Brain wave – en app som otroligt nog fungerar!

/i , , , , , , /av
Jag har haft migrän sedan jag var barn och det förvärrades under puberteten. I hela mitt vuxna liv har jag haft kronisk, daglig migrän. Mer eller mindre migrän varenda dag – enda undantaget var när jag var gravid.
Jag har testat så många olika läkemedel, natur(läke)medel och behandlingar att jag totalt tappat räkningen. Jag har inte brytt mig om det jag provat varit Socialstyrelsegodkänt eller accepterat av vetenskapen, utan det enda jag brytt mig om är ifall något verkligen fungerat. Det har inte spelat så stor roll om det jag testat varit skolmedicinskt eller alternativt vad gäller resultatet, det är bara så ytterst få gånger jag testat något som verkligen fungerat.
Förebyggande och med mer långsiktig effekt har öronakupunktur, homeopatmedlet Kvindespecial (reglerar hormonsvängningar) och ingefärskapslar fungerat, då har minskat mina besvär lite. Minskat som i att smärtan kanske inte blivit lika stark eller att svängningarna inte skett lika snabbt och dramatiskt så att det inte varit samma panik med att snabbt få i mig medicin när jag känt att migränen varit på väg. Men jag har inte haft en enda dag utan huvudvärk sedan jag var gravid 1989-90.
Akut är det bara läkemedel som har fungerat. Acetylsalicylsyra + koffein och triptaner. De senaste tio åren har det vanligen varit Bamyl S med koffein och Relpax som gällt. En ganska vanlig dag har i flera år sett ut så att jag vaknar någon gång mellan fyra och sex med migrän. Då måste jag pallra mig upp och ta medicin, en Bamyl S koffein och beroende på hur stark smärtan är, 20 eller 40 mg Relpax. Ungefär en timme senare brukar jag vara i skick att äta frukost, fast då har jag ofta fått ta en Bamyl till. De bra dagarna har detta räckt fram till lunch, men ganska ofta har jag varit tvungen att ta en tredje Bamyl någon gång mellan klockan nio och tio.
Det har inte varit ovanligt att jag sedan behövt ta en Bamyl och en Relpax ungefär vid lunch och om inte, så har jag antagligen behövt det under eftermiddagen. När jag kommit hem mot kvällen har det varit dags för en Bamyl till och ganska ofta har jag tagit 20 mg Relpax innan sänggående då jag känt av lite migrän och velat slippa väckas mitt i natten av stark migrän. Jag tror att min vanliga dosering har varit cirka 5–6 Bamyl och 40–120 mg Relpax per dag. Och då har jag inte nämnt de dagarna då det är riktigt jobbigt.
För ett tag sedan köpte jag appen Brain wave och jag antar att jag testade den, men inte tyckte att det fungerade. Troligen testade jag den när jag hade lite för mycket migrän för att den skulle klara att påverka den. I slutet av maj kom jag på att jag kanske skulle testa den lite mer. Det finns 30 olika program som kan vara avslappnande eller uppiggande, ge energi, stärka koncentrationen och liknande, men det finns också ett program som heter Headache Relief.
Nu började jag testa lite mer ordentligt och ganska snart märkte jag att det verkade som att jag nog mådde lite bättre. Kunde det vara sant? Plus att jag också testade programmen Morning Coffee, Espresso och några till. Jo, det verkade som att jag fick effekt, men då har jag varit snabb med att köra Headache Relief så snart minsta symtom på huvudvärk kommit.
Nu är min rutin sådan att om jag vaknar med migrän så tar jag medicin men kombinerar med att lyssna på Headache Relief och upplever att effekten, alltså upplevelsen av att smärtan försvinner och att jag blir pigg, blir mycket bättre än med bara medicin. Sen behöver jag inte ta någon mer medicin på flera timmar! Kanske inte förrän till kvällen. Kan detta vara möjligt?
Skulle jag känna av minsta antydan till huvudvärk under dagen pangar jag direkt på med Headache Relief och det är så lätt att göra det, eftersom jag kan fortsätta att jobba, ja jag kan t.o.m. föra samtal som vanligt, trots att hjärnvågorna jobbar i mina öron, jag bara sänker volymen, ljuden studsar runt inne i huvudet och gör sitt jobb ändå.
Idag har jag haft en på många sätt ansträngande dag. Jag har gått en promenad som råkade bli alldeles för lång, jag har utsatt mig för starkt ljus och slarvade med maten mitt på dagen – alltihop självklara triggers för migrän i vanliga fall. Jag blev tvungen att sova mitt på dagen och vaknade inte alls med mer huvudvärk som jag är van. Sen tog jag en runda på IKEA och var totalt utpumpad när jag kom tillbaka till hotellet och då hade jag begynnande huvudvärk. Då fanns inte tiden att köra Headache relief för vi skulle gå ut och äta, så jag tog en Bamyl och en Relpax, men jag tror att om jag inte behövt skynda på tillfrisknandet så kanske jag hade klarat mig med Headache Relief och sluppit ta medicin på kvällen. Hursomhelst, nu är det snart läggdags och då har jag tagit bara 2 Bamyl och 2 Relpax (80 mg) på en hel dag, vilket är något av ett rekord för mig.
Jag ser hoppfullt på utvecklingen och tror nästan att hjärnan blir bättre och bättre på att ställa in sig på rätt hjärnvågor så nu har jag börjat hoppas på att få uppleva en dag helt utan migränmedicin. Bara detta att jag ens tänker tanken att det skulle kunna vara möjligt är stort.
Jag fortsätter förstås att testa appen Brain Wave. Håll utkik här på bloggen så kommer det säkert en rapport om hur det har gått. Håll gärna tummarna för mig, för det här är nog det största framsteget jag upplevt i hela mitt vuxna liv. Fatta så skönt om jag slipper ta medicin eller i alla fall kan minska ner mängden medicin.

