Jag vågar knappt skriva att jag börjat träna qigong igen, för det är inget roligt när jag sedan tappar rutinen igen. Precis som jag skrev innan är övergångsålder med bl.a. ryggvärk ett problem när jag tränar qigong. Det är inte så enkelt som att ryggvärken blir bättre bara för att jag tränar… Om jag hade tid att träna flera gånger om dagen kanske jag kunde komma så långt att just ryggvärken påverkades, men det är en bit dit.

Det är skillnad på ryggvärk och ryggvärk. Vanlig ryggvärk, sådan som man primärt får därför att man misskött eller överbelastat sin rygg, den värken kan man stretcha och träna och fixa med. Men den här värken är mer som det ömma jag kan känna i äggstockarna i vissa faser i menscykeln och den typen av värk tränar man inte bort på det sättet. Däremot gör överbelastning uppepå den värken att det blir ännu värre…

Jag är helt övertygad om att det som ska till för att få ordning på den här ryggvärken har med hormonbalans att göra och om jag tränar qigong så pass att hormonerna kommer i ordning, så tror jag att jag skulle kunna bli bättre. Men, det är alltså svårt att tvinga mig att träna just när ryggen är som värst eller, för den delen, när migränen är som värst.

Trots detta gör jag ett försök att träna qigong igen. Jag vet att träningen alltid har bra effekter och den snabbaste effekten är att jag blir piggare, en annan effekt som jag hoppas på är att få bort pollenallergin, eftersom jag lyckats med det 1997.

Håll tummarna för mig!