Handdiska eller maskindiska?

I flera år har jag ständigt fått höra att det är bäst för miljön att diska i maskin. Exempelvis i den här artikeln i Vi i Villa. Men är det verkligen så? Hur har man mätt?

Om man handdiskar använder man utrustning som är inbyggd i huset i vilket fall. De extra inköp man gör är diskställ, diskborste och kanske en disksvamp. Och de inköpen gör man ju även om man har en diskmaskin, eftersom det alltid inträffar att något måste handdiskas, strömmen går eller att maskinen går sönder.

Noterbart är att det i artikeln står att maskindisk är miljövänligast under förutsättning att man inte sköljer av disken i varmvatten innan man ställer den i maskinen. Den förutsätter alltså en slags ideal disksituation där man helt magiskt lyckas få till exakt så mycket disk som ryms i en diskmaskin inför varje disktillfälle. Så fungerar det inte i verkligheten. I verkliga livet kan det vara en mycket ojämn ”matningsrytm” för den disk man ställer in. Allt från att familjen under en eller ett par dagar vistas mycket på annan plats än hemmet så att det knappt blir någon disk, varför det står ett par muggar, en osthyvel och en smörkniv i diskmaskinen – till att man plötsligt har gäster och får packa maskinen med millimeterprecision i två omgångar för att allt ska få plats samtidigt som man handdiskar ugnsformar och annat skrymmande.

I perioder när det är full snurr på diskmaskinsanvändandet är det inte så svårt att skölja disken i kallvatten, men ju längre tid det tar innan det man sätter in ska diskas, desto större blir behovet av att skölja noga innan man ställer in disken. Oavsett om det finns försköljning och fördisk. Problemet med diskmaskiner är att man inte kan påverka diskresultatet medan maskinen går. Det är inte förrän man öppnar och förväntar sig skinande blank disk, som man ser att man i själva verket fått ett antal bestick med intorkad sås. Är det mesta av disken i den stilen kanske man diskar om. Är det några få prylar handdiskar man.

Sedan vår bänkdiskmaskin gick sönder i höstas så handdiskar vi. Nu för tiden är vi oftast bara två i hushållet och ganska ofta äter vi ett av dagens mål mat i Visby. Det kändes onödigt att skaffa en maskin som mest står och tar plats.

Nyss när jag stod där vid diskbaljan kom jag att tänka på det här med att diska miljövänligt. Hur anser de som mäter att handdisk går till? Det där med att skölja till exempel. Det kan ju gå till på flera olika sätt.

  1. Man slår på kranen, låter den gå hela diskningen rakt igenom och sköljer varje grej en och en. (I värsta fall har man varmvatten dessutom…)
  2. Man samlar ihop diskad disk i omgångar och sköljer av i omgångar, vilket betyder att vattnet rinner en relativt kort stund. (I bästa fall har man dessutom en sådan där strilare på kranen som gör att man sparar lite på vattnet)
  3. Man tappar upp vatten i en balja och sköljer disken i.

Jag kör metod nr 2. Jag gillar inte att skölja i balja, jag tycker vattnet smutsar till sig efter ett tag. Men jag har svårt att tro att det vatten jag använder till sköljning skulle vara mer än vad det går åt för att fylla på en balja – eller kanske två baljor om det är en större disk och man vill ha fräscht vatten.

I alla fall. Om man väger samman diskmetodernas resp miljöpåverkan och börjar i ledet med tillverkning av diskmaskin, transport, diskmedel, uppvärmning av vatten etc så är det min tro att det ändå är mer miljövänligt att diska för hand. I alla fall med den ”diskproduktion” vi har här i huset.

Kattlådeproblem?

Våra katter är både ute och inne och föredrar att göra sina toabestyr utomhus, men de är också lite frusna, så under den kalla årstiden nyttjar de också kattlåda. Det brukar fungera hur bra som helst. Tills för ett par månader sedan. Då började Doris att göra nr 2 bredvid kattlådan? Varför?

Om jag gör ren kattlådan och lägger i ny sand, så sätter hon sig ändå bredvid – så det beror inte på att sanden skulle vara ofräsch. Och hon gör nr 1 i lådan. Det här händer inte varje dag tack och lov, men tillräckligt ofta för att vara irriterande.

Idag har jag köpt en kattlåda till. Nu har vi den gamla rosa kattlådan med vit silikatsand, Best Friend, och så en nu blå låda med cellulosasand, Toalätt. Får se vad katterna gör nu?

Test av rengöringsmedel för badrum

På Gotland har vi hårt vatten. Det gör att badrummet blir extra jobbigt att städa på grund av en massa envisa kalkavlagringar som växer till sig på nolltid. Vanliga rengöringsmedel hamnar direkt utom tävlan, även om det står ”badrum” på dem. Man måste snoka upp specialiteterna så att säga.

För den som inte har något emot att palta runt med balja och trasa/svamp finns Citex. Luktar illa, men får bort det mesta.

Föredrar man att spraya (kan man i och för sig fylla en sprayflaska med utspädd Citex, vilket vi testat) så finns Cillit Bang som faktiskt länge höll ställningarna som det smidigaste alternativet. Tills vi råkade köpa Euroshoppers badrumsrengöring på sprayflaska. Ni vet, Euroshopper, ett av de mest anonyma märken som finns, lågpris och därmed har man inte så höga krav på kvaliteten. Det visar sig att Euroshoppers badrumsrengöring fungerar i princip lika bra som Cillit Bang MEN Euroshopper vinner på smidighet genom att munstycket sprayar och inte bara pytsar ut medlet i en fjuttig stråle, så som det blir med Cillit Bang.

Så, min rekommendation måste faktiskt bli Euroshoppers badrumsrengöring!

Just idag har jag också testat ett nytt påhitt från Mr Muscle. En grön svamp som man fäster en dyna med rengöringsmedel på. Det blev lite oljigt och viss smuts löstes upp – men för att rengöra gotländska badrum behövs sådant som löser upp KALK. Tänk på det du Mr Muscle! Inget vidare alternativ alltså.