Sötningsmedel och förkylning

/i /av

Idag går det inte att hitta något tuggummi som är sötat med vanligt socker och endast ett par sorters halstabletter som är sötade med vanligt socker. Det är förstås logiskt uttänkt från tillverkarnas sida – man ska inte behöva vara rädd för att få hål i tänderna när man tuggar tuggummi eller suger på en halstablett.

Problemet är att om man stoppar i sig för mycket artificiellt sötningsmedel, så får man ont i magen. Jag antar att folk är olika känsliga för sånt, men i det här huset krävs det inte så stora övertramp i antal tabletter för att magarna ska börja bråka. I vanliga fall är det inte så stort problem, men när vi blir förkylda är läget ett annat… då börjar man gärna knapra halstabletter på löpande band, häller gärna i sig c-vitaminbrus, har kanske köpt Bafucin (också med artificiellt sötningsmedel) och varvar med tuggummi för att det smakar illa i munnen.

Roine klev in på ett apotek för att fixa halstabletter, c-vitamin och tuggummi och insåg att alla produkter han kunde hitta innehöll artificiellt sötningsmedel. När han påtalade detta för expediten svarade hon ”Oj, det har vi aldrig tänkt på!”.

Men hallå? Det är i sådana lägen som jag undrar lite över hur de tänker på apoteken. För oss är det självklart att i förkylningstider ALLTID välja halstabletter med riktigt socker, därför att vi inte vill ha ont i magen. De sorter som finns är Vicks och Karamellpojkarnas – i övrigt tror jag att allt har fusksocker.

Lindra klimakteriets plågor… Överlevnadstips från en erfaren kvinna

/19 Kommentarer/i , , , , , /av

Klimakteriet. Vad visste jag väl om det? När jag gick i grundskolan fick vi lära oss massor om pubertet. När jag gick i gymnasiet fick jag också lära mig massor om vad som händer med hormoner och utveckling. När jag läste till fritidspedagog fick jag ytterligare kunskap om pubertet i samband med att vi läste utvecklingspsykologi. Men klimakteriet?

Jag lärde mig i skolan att det var viktigt att prata om sex och samlevnad. Nu när jag är femtio år och levt med hormonernas skiftningar sedan jag var kanske tretton så inser jag att det ändå inte pratas om klimakteriet så värst mycket. Om någon försöker prata så är det jag och då går det att få igång en del kvinnor, men om jag nämner det för män, så blir de konfunderade. Trots att detta är något som angår varje kvinna.

