydrater
och inser att hunger är något annat än de där blodsockerdipparna jag hade förut…

En bonus är att maten numer är så löjligt god. Det är som att det hänt något med smaklökarna. Den enklaste mat kan smaka fantastiskt!

Mat enligt LCHF

Här i huset komponerar vi maten enligt LCHF – Low Carb High Fat. Från allra första början är det svårt att tänka ut hur man ska komponera mat utan potatis, pasta, ris eller bröd, men efter ett tag så blir det självklart och jag vet inte vad det beror på, men maten smakar så väldigt gott nu! Det måste vara något som händer med smaklökarna eller möjligen hjärnans belöningssystem?

Kolhydrater känns mest som en slags billig bukfylla numer. Inget man behöver, men som man proppar i folk så att de blir snabt mätta – men dessvärre är det just kolhydraterna som får fart på insulinet så att man sedan blir hungrig! När man inte äter kolhydrater blir man inte hungrig på samma sätt.

För dig som är intresserad rekommenderar jag Annika Dahlkvist och Airams LCHF-kokbok. Där står också en del om teorin bakom att äta den här kosten. Kolla på Bokus annons i högerspalten!