Jag är glad över att Svenska Dagbladet skrivit en artikelserie om klimakteriet och det finns faktiskt också böcker skrivna, men de har sällan tilltalat mig. Det handlar ofta om att man ska jobba mentalt med sig själv, acceptera sin situation, glädjas åt ett mensfritt liv och standardtipset är att ”motion lindrar besvären”. Jo, tjenare. Om man ens KAN motionera så är kanske det ett bra tips…

Värk i häl och småleder
(OBS! Det här stycket är ändrat 25 Juli 2014, då jag lärde mig skillnaden på hälsporre och plantar fasciit = inflammation i hälsenan)
Det första jag märkte var att jag fick ont i hälen och när jag ursprungligen skrev det här blogginlägget trodde jag att det var begynnande hälsporre jag fick strax efter att jag fyllt fyrtio – idag (juli 2014) undrar jag om det kanske snarare var en inflammation i senan under foten? Om man söker på hälsporre och plantar fasciit verkar det råda lite blandade bud om termerna, men så här förklarar i alla fall Christina Forsbom i Facebookgruppen ”Klimakteriekärringar” (sluten grupp, man kan be om att få gå med):

Sitter smärtan längst fram på hälen eller längre bak? Om den sitter längre fram så som du beskriver, smärtar när du går upp på morgonen, så är det gissningsvis som någon skrev tidigare, en plantar fasciit, dvs en inflammation i senan under foten, den fäster in under hälen där den smärtar. Hälsporre är en felaktig benämning av detta tillstånd. Hälsporre är en liten benutväxt på hälen som kan uppstå om man under väldigt lång tid ignorerar seninflammationen. Diagnos på hälsporre ses endast på röntgen. Vila så gott det går, avlasta hälen, t ex med högklackat, ta inflammationshämmande. Tunna skor på hårt underlag och övervikt är vanliga orsaker, men med rätt behandling kan du bli bra. Som någon skrev, tejpning hos sjukgymnast eller medicinsk fotterapeut kan hjälpa. Hälsningar från en medicinsk fotterapeut, Christina Forsbom. (Citatet används med Christinas godkännande)

Vänta nu, vaddå fyrtio och klimakteriet? Vad har det med hälsporre eller inflammation i hälen att göra? Vad har fyrtio med klimakteriet att göra? Jo, hormonbalanserna i kroppen börjar förändras då. Det finns en anledning till att hälsporre är vanligast hos kvinnor mellan 40 och 60 år. Just då tänkte jag inte att det hade med hormoner att göra, men så tänker jag nu. Förutom ont i hälen fick jag också ont i småleder i fingrar och tår – vilket var precis vad som hände under min graviditet. Lederna kunde nästan låsa sig ibland.

Testa att promenera bort hälsporre eller inflammation i hälen den som kan… Efter att ha provat diverse metoder så visade sig nyponpulver, Litomove (hette från början Litozine) vara den bästa hjälpen. Den hjälpte också lite mot värken i smålederna, men inte helt. Efter mycket experimenterande har jag kommit fram till att det som hjälper smålederna, förutom Litomove, är Uva Ört  och Maskrostabletter.

Märkligt humör
Man läser att kvinnor i klimakteriet blir hysteriska och ilskna, men det som stegvis hände med mig var till att börja med att känslorna stelnade. Jag blev inte lika glad eller lika arg som innan. Det var obehagligt att exempelvis titta på en riktigt rörande film och märka att jag var den enda i rummet som inte grät. När jag började med Femal Balans blev en av effekterna att humöret blev mer rörligt igen. På gott och ont – jag kan ju också bli rejält arg ibland och jag har haft perioder då humöret blivit riktigt lågt i väntan på att jag ska få en menstruation. De perioderna kan bli väldigt långa nu för tiden.

Seg i hjärnan? Glömmer bort namn?
Johodå, man får allt lite gröt i hjärnan när man blir äldre också. Det här verkar också drabba män. Jag märkte stor skillnad när jag började ta kapslar med Omega-3. Gör det! Börja NU om du inte redan gjort det.

Otroligt trött…zzz
Från början tänkte jag att jag var så trött därför att jag väcktes varje natt av antingen migrän eller ryggont. Men det hjälpte inte ens att försöka sova ikapp. Jag kunde somna mitt på dagen sittande på en hård stol. Helt galet. Hjälpen fanns i boken Kaos i kvinnohjärnan av Mia Lundin. Många av tipsen som man får i klimakteriet går ut på att man ska bli lugn, stressa ner och liknande, men det är ju inte så stor vits om man ändå somnar hela tiden. Här hittade jag äntligen ett tips om aminosyran Tyrosin. Det får mig att ”kicka igång” bättre om dagarna. Det är igen ingen trollerikick jag får, jag blir inte överspeedad eller konstig, jag bara känner att jag blir mer vaken och skärpt på ett bra sätt.

OBS! Jag tycker att du ska läsa på om Tyrosin om du vill testa det, för det finns personer som det har dåliga effekter på. Bland annat finns det en del som får mer migrän av det, men det får inte jag.

Vallningar och svettningar?
Jo då, jag har känt av lite av det också, men merparten av det försvann med Femal Balans.

Ömma bröst
Det här låter som ett av de mer löjliga symptomen, tills att man får det och inser att det gör så ont att man knappt vill gå och lägga sig därför att det är riktigt svårt att hitta en sovställning som inte gör ont och om man sen ska röra sig lite gör det så ont att man nästan skriker. Tack och lov så försvann detta nästan på ögonblicket så snart jag började att smörja in en liten klick ProgesterAll-kräm.

Svullna vader och fötter
Så pinsamt. Dessutom är det värst när det är varmt ute, alltså på sommaren när man gärna vill gå barbent. Progester All, Femal Balans, Uva Ört och Maskros har alla viss effekt mot detta, men på sommaren hjälper inte ens det. Jag har köpt flera par stödstrumpor för att stå ut från FunqWear och numer tycker jag nästan att deras strumpor är skönast att ha överhuvudtaget.

Ryggvärk
Ryggvärkshelvetet blommade ut rejält sommaren 2011, men har byggts upp under flera år. Jag som har kronisk migrän hade nästan vant mig vid att väckas mellan 4 och 6 varje morgon på grund av migrän, men nu har jag glädjen att ibland få väckas av ryggvärk. Det växlar lite. Nog är livet toppen…? Nåväl. Ryggvärk brukar behandlas med anti-inflammatorisk medicin (fast för egen del fyrdubblar jag dosering på c-vitamin för att få samma effekt), liniment, massage och motion. Som förebyggande rekommenderas träning av bland annat magmuskler. Allt detta är säkert mycket bra för dig som har ”normal” ryggvärk, men om du har hormonell ryggvärk, så blir mycket av detta verkningslöst och just träning kan till och med förvärra – enligt min erfarenhet.

Jag anser att det handlar om två slags ryggvärk. Den första sätter sig i långt ner i ryggslutet och kan gå ut i höften. Jag liknar den här ryggvärken lite grand vid den foglossning man kan få vid graviditet, men det är förstås stor skillnad. Jag har inte i någon beskrivning kunnat hitta att man får den här typen av ryggont i klimakteriet, men som tur är så gick jag till en massör som själv råkat ut för den här värken och som av en slump träffade en ayurvedisk läkare från Indien i samband med det. Han sa utan tvekan att det berodde på hormonella förändringar inför klimakteriet. Den här massören var själv ytterst vältränad och mycket ovan vid att få annan värk än träningsvärk, så hon blev ganska chockade när hon en morgon knappt kom ur sängen därför att värken strålade ner i benet.

Jag tyckte det var skönt att höra detta, även om det inte direkt lindrade värken. Faktum är att det varit extremt svårt att hitta lindring för den här värken. Den har byggts upp inför menstruationer och när jag väl fått mens, så har den släppt. Det enda som lindrat är en speciell form av stretching, som stretchar ut musklerna på baksidan av benet hela vägen upp till rumpan och faktiskt upp i ryggen. Jag ligger ner, pressar ner svanken mot underlaget, flexar foten och sträcker benet så långt det går, trycker hälen i underlaget och går liksom små steg med hälen mot underlaget för att göra benet/muskeln ännu lite längre. Om jag gör denna stretching så kan jag lindra värken lite, göra den något mindre besvärlig. Men det är verkligen ingen trollerimetod.

Den här ryggslutsvärken kan också bli bättre av att promenera, fast igen, det lindrar nästan bara under själva promenaden. Strax efteråt kommer värken tillbaka.

Den andra typen av ryggvärk sätter sig lite högre upp, i svankryggen. Den ryggvärken svarar bättre på metoder som massage och liniment. Jag har också testat att massera akupunkturpunkter i örat och tycker att det ger lindring.

Massera punkterna med örat mellan tummen och pekfingret,
eller leta rätt på en pinne med ca 3-4 mm diameter och mjuk,
rundad topp – då får du bättre precision.
Tänk på att inte ”döda”punkterna, massera för att aktivera.


 Mensvärk och värkande äggstockar
När jag var ung hade jag förfärlig mensvärk. Den sorten som kunde kasta sig över mig på stan så att jag fick ta taxi hem medan kramperna accelererade. Jag kröp fram på golvet hemma. Jag kunde inte ta hand om mig själv ibland och fick ringa efter någon kompis som kunde komma och hjälpa mig.

Den där värken har tunnats ut, men så här i klimakteriets slutskede, under 2011, kom det istället en annan värk. Inför menstruationer började den ena äggstocken att bråka. Den blev öm och ibland kunde det komma nästan som ett knivhugg av värk. Detta inträffade inte tillräckligt ofta för att jag skulle söka läkare och jag tänkte att det var en övergångsfas. Sen följde ett antal menstruationer med extrem mensvärk. Inte extrem på det viset som när jag var ung, med kramper, utan äggstockar och livmoder blev extremt ömt inuti mig. Ungefär som att något plockat ut dem, sparkat dem sönder och samman och sen stoppat in dem igen. Jag slukade typ ett ”apotek med smärtstillande” varje gång det hände för att kunna släpa mig fram. Igen, jag var inställd på att detta var en övergående fas, så jag sökte aldrig läkarhjälp.

Först i slutet av den här perioden kom jag på att jag förstås skulle skaffa ett vetevärmarbälte, men när jag väl gjort det, så har det *peppar peppar ta i trä* inte kommit fler så smärtsamma menstruationer.

Krånglande underliv och slemhinnor
Som kvinna har jag varit van vid att inför varje menstruation känna mig lite förkyld (oj, nu håller jag nog på att få riktigt ont i halsen…) och få antydan till svampinfektion i underlivet. När immunförsvaret varit nedsatt har dessa åkommor också brutit ut. När man läser om klimakteriet så står det att slemhinnorna kan blir torra och då snackar vi slemhinnor generellt, alltså i ögon, näsa, hals, mage och underliv. Nåväl, friska slemhinnor är ett skydd mot angrepp av diverse bassilusker. När slemhinnorna fungerar sämre än vanligt kan man alltså bli riktigt sjuk och låt oss säga att det slog till på alla fronter hos mig.

Det vanliga är att man rekommenderas salvor och liknande, men jag testade havtornsolja i kapslar. Det finns olika märken – det jag testat är Mucopen. Jag som trott att mina torra ögon var allergi… nu plötsligt funkar slemhinnorna överallt!

Men, det här låter ju inte så kul?
Nä, just alla symptomen är ingen lekstuga precis, men som tur är har jag hittat mina egna sätt att lindra. En del har sagt att jag måste testa att ta östrogen och det gjorde jag – men det blev helt bakvänd effekt på mig! Kanske var det ännu inte dags för det?

Trots detta ser jag verkligen fram emot att slippa menstruationer och hormonsvängningar. Jag hoppas mycket på att min dagliga migrän ska lindras eller försvinna – den har faktiskt blivit pyttelite bättre under de här åren efter fyrtio. Det känns som att livet kommer att börja om på nytt och det glädjer mig mycket. Mentalt sker det en stor utveckling som bland annat gör att min relation till Roine stärks. Det är på flera sätt som att bli ung och nykär – det handlar både om den rent faktiska livssituationen, men också om hur kropp och känslor utvecklas. Mognad är inte tråkigt. Mognad är häftigt, accepterande och befriande.

OBS! Allt detta är mina personliga erfarenheter och ska inte ses som generella råd. Jag har ingen medicinsk utbildning och tar inget ansvar för effekter hos dig som eventuellt testar mina tips. Jag ville skriva det här blogginlägget därför att jag själv saknat just de här tipsen och jag tänker att om någon upplever ungefär samma mix av symptom som jag gör/har gjort, så kanske den personen kan ha hjälp av just mina råd.
Uppdatering: 4 februari 2014 har jag skrivit en fortsättning på det här blogginlägget, Fler överlevnadstips till dig som kämpar med klimakteriet…

Träningsplan från 50-talet, förlåt 2010?

/i , /av

Jag fortsätter på temat med den kosmetiskavetenskapliga världen… Den här gången har jag kollat in hur Nivea marknadsför sig mot kvinnor respektive män. Männen kan använda deras Configurator för att få reda på vilka produkter som passar till deras hy. Självklart är allt gjort i robo-tech-stil.

Vad finns då för hjälp att få för oss kvinnor? Jo, vi kan genom att besvara några frågor få fram en Träningsplan. Jag svarade snällt på frågorna och fick då fram följande plan (fast i en pytteliten ”bok” som jag måste scrolla i, så den här bilden har jag klistrat ihop från tre delar)


Jag hänger med ungefär till kl 08 då jag ska promenera. Men kl 11? Då ska jag putsa fönster och dammsuga SAMTIDIGT? Har de tänkt att jag ska göra det varje dag tro? Och klockan 12, ja då är det dags att träna låren vid skrivbordet? Hm och jag som hade hoppats på att jag äntligen skulle få chans att jobba lite… Klockan 13 ska jag lyfta matvaror. Lyfta? Ska jag ha en korg med matvaror på kontoret? Eller ska jag åka till Maxi och plocka ihop en korg, ställa mig och lyfta en halvtimme och sen åka tillbaka? Klockan 15 ska jag göra tåhävningar medan jag väntar. Väntar på vad?

De avslutande tre är lite mer begripliga: fotmassage, lårstretch och midjestretch. Fast jag måste alltså tvunget titta på tv samtidigt eller?
I morgon får jag nog ta och ringa Nivea och be om lite hjälp om jag ska klara av det här träningsprogrammet… Jag misstänker att deras träningscoach är Barbie.

Genmodifiera dig själv!

/i , , /av

Jag bloggade ju om kosmetikavetenskapen i morse, men nu blev jag tvungen att skriva lite till. Det går en reklamfilm där de berättar om ett ungdomskoncentrat från Lancôme. (De förtäljer inte vilka eller vilken typ av ungdomar det är ett koncentrat av, men det kanske är lugnast att inte veta?)

I alla fall blev jag ju tvungen att kolla upp det här. Då hittar jag det här fantastiska blogginlägget från Femina. Där står det bland annat:

  • ”Genteknologi är hett på hudvårdsfronten just nu…”
  • ”Teknologin och tänket, där man ger generna bästa möjliga arbetsmiljö, är samma även om koncentrationen är något lägre.”

Detta är riktigt upphetsande nyheter för mig! Kan man alltså genmodifiera sig själv? Kan man kanske klona sig själv så att man återuppstår som ungdom? Eller som bebis? Eller som kvinna i övergångsåldern?

På Lancômes egen sajt kan man läsa att:

  • ”Lancôme introduced an innovation which was capable of stimulating gene’s activity thereby stimulating the production of youth proteins2. Such a revolutionary discovery was sure to have a global impact in the cosmetic world.”

Jag fattar inte hur det utanför den kosmetiska vetenskapsvärlden kan vara så tyst om denna genteknologiska revolution? Var nominerar man till Nobelpriset? Eller, någon borde åtminstone tipsa Illustrerad Vetenskap!